Anders & André – The Homecoming of Annika Östberg Deasy

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

André: Ja, välkommen till vårt första program här i den här serien om att lära sig svenska

Anders: Precis

André: Mitt namn är André

Anders: Och jag heter Anders.

André: Gött.

Anders: …och det här är alltså det första programmet i The Linguists svenska serie.

André: Yes. Okej. Vad ska vi prata om idag, Anders?

Anders: Jo, idag ska vi prata om Annika Maria Östberg Deasy, ”the one and only”. För er som inte vet vem Annika Östberg är, så kan vi berätta att hon är en svensk-amerikansk kvinna som de senaste 15 åren, skulle jag vilja säga, har förekommit lite då och då i svensk media…

André: Ja, precis.

Anders: …med anledning av att hon dömts till livstids fängelse i Kalifornien.

André: Precis.

Och detta är något som har förekommit i media under hela vår uppväxt och man, ja, man vet vem hon är om man är svensk helt enkelt.

Anders: Ja, och framförallt nu…det är aktuellt just nu också därför att bara för någon vecka sedan eller sådär så blev hon ju faktiskt frigiven från fängelset och är nu tillbaka i Sverige efter 28 år i Kalifornien.

André: Precis, precis…Hon kom ju till…hon är ju uppvuxen i Stockholm, Sveriges huvudstad. Och hon kom dock till Kalifornien på 60-talet med sin mamma. Och…men…

Anders: Hennes mamma som gift sig med en Amerikansk man, med det lite roliga namnet faktiskt, Braxton Pollard den tredje.

André: Ja, precis, för oss är det ett väldigt roligt namn. [Laughs] Men sen gick det ju snabbt väldigt snett där eller hur? Hon rymde väl eller…?

Anders: Det gick inte så bra…

André: Hon blev lämnad av sin mamma helt enkelt och fick bo hos släktingar till den här Braxton, om jag har förstått saken rätt…

Anders: Ja, som jag har fattat det så var det bara allmänt problematiskt i familjen…

André: Ja…

Anders: Framförallt mellan Braxton och Annika, alltså en känslomässigt kall relation

André: Ja precis…hon dömdes till ungdomsfängelse som 12-åring…och…men redan som 13-åring så flydde hon till det glada hippelandet San Fransisco och började ägna sig åt strippning och prostitution…

Anders: För att inte nämna…heroin.

André: Ja…precis, precis. Eh…vad hände sen? Jo, som 15-åring så…fick hon väl en son va? Med…Green Johnston?

Anders: Japp, även han som introducerade henne till heroinet, läser jag här.

André: Ja precis.

Ja.

Den här sonen kan man ju tillägga dog i en bilolycka 1985 så att…ja…så kan det gå.

Anders: Ja.

André: Sen började ju själva brottskarriären ta fart om man säger. Eh…hon har dömts till lite småbrott. Vad har vi på listan? Stöld bland annat, och grejer…

Anders: Ja, lite stöld…tre dagars fängelse för det. Narkotikabrott, tre års villkorlig dom, och även utköp av alkohol till minderåriga.

André: Mm, där ser man…

Anders: 12 månaders villkorligt. Men man kan väl säga att kanske…ja…på riktigt, riktigt… stort brott äger väl rum 1972 när en av Östbergs grannar, som jag har förstått det, knivmördas i en trappuppgång och…där Östberg två år efter mordet begås hävdar att det är…att det var hon, inte hennes dåvarande pojkvän som…

André: Ja, just det.

Hon tar på sig alltså det här brottet för att rentvå honom, om jag har förstått saken rätt.

Anders: Ja. André: Ja, och det fick hon, vad fick hon?

5 år…?

Anders: Ja, villkorlig dom i 5 år, för dråp då…så en minst sagt stökig…

André: Men sen lugnade hon ner sig lite, var det inte så? Hon blev hemmafru på 70-talet där sen?

Anders: Japp, hon träffade någon man som hon levde med någorlunda…någorlunda…vad ska man säga? I linje med vad man skulle kunna kalla ett bra liv…

André: Ja, precis. Men sen har vi ju då…det som, det som hon är mest känd för i Sverige är ju det som hände 1981 helt enkelt? Anders: Ja, precis.

Då Östberg och hennes pojkvän Bob Cox alltså, som tydligen bestämt möte med en pensionerad restaurangägare, Joe Torre, i Stockton Kalifornien…för att sälja lite stulet kött…

[Laughs]

Anders: Som man gör.

André: Jaja, det är ju en vanlig aktivitet sådär i den undre världen i Kalifornien, där.

Anders: Precis. Ehm…men när den här försäljningen ska ske så upptäcker de att de har inte tillräckligt med kött att sälja…och då bestämmer de sig för att råna Torre för att kunna köpa…pengar till heroin

André: Ja, just det. Där har vi den onda drogen igen som förstör så många liv. Anders: Ja, det gör den. Och, ja…den här Bob Cox då…pojkvännen, det slår lite slint för honom så han skjuter helt enkelt Joe Torre till döds, varpå Annika och Bob Cox stjäl hans plånbok och bestämmer sig för att lämna Amerika, helt enkelt att fly.

André: Mm.

Anders: Men Östberg, känner att innan hon lämnar landet vill hon träffa sin son.

André: Ja, just det. Anders: Så då beger de sig till Clearlake, i Lake County.

André: Mm. Anders: Vilket väl, jag antar är fortfarande i Kalifornien. André: Ja, det skulle man ju kunna tänka sig. De lär ju inte ha hunnit så jävla långt.

Anders: Nej, det är klart.

André: Ja, vad händer där?

Anders: Där få de punktering, och…bråkar med varandra. Och, en polisman, Richard Helbush, stannar till. Han är på väg hem för att avsluta sitt nattpass. Ehm…för att hjälpa de här punkterade…bilresenärerna.

André: Mm. Anders: Men även den här gången kan man väl säga att det slår lite slint för Bob Cox som skjuter Helbush i ryggen och i bakhuvudet, och de stjäl även den här mannens plånbok. André: Och sen börjar väl polisen att ana oråd där för att…han rapporterar inte tillbaka…eftersom han är död, eller vad det är…

Anders: Ja, precis, och de hittar hans döda kropp, och de blir biljakt och sådär…tills de båda slutligen grips.

André: Mm, det är sånt man ser på de här tv-programmen, biljakt.

Anders: Ja, Cops liksom.

André: Ja precis, det är ett väldigt poppis program i Sverige.

Anders: Japp.

André: Ja, det är häftigt att bli fascinerad av den amerikanska brottskulturen här…Jaja, hursomhelst, just det…

Anders: Ja, och där kan man säga att där börjar Annika bli liksom känd för…

André: Rikskändis helt enkelt i…

Anders: Ja, eller hon blev inte riktigt känd förrän…eller känd och känd…men hon blev inte riktigt uppmärksammad i media förrän säkert en…ja…sju tio år efter att morden begås…

André: Just det.

Och varför är det så egentligen?

Anders: Ja, jag tittade…som jag har förstått det…jag tittade på en dokumentär av Tom Ahland igår, som research inför det här lilla programmet kan man säga…och där antyds det att svenska myndigheter inte var särskilt intresserade av att…av att…hjälpa Annika och att det fanns något motiv att helt enkelt försöka tysta ner historien.

André: Ja, just det. Anders: De kände att hon var inte tillräckligt rotad i Sverige. André: Nej, hon var inte tillräckligt svensk helt enkelt…kanske…

Anders: Ja, lite så…

André: …och det kan man kanske förstå, på ett sätt. Eftersom hon har bott i USA sen 60-talet liksom, och kommit dit väldigt tidigt. Så hon lär ju ha mer koppling till USA än Sverige, tycker ju jag i alla fall.

Anders: Hon bryter ju på Amerikanska.

André: Ja, precis…

Anders: Och, eh…dessutom…eh…ja, hennes brokiga historia, bidrog också till att…

André: Det är ingenting man vill liksom…ta tag i…

Anders: Nej, det måste finnas…tydligen speciell anledning sådär för att myndigheter ska engagera sig i en medborgares…brottsstatus…utomlands…

André: Hursomhelst, vi kanske skulle hoppa till dagens datum då. Vad som har hänt den senaste tiden, det är ju därför vi pratar om det här ämnet, egentligen…

Anders: Ja…

André: Och det är ju att hon har då…kommit hem, eller ja…

Anders: Jo, hon har landat…

André: Hon har landat i Sverige efter många om och men.

Det har ju varit i alla fall de senaste då…kanske…vad ska man säga, 10, 15, 20 åren har det väl varit påtryckningar att hon ska avtjäna sitt straff i Sverige, är det inte så?

Anders: Jo, så har det varit. Men i Kalifornien har man varit väldigt väldigt…

André: Benhård.

Anders: Ja, benhård. Man har inte…jag vet inte. I Sverige har det ju framställts som att hon har suttit inne som en mer eller mindre oskyldigt dömd.

André: Ja, att hon har blivit ledd liksom, på ett viljelöst sätt av den här Cox egentligen.

Att hon har tagit på sig skulden utan att egentligen vara skyldig liksom…

Anders: Ja, den tekniska bevisningen visade ju också att det var Cox som avfyrade skotten.

André: Ja, precis. Anders: Men sen för att undvika dödsstraff så erkänner Annika Östberg sig skyldig till morden. André: En slags uppgörelse där…

Anders: Ja, med åklagaren på något sätt. ”Guilty plea” eller vad det heter.

André: Där kan man ju göra viss jämförelse med…det skulle ju aldrig ha hänt i en svensk domstol att man gör någon sådan uppgörelse…

Anders: Nej, ”dealar” sig till…

André: Nej, precis att bara för att man erkänner så blir man…så får man någonting i utbyte, det är inte riktigt så det funkar här…

Anders: Nej, det är det som har varit lite skillnaden…svenska myndigheter har suttit litegrann i…de har inte kunnat ta tag i det på samma sätt, därför att det är helt enkelt två olika sätt att titta på rättvisa tror jag…i USA är det lite mer hämndbetonat kanske, eller åtminstone är det en aspekt som spelar en viss roll i hur man bedömer en människas straff. Hämndbiten.

Medan man i Sverige mer tittar väl på, kanske den samhällsekonomiska aspekten och förmågan som individen har att anpassa sig till samhället.

André: Ja, precis…det är ju…jag vet inte riktigt, jag har inga siffror på det där, men det känns ju som att man kanske är lite mer intresserad av att ja…sätta folk i vård, att på något sätt återanpassa människor…medans…ja…

Anders: Man mera…precis…ett öga för ett öga, kanske…

André: Kanske! Kanske, nu ska vi inte vara fördomsfulla på det sättet riktigt…! Nej, det ska vi inte vara!

[Laughs] André: Precis, men alltså, precis…Mediabilden har varit väldigt mycket sådan i alla fall…att… Anders: Ja, jag läser här, en journalist, Ossin Cantwell, i Aftonbladet, ”Annika Östberg framställs som oskyldig i tidningar, radio och tv. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Rapporteringen om kvinnan som dömts för två mord och ett dråp är inget av de snyggare kapitlen i svensk journalistisk historia”

André: Nej, kan ju tillägga då att Aftonbladet är ju Sveriges största kvällstidning.

Anders: Ja. André: Men, den har väl…ja…ja precis…det är ju svårt att komma fram till en rättvis bild här kanske, egentligen. Det är ju väldigt mycket oklarheter som liksom ligger som ett moln runt de här brotten och så och så…men…

Anders: Det enda är ju att det är ett faktum att hon inte sköt männen.

André: Ja, det är ett faktum.

Anders: Men det är också ett faktum att hon har en ganska kriminell bakgrund, en bakgrund som kanske har förbisetts av svensk media.

Som har framställt henne som en…ja helt enkelt ganska oskyldig…och…ja som ett offer för omständigheter. Vilket hon också i viss mån är, kan man ju tänka sig.

André: Ja, det är klart, det är ju…hon har ju haft en väldigt brokig uppväxt. Och det är ju oftast människor som har dåliga familjeförhållanden i sin liksom…uppväxt, sin barndom och ungdom…faller ju ofta för…ja precis…brottslighet och…

Anders: Och heroin.

André: Heroin, framförallt.

[Laughs] André: Nej, har du något avslutningsord? Anders: Ehm…”Free Annika!”

[Laughs] Anders: Nä men jag vet inte. André: Flyg henne tillbaka till USA. Nej…

Anders: [Laughs] Jag tycker bara det är intressant. Jag har faktiskt. Som sagt, under hela min barndom har jag också känt att jag har…blivit matad med bilden att hon är en oskyldigt dömd kvinna, men samtidigt…

André: Vi kan väl säga avslutningsvis att…en mediabild är ju oftast väldigt ensidig oavsett vad det handlar om.

Det är ju oftast väldigt svårt att få en nyanserad bild av det…kvällstidningar eller, ja…media i stort skriver om för att…de vill ju egentligen bara sälja lösnummer. Så att…

Anders: Ja, det kan vara summan av kardemumman.

André: Det kan det vara. Då tackar vi för oss.

Anders: Ja, tack tack!