Author Archives: LingQ

This and all episodes of this podcast are available to study as a lesson on LingQ. Try it here.

André och Anders fortsätter att diskutera svenska fenomen. Den här veckan pratar de om Systembolaget och det statliga monopolet som reglerar försäljning och konsumtion av alkohol i Sverige.

André: Hej och välkomna till Anders och Andrés podcast. I dag tänkte jag göra såhär att jag har tre ämnen på lut och sen tänkte jag säga dem så får du bestämma vad vi pratar om.

Anders: Ok, ja.

André: Mm.

Första ämnet är ”Ungas syn på demokrati i Sverige”. Det andra är ”Systembolaget”, och det tredje är ”Kungen”.

Anders: Ok, hur har du valt ut de här ämnena?

André: Nja, det är som vanligt att jag har följt med i mediabruset, det är ganska… Ja, lite såhär…

Anders: Sitter hemma och ”slösurfar” på arbetstid?

André: Ja, precis.

Vem gör inte det liksom?

Anders: Ja.

Det är frågan då ska vi se, vad sa du nu?

Demokrati… Ungas syn på demokrati? Och kungahuset? Som har fått mycket uppmärksamhet nu på sistone och… Systembolaget?

André: Ja, precis.

Anders: Nej då tycker jag vi tar att… Då tar vi och pratar om Systembolaget.

André: Ok. Mm.

Anders: För att… Ska jag motivera mitt val eller?

André: Ja, det får du gärna göra om du vill.

Anders: Nja, men det känns väl som en… Alltså, på många sätt känns det som att vi har uttömt varje svensk företeelse som finns…

André: Ja…

Anders: Under de här åren… Men Systembolaget just är ju faktiskt… Jag vet inte om det är just, om det är specifikt för Sverige det systemet? Men det känns som det. Det känns ofta när man träffar folk utomlands så är det någonting man tar upp förr eller senare: ”Har ni hört talas om Systembolaget?”

André: Mm, ja, det är ganska roligt om man har utländskt besök här i Sverige så vill de alltid såhär: ”Åhh! Ta kort på Systembolaget! Nej, jag trodde det var en myt men det är sant, liksom”. Men finns det, vet du det, om det finns något liknande i andra länder? Jag vet att Finland har väl något liknande som heter ”Alko”?

Anders: Jaså? [laughs]

André: Ja, men jag tror också att de säljer vin och mellanöl i alla fall i livsmedelsaffärer.

Anders: I Finland?

André: Ja, jag tror det.

Anders: Ja, det känns som att Finland… Alltså man förknippar ju Finland mycket med supa och alkohol.

André: Mm. Norge? Vet jag faktiskt inte. Jag kan tänka mig att de har något form av system.

Anders: Danmark har ju definitivt inte det.

André: Nej… Danmark har vi pratat om innan va?

Anders: Ja.

André: Vi var säkert inne på det med ölkulturen, det behöver vi nog inte gå in på.

Anders: Nej. Exakt.

Men ska vi förklara då vad Systembolaget är, för våra antagligen utländska lyssnare? Ehm, ja, nu kan jag ju inte exakt historien kring Systembolaget, men man kan säga att det är ett uttryck för en ganska restriktiv svensk alkoholpolitik. Det är ju så att all alkohol som säljs i Sverige regleras av staten via då… Ja, en kedja av butiker. Kan man säga så? Ett statligt bolag, helt enkelt, som kallas Systembolaget, som heter Systembolaget.

André: Ja, och så har de en grön och gul, fin skylt.

Anders: Ja, och ligger ofta i anslutning till apotek…

André: Ja… [laughs]

Anders: …socialen…

André: Så att man kan köpa… Ja, precis socialen. Så att man kan köpa sin sprit först och sen så kan man gå in och köpa sin Treo för att bota baksmällan.

Anders: Precis. Resorb.

André: Resorb, ja…

Anders: Men, ja och tanken är väl att… Helt enkelt, folk inte ska dricka för mycket alkohol. Det ska vara svårt att… Eller för det första… Det ska inte vara så lätt att få tag på alkohol helt enkelt, som det är i andra länder. Att man kan gå in och köpa en camembert och till det köper man en flaska vin liksom. Det går inte i Sverige. Utan då får man först gå till en livsmedelsbutik, som Ica till exempel.

André: Ja.

Anders: Och efter det, eller innan det får man välja själv, går man då och köper sin alkohol.

André: Ja.

Anders: Och tidigare var det väl till och med så att det var stängt på…

André: Lördagar och söndagar.

Anders: Ja, lördagar och söndagar.

André: Ja, precis.

Anders: Söndagar är det fortfarande stängt?

André: Ja, det är det. Då går det inte att supa här i Sverige.

Anders: Nej.

Det kanske i och för sig, kanske är skönt.

[laughs]

André: Jag är faktiskt… Jag antar att det har sin upprinnelse i… Alltså, vi har ju supit sjukt mycket här i Sverige, förr i tiden.

Anders: Mm.

André: Och som vanligt har vi ju inte läst på det här alls, så vi har ju inga källor eller fakta att komma med här…

Anders: Vi kan säga det kanske att ordet ”supa” har ju lite av en vulgär eller grov klang till sig.

André: Ja, och man får ju oftast en… Man kan nästan härleda det till gamla tider lite också. En dräng som ligger i ett dike och har supit ner sig liksom. Det är lite det ”gamla Sverige” liksom.

Anders: Skulle man kunna säga att supa är… Att det motsvarar ”binge drink”, är inte det så att säga den engelska motsvarigheten?

André: Det är möjligt, jag har aldrig hört talas om det uttrycket.

Anders: Jo, men jag tror det.

När man helt enkelt… Snarare… Myten om svensken är väl att den dricker, kanske inte så ofta… Eller ja…

André: Den dricker på helgerna

Anders: Den dricker på helgerna…

André: Och ingenting i veckorna…

Anders: Precis. Och när den väl dricker då så dricker den kanske mer än vad den borde göra.

André: Ja.

Exakt.

Anders: Snarare än då den stereotypa bilden av en Sydeuropé är ju att man tar ett glas vin eller två varje kväll och sen är det bra med det.

Jag tror inte det stämmer.

André: Nej, jag skulle vilja säga att båda myterna, både den kontinentala myten och den svenska myten, är felaktig. För att nu har ju vi börjat dricka alkohol på vardagarna också och alltså anammat ett traditionellt sett kontinentalt sätt att dricka. Medans jag har ju hört fransmän som super till det på helgerna också. Plus att de tar ett glas vin till maten…

Anders: Ja, precis sådana där myter är ju ofta överdrivna.

Och dessutom finns det väl, ja det var väl nyligen en ny… Nya siffror pekar väl på att unga människor i Sverige faktiskt dricker mycket mindre än vad de gjorde förr?

André: Jaha? Det är möjligt.

Anders: Ja, jag läste någonting om det i går, eller i förrgår. Ja så att… Ja, men i vilket fall så har vi det som kallas Systembolaget.

André: Men hur ser du på det här, debatten kring att man skulle ta bort monopolet?

Anders: Ja, alltså…

André: Visa nu dina liberala…

[laughs]

Anders: Ja, precis. Nej men det som har diskuterats mycket på sistone är väl huruvida man för det första ska tillåta gårdsförsäljning av vin, alltså att vinproducerande svenska gårdar ska få sälja sitt eget vin till besökare då… Och det menar ju många skulle bli ett första steg mot ett avskaffande av monopolet. Men just den grejen… Jag har ju svårt att se att människor som kanske dricker, som missbrukar alkohol, att de en fredagskväll eller torsdagskväll såhär tänker: ”Åh, nu måste jag ha tag på en flaska vin för 250 spänn från en lokal vinodlare mitt på landsbygden” liksom.

Och tanken är väl att man ska behöva vara med på någon slags vinprovning eller föreläsning innan och sådär. Alltså, det känns som att det är lite väl överdrivet och kalla gårdsförsäljning en öppning mot avskaffandet av monopolet.

André: Ja, verkligen.

Anders: Men sen så tycker man såklart att det är…. Det är ju väldigt… Alltså, rent praktiskt vore det ju väldigt trevligt att kunna köpa alkohol i livsmedelsbutik när man köper mat, alltså självklart vore det ju trevligt.

Men samtidigt så har ju Sverige antar jag väldigt låga… Alltså om man tittar på folkhälsostatistik och sådär så tror jag faktiskt att Sverige har ganska låg statistik när det gäller alkoholrelaterade skador.

André: Ja, exakt.

Anders: Så det har ju onekligen en effekt på folkhälsan, men samtidigt kan man ju då invända att folk borde väl kunna få…

André: Jo, absolut. Jag har inget emot Systembolaget sådär egentligen men det finns massa konstiga företeelser som är helt onödiga. Som till exempel att det inte finns kylda drycker på systemet.

Den officiella anledningen är ju då att det skulle bli fler alkoholister, vilket är helt sjukt egentligen…

Anders: Att det skulle vara lockande att köpa sig en kall öl?

André: Ja, för det är ju som den svenska komikern Magnus Betnér säger i sin stand-up, alltså: ”Är man alkoholist så tror jag inte det spelar så stor roll. Då kan man nog klämma en ljummen öl…”

[laughs]

Anders: Precis, ja det är ju det omvända mot gårdsförsäljning kan man säga. De som har problem…

André: Precis som att det skulle vara… Att kylda drycker skulle vara det som får en att tippa över till den totala alkoholismen, det är lite roligt.

Anders: Ja, det är det.

André: Men det är verkligen så enligt lagen.

Anders: Ja det kanske… Man kanske skulle kunna ha kvar Systembolaget men att man gjorde det lite mer inbjudande ändå… Alltså att alkoholen säljs i statens regi men att man kanske då piffar till systembolagen lite, just med kylda varor, man kanske skulle kunna köpa lite ost då, eller mat, eller vad som helst, alltså att man gör det till en trevligare upplevelse att handla alkohol. För just nu känns det ju nästan som att man går in på ett apotek och köper alkohol.

André: Ja, verkligen.

Men det är ju det som är grejen, det ska inte vara trevligt.

Det ska vara något nästan skamfyllt att gå in på systemet.

Anders: Ja.

André: Det är ju ofta ganska såhär tråkig inredning…

Anders: Ja, det är det verkligen. Och sen är det ju, jag vet inte, det är ju lite motsägelsefullt. En hel butik som bara säljer sprit och vin och sen är den tapetserad med skyltar: ”Drick lagom” och ”Såhär förhindrar du…”… Alltså, det är väldigt motsägelsefulla budskap man får på Systembolaget

André: Ja, precis.

”Här, vi erbjuder er öl, sprit och vin men helst ska ni inte dricka det. Helst ska ni avstå”.

Anders: Och det är ju samma sak med Svenska Spel då, som är det svenska statligt ägda spelbolaget, där är det ju samma sak. ”Här kan ni spela, men gör det inte”.

André: Nej, jag tror vi får avrunda här helt enkelt och avhandla de två andra ämnena i nästkommande podcasts.

Anders: Ja, det kan vi göra.

André: Jepp!

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

André: Då så, då kör vi igen.

Vi tänkte prata lite om jordens undergång. Anders: Ja. André: Som är så poppis nu för tillfället. Nej, men det var ju ett litet ”event” i lördags som kallades ”the rapture”. Anders: Ja, det var ju en amerikansk pastor av något slag som helt enkelt hade räknat ut på något sätt genom att läsa Bibeln att det var dags för jordens undergång i lördags va? Den 21 maj? Klockan 18?

Det skulle börja med en stor jordbävning i Nya Zeeland. André: Men allt vi fick var lite aska. Anders: Ja, det blev ju faktiskt, det blev ju ett vulkanutbrott åtminstone. Och… André: Ja, friskt vågat hälften vunnet som kan säga. Anders: Ja, precis. Nej men det var väldigt… Det var många som hånade Harold Camping som han heter. Men det är ju inte bara han, utan det är ju många… Det är mycket som talar för att jorden håller på att gå under just nu. André: Ja, jo. Anders: Alltså både… Vi har ju å ena sidan har vi hela 2012-hysterin med… André: Maya-kalender hit och dit och så.

Anders: Precis, jag vet inte hur många dokumentärer jag har sett om detta och skräckslagen gått och lagt mig. André: Och film. Det finns ju en film som heter 2012 också. Anders: Fast den blev man inte särskilt skräckslagen av. André: Nej, nej… Anders: Det var ingen bra undergångsskildring. André: Nej, nej precis. Anders: Alltså det är ju det å ena sidan, alltså den mytiska aspekten. Och sen är det ju också det som händer i verkligheten. Det känns som att det är mycket som pågår just nu va? André: Ja, verkligen. Anders: Krig. André: Tsunamis och jordbävningar.

Kärnkraftsverk som läcker. Vi är ju ganska lyckligt lottade här i Sverige för vi är ju ganska skonade från sådana. Anders: Från naturkatastrofer? André: Ja, precis. Anders: Nja, vi hade ju en jordbävning här när var det? 2006? I Lund. [laughs] Det var lokaliserat till… André: Ja, det gick hett till. Anders: Nej, men det var väl i Skåne? Då var det ju en del människor som trodde att jorden höll på att gå under. André: Det var ett skämt ju. Anders: Ja, det var otroligt.

Knappt så att man kände det, men det förstorades ju något enormt. André: Jo. Jag tror det fanns… Vi hade lite översvämningar här någon sommar också var det väl? Det var lite källare och sådant som fick lite vattenskador och så. Klart jobbigt. Anders: Och vi hade stormen Gudrun. André: Just det, 2005-2006 eller något sådant? Vintern. Anders: Någon gång där, ja. Och stormen Per. André: Det kan man ju se när man åker hem till våra…vår…där vi är födda, vår hemstad, att det var rätt mycket träd som strök med. Anders: Ja, det var ju definitivt en… André: Så klart jobbigt men inte så om man jämför med andra katastrofer så är det ju ganska litet.

Anders: Men ändå. Det bidrar lite grann till… Alltså någonstans känns det som att det händer saker med jorden. Att vi går mot en annan tid. Eller att det någonstans, någon gång måste… Att det kommer en brytpunkt. [laughs] Det kanske är min egen upplevelse? André: Ja… Nej jag tror att det blir gradvis värre bara. Anders: Mm. André: Ja, det är klart att man vet ju inte riktigt vad det beror på heller. Alltså man kan ju hänvisa till växthuseffekt hit och dit och så men. Ja, det är såklart ett problem men… Anders: Men visst pratas det mycket om undergången ändå, gör det inte det? André: Ja. Fast… Anders: Jag tycker det är lite obehagligt faktiskt.

Alltså, man kan skratta åt det, och så vidare, men samtidigt så blir jag alltid, jag får alltid en klump i magen när jag läser om till exempel Yellowstone-vulkanen. Det är en sådan här supervulkan i Wyoming som tydligen enligt vetenskapen borde få ett utbrott ganska snart. I geologiska mått mätt då, vilket kan vara i morgon eller om tusen år som de alltid säger på Discovery Channel eller History Channel. ”It could happen today, it could happen tomorrow”. André: Ja, precis. Anders: Vi vet inte. Det tycker jag är obehagligt. Och detta då i kombination med 2012-profetior. Men, ja… André: Och meteo…meteoriter? Anders: Ja, det hotet också ja. Asteroid-hotet.

2029 har vi väl… André: Det är väl alltid någon asteroid på väg mot oss känns det som? Fast den är sjukt långt borta. Anders: Vad heter den? Afi… Jag kommer inte ihåg vad den heter, men år 2029 tror jag. Då är det väldigt nära. André: Då får vi kalla in Bruce Willis som tar hand om det. Men jag tänkte på det här mediala lite att klimatfrågan har ju hamnat i skymundan lite. För att det är lite så att klimatfrågan, eller ja klimatet, har ju en stor del i undergången, tänker jag mig i alla fall. Att naturen slår tillbaka mot människan på något sätt. Men klimatfrågan var ju väldigt ”hypad” för några år sedan liksom. Jag tror att det har gjorts mätningar av, alltså runt 2006-2007-2008, så var det rätt mycket medialt utrymme.

Anders: Fram till Köpenhamnsmötet? André: Ja, fram till 2009 kanske. 2010\\. Då gick det ner markant. För att folk orkade inte, tröttnade. Alltså de tröttnar ju på ett visst ”issue” i media så att då kan man ju inte skriva så mycket om det. Anders: Nej. André: …hela tiden. Men det är ju intressant att man har då skiftat fokus mot undergången istället. Det är lite som att man har gett upp. Anders: Ja, det känns det som lite grann. Ja, jag vet inte… André: Vi vet att världen ska gå under så det är lika bra att vi svinar ner så mycket det går nu.

Alltså, så. Och så blir det så… Det här med askmolnet är ganska roligt egentligen. Det finns ju många olika teorier. Eller ja, Ryanair har ju sagt att det inte finns något askmoln till exempel. ”Vi har provflugit och det är lugnt är det. Det är så jävla uppförstorat” såhär… Anders: Men den vulkanen har väl nu slutat? André: Den har lugnat ner sig tror jag, ja precis. Anders: Men vad spelar undergången för roll egentligen? Alltså om den händer i morgon eller om den händer, inträffar om 20 år? Spelar det någon roll egentligen för vad den har för… Alltså, borde man inte då oavsett… André: Leva livet? Eller?

Anders: Ja, eller… Jag vet inte, hur långt fram måste den ligga för att man ska bry sig om den så att säga? Om man visste att jorden gick under i övermorgon. Då skulle man ju antagligen göra något annat än att… André: Så länge den inte inträffar i ens egen livstid eller sina barns, så tror jag inte man bry sig så jäkla mycket egentligen. Anders: Då sker den först när man själv avlider helt enkelt antar jag? Alltså när man själv… André: Alltså din egen personliga undergång blir jordens undergång eller… Anders: Men är inte dem två alltid synonyma egentligen, om man tänker efter? Det beror ju vad man har för… Om man är religiös… André: Det är ju filosofiskt nästan i så fall… Anders: Ja, men det är frågan.

André: Man vet aldrig vad som händer efter livet. Anders: Men någonstans har den ju redan inträffat i den stund man vet att den kommer att inträffa. Alltså den inträffar ju egentligen, har ju redan hänt i den mån man kan tänka på den. Eller? André: Ja, men precis… I medvetandet. Anders: Ja, därför är den redan just nu. Det är banalt men någonstans så stämmer det ju. André: Ja, fast vi kan aldrig heller föreställa oss den. Eller vi kan föreställa oss den men vi kan aldrig veta hur den kommer att se ut exakt liksom. Sen finns det ju… Det finns ju mycket såhär post-apokalyptiska teorier också om att, eller föreställningar om att det är några få överlevande på jorden, och hur man ska göra för att klara sig.

Det finns ju till och med folk som har överlevnadskit. Om jorden går under så måste man ha det här och det här och det här, du vet. Det är ganska intressant. Anders: Men kan den bara gå under en gång då? Kan det bara komma en asteroid? Om man överlever den första. Eller om man överlever supervulkanen, och sen tänker man ”Oh, jag klarade det” och sen så kommer det en asteroid också. André: Ja… Anders: Alltså…på något sätt… André: Fast jag tänker mig supervulkanen. Jag tror inte hela mänskligheten stryker med av en supervulkan. Anders: Jo… [laughs] André: Nej, jag tror att det är några som överlever faktiskt.

Anders: Ja kanske, men tydligen så är det… André: Alltså några få… Anders: Det är slutet på… Ja, ytterst få i sådana fall. André: Mm, och hur ska de klara sig då? Det är ju det som är det intressanta. Anders: Och om de klarar sig, kommer de då också att klara en asteroid efter det? Nej, men liksom det är ju ingen mening att klara det heller då, för någon gång kommer det väl ytterligare något. Alltså det är ju inte så att det sker en undergång och sen är allt frid och fröjd, utan det hotet kommer ju alltid att finnas. André: Njaaa, fast det blir väl som en ”new beginning” då, alltså en liten omstart i livet.

[laughs] Anders: Ja men tänk då kommer någonting att… Vadå, då är man ju inne på teologi att det är någon form av teologisk brytpunkt. André: Fast säg att du hade varit den enda överlevande. Det är lite som den här ”I am Legend” om du har sett den filmen? Om den enda överlevande. Det är inte så att hans största ”concern” är att det ska hända en ny undergång så att säga. Anders: Det är inte det nej? Men det borde vara det? André: Nej, det är mer att han ska överleva. Alltså det är väl den primära driften, att överleva? Anders: Men jag tror att folk tänker fel i att en undergång och sen är det frid och fröjd. André: En undergång är ingen undergång?

[laughs] Anders: Ja, exakt en gång ingen gång. Det är så man måste tänka. Alltså, har man tur nog att överleva den första ska man inte ropa ”hej” förrän man har upplevt den andra. Så tänker jag. André: Du tänker så. Jadu… Anders: Ska vi… André: Sätta punkt där? Ja det kan vi göra.

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André: Då ska vi se.

Då kör vi ännu en podcast med Anders och André. Vi har ju haft ett litet uppehåll på… hur länge är det? Ett år? Anders: Ett och ett halvt år? André: Ett och ett halvt! Jaha, vad har du sysslat med under den här tiden? Anders: Jag har tänkt på det där och kommit fram till att det är lite ironiskt att vår sista podcast handlade ju om hur mycket vi föraktar arbetet.

André: Ja, och sen så blev du införlivad i arbetslivet. Anders: Ja, båda två fick ju jobb precis efter där. André: Ja, faktiskt. Det var den som gjorde att vi [laughs] kom in i ett riktigt hederligt förvärvsarbete. Anders: Precis. André: Ett ”åtta-till-fem”-jobb. Ja… Anders: Nej, men det är väl det… Jag har jobbat och du har väl också jobbat? André: Ja, och jag gör det fortfarande. Du är lite mer frilans nuförtiden? Anders: Ja, det är jag. Lite mer åt det hållet. André: Ja, det är gött.

Vad ska vi snacka om i dag? Anders: Vi skulle väl prata lite grann ännu en gång om arbetslivet va? André: Ja, om en speciell företeelse som har ”poppat upp” [anglicism] i media nu. Någonting som kallas social kompetens. Vi har stött på åtminstone tre artiklar som på något sätt problematiserar det här fenomenet. Vi kan ju dra lite bakgrund: det är ju så att för typ kanske 10-15 år sedan så blev det väldigt viktigt i jobbannonser att man eftersökte människor som hade social kompetens. Alltså, det blev nästan som att det var det viktigaste. Anders: Ja, jag kommer ihåg det fortfarande att när man gick… Jag gick väl i mellanstadiet kanske och man fick höra hur viktigt det var att man var socialt kompetent liksom.

Vikten av att kunna föra sig på en arbetsplats och kunna samarbeta och arbeta i grupp och sånt, var ju väldigt inne där ett tag, i mitten av 90-talet kanske? André: Ja, precis. Och då kan man ju ställa sig frågan vad det berodde på att den här egenskapen blev så viktig? Anders: Det låter lite klyschigt kanske att säga att det har med framväxten av tjänstesamhället att göra? Men det är väl där det ligger svaret va? Att det är viktigare… Alltså, fokus mer på individens person… [laughs] ”individens person”… André: Jo, men precis. Anders: Snarare än vad den utför liksom. Förr kunde man mäta arbete mycket tydligare i vad som uträttades mer än vad man kan nuförtiden. Kan man säga så?

André: Ja, jag tror också att själva arbetstiden har ju också förkortats. Eller det själva reella arbetet man gör på ett kontor, det är inte… Det består inte av 8 timmars hamrande på ett tangentbord liksom. Man jobbar kanske effektiv tid 4 timmar på en dag. Anders: Mm. André: Och då måste man ju… För att det finns ju kanske inte så mycket uppgifter att göra, alltså rent funktionella uppgifter, så därför måste man fylla de här andra timmarna med… Anders: Fika… André: Fika… och saker som då hamnar under begreppet social kompetens eller socialt ”utförande” så att säga. Jag tror det. För att… Bonden som plöjde sin åker 12 timmar om dagen hade inte tid att stå och babbla om ”vad ska jag köpa för Macbook?” [laughs]. Anders: Exakt.

Nej det kanske kan ligga något i det. André: Mm. Anders: I vilket fall som helst så är det en väldigt viktig egenskap att ha. Man ska kunna sälja sig själv liksom, på något sätt. André: Ja, men i alla fall, så har det ju nu den senaste tiden kommit fram… Skrivits kritiska artiklar om social kompetens. Och det tycker vi båda är bra, eftersom den här företeelsen har ju väldigt länge fått gå okritiserad, alltså ohotad. Man har liksom tagit det som ett obestridligt faktum att man måste ha den här egenskapen. Och det farliga med det är ju att den exkluderar ju människor som inte känner sig bekväma i sociala situationer. Anders: Ja det gör det, definitivt.

Och det jag skulle säga innan det blev fel i inspelningen… Är att i alla fall i mitt eget fall… När man söker ett jobb eller har sökt ett jobb, då är man ju alltid i regel övertygad om att man kan utföra själva jobbet som sådant, men man är ju alltid nervös. Och den nervositeten ligger ju oftast, jag tror den gör det för många människor, i huruvida man lever upp till den person man förväntas vara i en arbetssituation, om det så bara är en intervjusituation. För jag tror de flesta människor kan ju utföra de jobb som de söker. Alltså om man inte söker något otroligt specialist… André: Nej precis, läkare… Anders: Men ofta är det själva… Den sociala biten tror jag som folk är nervösa över när det gäller intervjuer. André: Ja.

Nej, för min del så känns det som att det är någon form av blyghet liksom. Och en av… Det finns en finsk professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen som är citerad i en av de här artiklarna som… Anders: Jusektidningen… André: Ja, men hon är även citerad i DN, i en artikel av Erik Helmerson, som heter ”Hellre kompetent än social”. Men hon säger det, i alla fall, att blyghet är ett tecken på empati. För att en blyg människa har liksom en större empatisk förmåga och det är därför då den är tyst liksom, medan en översocial person inte alltid känner när folk är trötta på en eller så. Och det är ju skadligt för en arbetssituation om en människa tar upp social plats liksom i onödan. Anders: Bara för sakens skull.

André: Ja, precis. Anders: Det finns ju någonting tycker jag i själva begreppet social kompetens egentligen som reducerar det just till ett verktyg. Alltså, som om det är någonting man kan lägga sig till med eller öva upp och så vidare. Ja, det är det ju i och för sig kanske i viss mån, men alltså att man kallar det just en typ av kompetens. Det är att reducera mänskliga relationer på något sätt, är det inte det? André: Ja, verkligen. Det blir så falskt också om man ska öva upp det liksom fast man inte har det i sig. Alltså, det finns ju naturligtvis genuint sociala människor som behöver den bekräftelsen eller så, det är ju inget fel i det, men det behöver man ju inte koppla till arbete på det sättet.

Anders: Nej, det är ingen kompetens heller. Det är bara någonting man är. André: Det är en egenskap, som man är, som både har för- och nackdelar… Anders: Tvärtom är det väl de människor som kanske inte kallar sig socialt kompetenta som man ofta tycker är jävligt*, väldigt trevliga och… [*in this context the word ”jävligt” is equivalent to ”damn”, as in ”damn nice guy”. In other contexts, however, it can be taken for a curse word]. André: Ja, och som förmodligen också utför arbetet eftersom man inte lägger tid på massa ”fredagsfikediskussioner”… Anders: Nej, precis. Alltså, sådana diskussioner… Det kan ju vara kul att fika lite på fredagarna… André: Ja, naturligtvis.

Det är inte det… Anders: Men det kan ju inte vara hela världen om inte alla vill vara med på det där fikat. André: Nej. Och sen samtidigt vill man ju i och för sig inte ha en jäkla Sovjetstat heller där man sitter fastbunden i ett kontor 12 timmar om dagen och inte får… Nej men, nej det är inte det… Anders: Grejen är väl att det på något sätt har skapats, att det har blivit… Att man försöker krysta fram den här härliga stämningen. Och att man letar upp människor inte på basis av vad de kan, utan på just hur trevliga de är. André: Ja, precis. Både du och jag har ju erfarenhet av att jobba hemifrån. Det är ju en liten aspekt man kan lägga in på det hela.

För då tar man ju bort hela den här sociala kompetens-biten helt. Och jag tycker att det är jävligt* gött, för att då koncentrerar man sig enbart på jobbet och man skär bort allt det här runt omkring liksom. [*see note above] Anders: Ja, precis. Men jag brukar alltid ta på mig en skjorta ändå. André: Ja, ja…! Just det. Ställer dig vid spegeln och knäpper…slipsknuten såhär. Anders: Ja. André: Och sen går du till jobbet. Anders: Och sen simulerar jag att jag träffar en kund… André: Hälsar på hon i receptionen… Anders: Ja, exakt. André: Jaja. Anders: Nämen… André: Mm, jag tror vi har sagt det mesta nu.

Anders: Ja, det har vi absolut. André: Tack för oss. Anders: Tack, tack.

André: Ja!

Då kör vi ännu en podcast här då. Idag skulle vi prata om TV-serier tydligen.

Anders: Ja.

Jag vet inte hur vi kom på det…

André: Nej, men det är någonting man fördriver sin tid med ganska ofta

Anders: Ja verkligen, det är nästan en hobby.

André: Det är så bra format också för att det är ju ofta man inte pallar se en film liksom.

Så då sätter man på ett avsnitt av – whatever – Seinfeld liksom. Så har du dödat 30 min.

Anders: Fast det konstiga är att man pallar inte se en film men man pallar se åtta Seinfeldavsnitt i rad.

André: Ja, det gör man. Men jag har nästan börjat bli såhär att jag inte pallar se ett avsnitt liksom, ett 30-minuters avsnitt. Jag kan börja tappa mitt ”attention span” efter en kvart eller tjugo minuter.

Anders: Av just Seinfeld?

André: Nej, nej det kan vara vad som helst egentligen.

Anders: Det låter ju oroväckande.

André: Ja faktiskt. Jag vet inte om det har någonting att göra med att man har valfriheten att stänga av när man kollar på datorn då.

Det är inte så när jag kollar på TV.n, då kan jag se hela utan problem men…

Anders: Ja, men det är sant…det är ju faktiskt…

André: Det känns också som att det finns så mycket annat som lockar också. ”Okej, jag kanske vill…jag kollar mejlen eller någonting under tiden som jag kollar” och sen så bara svävar jag iväg och så tänker jag: ”Okej, jag pallar inte se resten” och så stänger jag av.

Anders: Ja, det måste vara så att…Innan var det ju väldigt, det var nästan att man såg fram emot varje avsnitt. Kommer du ihåg den här serien ”Tre Kronor?”

André: Ja, den svenska…

Anders: Såpoperan.

André: Såpan, precis.

Anders: Den gick klockan 8 på onsdagar en gång i veckan på 90-talet. Det var veckans höjdpunkt. Jag minns att jag alltid cyklade ner till ”Minilivs” hette det, och inhandlade, ja…typ…såna här…

André: ”BanaSplit”? [a classic candy in Sweden]

Anders: Ja, ”BananaSplit”…

[laughs]

Anders: Det var verkligen en höjdpunkt för mig och då kunde man ju inte sumpa den. Men nu om jag hade följt Tre Kronor idag…

André: Om det hade funnits idag hade det avsnittet funnits på Pirate Bay innan…

Anders: Innan det ens hade gjorts…

André: Ja, exakt!

Anders: Exakt. Så att det blir inte lika…

André: Exklusivt

Anders: Nej, det känns inte lika spännande när ett nytt avsnitt är ute. På gott och ont. För att som sagt det finns ingenting som är så härligt som ett TV-serie-maraton.

André: Ja, vilken…Följer du någon serie just nu?

Anders: Ja, just nu följer jag två serier…Nej, fyra serier…Jag följer ”Mad Men” bland annat. Och den ligger jag i fas med liksom. Jag laddar hem avsnitten när de har sänts i USA. Och jag följer ”True Blood”, där ligger jag efter för den följer jag i svensk tidsordning så att säga. Och jag följer ”Breaking Bad”, men den har uppehåll nu.

Det är snart dags för säsong fyra tror jag.

André: Okej.

Anders: Och jag följer…

André: ”Cleveland Show”! [laughs]

Anders: Cleveland Show! Det gör jag faktiskt.

André: Som är en spin-off på ”Family Guy” va?

Anders: Ja, Family Guy följer jag också….

André: Fast det finns väl inga nya där va?

Anders: Jo, det gör det.

André: Gör det det?

Okej, det måste jag…

Anders: Och vad följer jag mer? Jag brukade följa ”Sopranos” och ”Six Feet Under”, så att TV-serier har spelat en stor roll i mitt liv.

André: Jag följer för tillfället den svenska såpan ”Andra Avenyn”.

Anders: Gör du det?

André: Ja, faktiskt.

Anders: På SVT?

André: Ja, SVT Play.

Anders: Är den bra?

André: Ja, den är rätt schysst. Eller den är ju ganska dålig, men den är bra i sin dålighet ungefär som Tre Kronor och ”Rederiet” var.

Anders: Precis, så länge man blir hooked så.

Men var inte Andra Avenyn litegrann som skådespelarens Idol?

André: Ja!

Anders: Eller? Man fick väl följa auditions?

André: Jo, det var det. Och sen har det också, de har gjort ett nytt grepp att de har startat en…Ja, faktiskt en spin-off, parallellt med den riktiga serien som heter ”Riverside”.

Anders: Ja just det.

André: Där en av skådisarna är med, en av de killarna som går på gymnasiet får man följa lite mer ingående.

Anders: Samtidigt som han är med i Andra Avenyn?

André: Samtidigt som han är med i Avenyn, ja, så han är med i två stycken.

Anders: Vad jobbigt för de som skriver manus att hålla koll på vad som händer…

André: Ja, fast han är inte.

I den spin-offen då som går endast på webben, där är det andra skådisar med, så det är bara han som är med i båda så att säga. Det handlar mest om hans kärleksgrejer.

Anders: Men ser de till då att det som händer i Riverside ändå har hänt i Andra Avenyn också?

André: Ja, fast, det är parallella historier helt egentligen så de påverkar inte varandra egentligen.

Anders: Han är inte så inblandad i Andra Avenyn eller?

André: Nja, just nu har han ingen framträdande, så att han påverkar själva storyn där.

Anders: Nej, okej.

André: Nej, men det är väldigt spännande.

Anders: Jag tycker fortfarande att…Jag tycker att Six Feet Under och Sopranos, det är…Där lägger jag…De utgör liksom måttstocken på bra TV-serier…

André: På alla? Ja.

Jag har jättedålig koll på just de här dramaserierna, om man säger så. Jag är mer såhär ”lättviktare”, kollar mer på komedigrejer…

Anders: Lättviktare…

André: Nej, men såhär lite ”funny guy”…Nej men jag kollar gärna på Seinfeld och Curb Your Enthusiasm.

Anders: Ja! Curb your enthusiasm också!

André: Och ibland, kan ju någon dålig amerikansk sit-com slinka ner också när man inte har något bättre för sig.

Anders: “Two and a Half Men”?

André: Ja, det är inte så dåligt faktiskt. Jag gillar det.

Anders: Nej, jag gillar också det. ”Frasier”?

André: Frasier, ja det är fint är det. Men ja, jag tycker nog….Det är svårt att slå Seinfeld faktiskt.

Anders: Ja det är tidlöst. För om man jämför t.ex. Seindfeld med ”Friends”…

André: Som har åldrats väldigt dåligt tycker jag i all fall.

Anders: Ja, det tycker jag med, jag tycker Seinfeld håller på ett helt annat sätt.

André: Det är så ansträngda skämt i ”Vänner”. [Swedish for TV-show ”Friends”]

Anders: Ja.

André: De verkligen trycker ut poängen, eller så verkligen…

Anders: Ja de är inte heller så…Elaka i sina skämt…

André: Nej. Och inte så interna heller. De vill vara allmängiltiga på något sätt, som Seinfeld inte bryr sig om på samma sätt. För det är många av skämten i Seinfeld som man inte fattar som kanske är interna New York-grejer eller juden… Woody Allen-referenser eller vad som helst. Men som ändå blir roliga för att, eller så, på något sätt.

Anders: Ja, men det är tidlöst på ett annat sätt. Seinfeld kommer alltid att finnas tror jag.

André: I folks medvetande…

Anders: Men jag tycker att Curb Your Enthusiasm ligger på nästan samma nivå.

André: Jag tycker nästan det är, i sina bästa stunder är det nästan bättre, det är mer skruvat.

Anders: Ja det är det. Det är ännu hårdare, för att det är HBO, som inte har några ramar liksom…

André: Nej, men det är jäkligt bra. För det kan man ju störa sig på när man måste censurera även…De censurerar ju till och med DVD-skivorna, boxarna på Seinfeld.

Anders: Va? Seinfeld?

Har de överhuvudtaget några svordomar där?

André: Ja.

Anders: Jaha.

André: Till exempel om man kollar på bloppers och sånt på boxarna så kanske någon säger ”—” om de säger fel, och de ”beepar” de över det.

Anders: Jaha, konstigt.

Nej man hade gärna velat höra det…

André: Det finns ju en jättebra, den svärdordssekvensen i Curb Your Enthusiasm.

Anders: Ja, just det…

André: När de bara börja säga svärord, helt…

Anders: Den där Touretteskocken…?

André: Ja exakt och alla i rummet säger sina grejer, säger något fult, det är bra…

Anders: Ja, det är faktiskt väldigt bra. Det har gjorts nio, åtta säsonger av Curb? Nej sju?

André: Sju är det.

Anders: Hur många…Det är tio Seinfeldsäsonger va?

André: Nio.

Anders: Nio? Så Seinfeld och Curb har ju nästan gått lika länge…

André: Ja, det är rätt sjukt…

Anders: Ja.

Men började Larry David med Curb precis efter Seinfeld då nästan? Eller gick det något år kanske?

André: Det gick ju, jag tror det var två år efter att de hade slutat med Seinfeld, så började han med sin nya serie.

Anders: Mhm. Okej.

Ska vi avsluta med det då?

André: Ja, det kan vi göra.

Anders: Ha en jättebra helg alla våra lyssnare.

André: Ja, alla våra fina lyssnare…Hej hej!

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

André: Ja!

Då kör vi ännu en podcast här då. Idag skulle vi prata om TV-serier tydligen.

Anders: Ja.

Jag vet inte hur vi kom på det…

André: Nej, men det är någonting man fördriver sin tid med ganska ofta

Anders: Ja verkligen, det är nästan en hobby.

André: Det är så bra format också för att det är ju ofta man inte pallar se en film liksom.

Så då sätter man på ett avsnitt av – whatever – Seinfeld liksom. Så har du dödat 30 min.

Anders: Fast det konstiga är att man pallar inte se en film men man pallar se åtta Seinfeldavsnitt i rad.

André: Ja, det gör man. Men jag har nästan börjat bli såhär att jag inte pallar se ett avsnitt liksom, ett 30-minuters avsnitt. Jag kan börja tappa mitt ”attention span” efter en kvart eller tjugo minuter.

Anders: Av just Seinfeld?

André: Nej, nej det kan vara vad som helst egentligen.

Anders: Det låter ju oroväckande.

André: Ja faktiskt. Jag vet inte om det har någonting att göra med att man har valfriheten att stänga av när man kollar på datorn då.

Det är inte så när jag kollar på TV.n, då kan jag se hela utan problem men…

Anders: Ja, men det är sant…det är ju faktiskt…

André: Det känns också som att det finns så mycket annat som lockar också. ”Okej, jag kanske vill…jag kollar mejlen eller någonting under tiden som jag kollar” och sen så bara svävar jag iväg och så tänker jag: ”Okej, jag pallar inte se resten” och så stänger jag av.

Anders: Ja, det måste vara så att…Innan var det ju väldigt, det var nästan att man såg fram emot varje avsnitt. Kommer du ihåg den här serien ”Tre Kronor?”

André: Ja, den svenska…

Anders: Såpoperan.

André: Såpan, precis.

Anders: Den gick klockan 8 på onsdagar en gång i veckan på 90-talet. Det var veckans höjdpunkt. Jag minns att jag alltid cyklade ner till ”Minilivs” hette det, och inhandlade, ja…typ…såna här…

André: ”BanaSplit”? [a classic candy in Sweden]

Anders: Ja, ”BananaSplit”…

[laughs]

Anders: Det var verkligen en höjdpunkt för mig och då kunde man ju inte sumpa den. Men nu om jag hade följt Tre Kronor idag…

André: Om det hade funnits idag hade det avsnittet funnits på Pirate Bay innan…

Anders: Innan det ens hade gjorts…

André: Ja, exakt!

Anders: Exakt. Så att det blir inte lika…

André: Exklusivt

Anders: Nej, det känns inte lika spännande när ett nytt avsnitt är ute. På gott och ont. För att som sagt det finns ingenting som är så härligt som ett TV-serie-maraton.

André: Ja, vilken…Följer du någon serie just nu?

Anders: Ja, just nu följer jag två serier…Nej, fyra serier…Jag följer ”Mad Men” bland annat. Och den ligger jag i fas med liksom. Jag laddar hem avsnitten när de har sänts i USA. Och jag följer ”True Blood”, där ligger jag efter för den följer jag i svensk tidsordning så att säga. Och jag följer ”Breaking Bad”, men den har uppehåll nu.

Det är snart dags för säsong fyra tror jag.

André: Okej.

Anders: Och jag följer…

André: ”Cleveland Show”! [laughs]

Anders: Cleveland Show! Det gör jag faktiskt.

André: Som är en spin-off på ”Family Guy” va?

Anders: Ja, Family Guy följer jag också….

André: Fast det finns väl inga nya där va?

Anders: Jo, det gör det.

André: Gör det det?

Okej, det måste jag…

Anders: Och vad följer jag mer? Jag brukade följa ”Sopranos” och ”Six Feet Under”, så att TV-serier har spelat en stor roll i mitt liv.

André: Jag följer för tillfället den svenska såpan ”Andra Avenyn”.

Anders: Gör du det?

André: Ja, faktiskt.

Anders: På SVT?

André: Ja, SVT Play.

Anders: Är den bra?

André: Ja, den är rätt schysst. Eller den är ju ganska dålig, men den är bra i sin dålighet ungefär som Tre Kronor och ”Rederiet” var.

Anders: Precis, så länge man blir hooked så.

Men var inte Andra Avenyn litegrann som skådespelarens Idol?

André: Ja!

Anders: Eller? Man fick väl följa auditions?

André: Jo, det var det. Och sen har det också, de har gjort ett nytt grepp att de har startat en…Ja, faktiskt en spin-off, parallellt med den riktiga serien som heter ”Riverside”.

Anders: Ja just det.

André: Där en av skådisarna är med, en av de killarna som går på gymnasiet får man följa lite mer ingående.

Anders: Samtidigt som han är med i Andra Avenyn?

André: Samtidigt som han är med i Avenyn, ja, så han är med i två stycken.

Anders: Vad jobbigt för de som skriver manus att hålla koll på vad som händer…

André: Ja, fast han är inte.

I den spin-offen då som går endast på webben, där är det andra skådisar med, så det är bara han som är med i båda så att säga. Det handlar mest om hans kärleksgrejer.

Anders: Men ser de till då att det som händer i Riverside ändå har hänt i Andra Avenyn också?

André: Ja, fast, det är parallella historier helt egentligen så de påverkar inte varandra egentligen.

Anders: Han är inte så inblandad i Andra Avenyn eller?

André: Nja, just nu har han ingen framträdande, så att han påverkar själva storyn där.

Anders: Nej, okej.

André: Nej, men det är väldigt spännande.

Anders: Jag tycker fortfarande att…Jag tycker att Six Feet Under och Sopranos, det är…Där lägger jag…De utgör liksom måttstocken på bra TV-serier…

André: På alla? Ja.

Jag har jättedålig koll på just de här dramaserierna, om man säger så. Jag är mer såhär ”lättviktare”, kollar mer på komedigrejer…

Anders: Lättviktare…

André: Nej, men såhär lite ”funny guy”…Nej men jag kollar gärna på Seinfeld och Curb Your Enthusiasm.

Anders: Ja! Curb your enthusiasm också!

André: Och ibland, kan ju någon dålig amerikansk sit-com slinka ner också när man inte har något bättre för sig.

Anders: “Two and a Half Men”?

André: Ja, det är inte så dåligt faktiskt. Jag gillar det.

Anders: Nej, jag gillar också det. ”Frasier”?

André: Frasier, ja det är fint är det. Men ja, jag tycker nog….Det är svårt att slå Seinfeld faktiskt.

Anders: Ja det är tidlöst. För om man jämför t.ex. Seindfeld med ”Friends”…

André: Som har åldrats väldigt dåligt tycker jag i all fall.

Anders: Ja, det tycker jag med, jag tycker Seinfeld håller på ett helt annat sätt.

André: Det är så ansträngda skämt i ”Vänner”. [Swedish for TV-show ”Friends”]

Anders: Ja.

André: De verkligen trycker ut poängen, eller så verkligen…

Anders: Ja de är inte heller så…Elaka i sina skämt…

André: Nej. Och inte så interna heller. De vill vara allmängiltiga på något sätt, som Seinfeld inte bryr sig om på samma sätt. För det är många av skämten i Seinfeld som man inte fattar som kanske är interna New York-grejer eller juden… Woody Allen-referenser eller vad som helst. Men som ändå blir roliga för att, eller så, på något sätt.

Anders: Ja, men det är tidlöst på ett annat sätt. Seinfeld kommer alltid att finnas tror jag.

André: I folks medvetande…

Anders: Men jag tycker att Curb Your Enthusiasm ligger på nästan samma nivå.

André: Jag tycker nästan det är, i sina bästa stunder är det nästan bättre, det är mer skruvat.

Anders: Ja det är det. Det är ännu hårdare, för att det är HBO, som inte har några ramar liksom…

André: Nej, men det är jäkligt bra. För det kan man ju störa sig på när man måste censurera även…De censurerar ju till och med DVD-skivorna, boxarna på Seinfeld.

Anders: Va? Seinfeld?

Har de överhuvudtaget några svordomar där?

André: Ja.

Anders: Jaha.

André: Till exempel om man kollar på bloppers och sånt på boxarna så kanske någon säger ”—” om de säger fel, och de ”beepar” de över det.

Anders: Jaha, konstigt.

Nej man hade gärna velat höra det…

André: Det finns ju en jättebra, den svärdordssekvensen i Curb Your Enthusiasm.

Anders: Ja, just det…

André: När de bara börja säga svärord, helt…

Anders: Den där Touretteskocken…?

André: Ja exakt och alla i rummet säger sina grejer, säger något fult, det är bra…

Anders: Ja, det är faktiskt väldigt bra. Det har gjorts nio, åtta säsonger av Curb? Nej sju?

André: Sju är det.

Anders: Hur många…Det är tio Seinfeldsäsonger va?

André: Nio.

Anders: Nio? Så Seinfeld och Curb har ju nästan gått lika länge…

André: Ja, det är rätt sjukt…

Anders: Ja.

Men började Larry David med Curb precis efter Seinfeld då nästan? Eller gick det något år kanske?

André: Det gick ju, jag tror det var två år efter att de hade slutat med Seinfeld, så började han med sin nya serie.

Anders: Mhm. Okej.

Ska vi avsluta med det då?

André: Ja, det kan vi göra.

Anders: Ha en jättebra helg alla våra lyssnare.

André: Ja, alla våra fina lyssnare…Hej hej!

Study this episode and any others from the LingQ Spanish Podcast on LingQ! Check it out.

André: Välkomna till ännu en podcast med Anders och André.

Idag ska vi snacka lite om Danmark och relationen till Sverige lite så. Och spåra ut lite här och var som vi brukar göra.

Anders: Och vi ska börja långt bort, i medicinen.

André: Ja, precis. Det har ju snackats rätt länge om den här svininfluensan över hela världen faktiskt. Det började i Mexiko någonstans, va?

Anders: Ja.

André: Och har nu spridit sig som en löpeld över världen. Och har…Ja, den har ju kommit till Sverige nu i alla fall.

Anders: Ja det har den.

André: Den kända popartisten Jens Lekman har ju fått den för övrigt.

Anders: En av de första.

André: Fast han bor ju inte Sverige. Det är en parentes. Men i alla fall. Det som är intressant i sammanhanget är ju att de olika…Alltså hur media bevakar…

Anders: Ja, hur de bevakar eller hur de framställer influensan, alltså hur grav den är.

André: Och hur detta påverkar befolkningen och deras rädsla liksom.

I Danmark finns ju en uppfattning om att detta är inte värre än en vanlig influensa och att man därför bara har skaffat vaccin till drygt 30% av befolkningen, nåt sånt tror jag det är. Medan vi i Sverige då har man ju köpt in för 100%, till hela…

Anders: 200% väl? Var det inte två doser per person?

André: Ja, ifall man skulle tappa bort den ena dosen på hemvägen. Nej, men det tyder ju på någonting att svenskar är ganska såhär ”uptight”, liksom rädda för…

Anders: Ja, fast frågan är vad som är hönan och ägget. För i Sverige är ju de flesta ganska rädda för svininfluensan, men det är ju för att…Den första gången jag läste om svininfluensan, när den bara fanns i Mexiko, så var det liksom ”Oj, nu är pesten tillbaka”

André:”Pesten är tillbaka, nu kommer det bara, folk kommer trilla av pinn…”

Anders: Det är bara en tidsfråga innan den når Sverige och alla kommer bara dö som flugor, det var budskapet redan från början. Och då blir man ju rädd klart.

André: Det är klart man blir.

Anders: Men så har det inte varit i Danmark och andra länder.

André: Och där har vi ju en intressant fråga, det handlar ju kanske inte bara om svininfluensan, utan om att man…Svenskar i regel blossar upp saker för mycket, i allt de gör eller, finns det någonting i det svenska lynnet som gör det eller? Och finns det något i det danska som gör att de tar det lite lugnare liksom?

Anders: Ja, man kan undra.

Det är ju ett faktum att Sverige är…Att svenskar är väldigt rädda, ängsliga sådär. Vad heter den här…Vad är han? Psykiatriker tror jag. Eberhardt heter han va? Han skrev en bok som heter ”I trygghetsnarkomanernas land” eller något sånt där, där han beskriver just hur fruktansvärt överbeskyddande eller vilket behov av överbeskydd den svenska befolkningen har.

André: Och vi har ju alltid, vi har ju lärt oss att staten alltid kommer att ta hand om allting också på något sätt.

Anders: Ja, det finns alltid…

André: Vi har ju en väldigt stor tilltro till staten som sådan. Det har väl med det här folkhemsbygget och socialdemokratin att de har fått regera under många år och så. Medan i Danmark så finns det en mer…

Anders: De tar det lite mer för vad det är kanske.

Samtidigt undrar man ju…Är det så då att den svenska…Är den svenska bilden av den fel då?

André: Ja, eller är den danska bilden fel? Det kan man ju också undra, för det har man ju inte facit på än

Anders: Nej, exakt det får vi väl bara se nu i höst…Men i alla fall det viktigaste är väl kan man säga, eller det som är intressantast är ju att danskarna inte blåser upp det här till någon storm. På något sätt förvånar det inte att det är just det danska folket, eller dansk media som håller ner på…Som är lite mer nyanserade liksom. För det känns som att danskar i allmänhet är väldigt…Ja, vad ska man säga?

André:”Laidback”?

Anders: Laidback är väl det bästa ordet.

André: Jo, det har man ju märkt. Bara man är på besök i Köpenhamn eller något sånt, eller på Roskilde eller var som helst. Alltså jämför Roskildefestivalen med Hultsfred. Det är en stor skillnad liksom.

Anders: Det känns som att folk har fötterna på jorden på något sätt.

André: Ja, kanske lite för mycket ibland. Nej, men det känns som att det är två ytterligheter. Att det…

Anders: Och de pratar ju om den ”tråkiga svensken” ibland. Så att det är ju ingen…Det är ju verkligen så.

André: Det här är ju intressant också att man kan jämföra Skåne, alltså den södra delen av Sverige, och övriga Sverige så kan man ju säga att Skåne har nästan på vissa plan mer gemensamt med kontinenten, Danmark, Tyskland lite historiskt sett än vad övriga Sverige har. Att man, om man ser den här generella stereotypa bilden av Sverige så är den oftast förknippad med, ja inte Skåne i alla fall, utan mer från liksom Småland. Över Småland och uppåt med de här röda stugorna. Men om du kollar på landskapet i Skåne så är det ju oftast ganska platt och man har massa gemytliga hus och så.

Anders: Jo, verkligen, det är faktiskt en skillnad. Jag tror det är en skillnad också – nu ska man inte bli för kategorisk men – alltså det sociala klimatet i Malmö kontra Stockholm till exempel.

Jag har på många håll fått höra att det är mycket mer ”armbågarna utåt” i Stockholm och sådär. Sen kanske det bara är en stereotyp bild av ”den elake Stockholmaren” liksom men…

André: Det är sant till viss del. Det beror nog på vilken bransch och vad man pratar om. Men det är oftast att stockholmare har någon form av, de har en ganska gemytlig bild av Malmö.

Anders: Ja, och vi har en ganska negativ bild av Stockholm tror jag.

André: Ja många har ju det som kommer söder ifrån så att säga. Att det är så hektiskt, och stress och press och en kall stad.

Anders: Ja, och att alla är pefekta. Utåt sett.

André: Men det har nog också att göra med att det är huvudstaden på något sätt.

Anders: Ja, det är ju säkert så. Det ska alltid vara så, att man föraktar huvudstaden när man inte är därifrån.

André: Men, vi har ju också det här med våra, alltså inflyttningar. Svenskar gillar att, framförallt nu – nu är ju kursen ganska hög om man kollar på den danska kronan – så det är ju ganska lukrativt att åka och jobba i Danmark men fortfarande bo kvar i Sverige då så att säga. Så att det har ju…Jag tror att…Det märker man ju bara om man åker till Köpenhamn att det är jäkligt många svenska som jobbar där i klädaffärer och restauranger och så.

Anders: Ja, det är ju säkert så. Det är ju lätt liksom.

André: Det är lätt att få jobb där.

Anders: Att bara åka över bron och…

André: De har inte den här grejen att…Den här åldersrasismen heller direkt. Eller någon annan diskriminering som vi har här i Sverige lite, att man måste vara rätt kön, rätt ålder, rätt…

Anders: Ja, allting.

André: Etnicitet.

Anders: Och det är en himla apparat att få ett jobb i Sverige.

André: Man måste ha rätt namn också. Man får inte ha något sånt här Mustafa Ahmed eller något utländskt.

Anders: Fast undrar hur det är i Danmark på den fronten. För Danmark är ju inte kända för att vara främlingsvänliga.

André: Nej jag tänkte på det också

Anders: Men de är säkert bättre på det också…

André: I Köpenhamn tycker jag ändå jag märker en viss multikulturell…Men det är ju en stor stad så att det är ju alltid så men…Alltså i hela Danmark så är det nog en…Det finns en främlingsfientlighet där.

Anders: Ja, jo, det har ju varit mycket prat om det. Men…

André: Men sen är det ju väldigt många danskar som åker hit också och…Jag antar att de har någonting att hämta här

Anders: Ja, jag undrar ofta varför danskar åker till Malmö på…Alltså danska turister. Köpenhamn känns som en helt annan, känns som en bättre stad än Malmö faktiskt.

André: Ja men det är väl något som lockar. Jag vet att de har…Jag tror att det är många som har bosatt sig här för att det är billigare…

Anders: Ja, det är klart, det är väl en…

André: Sen att det är jäkligt tråkigt här, det är en annan sak. Men det kanske vill ha lite såhär, ”den tråkiga svensken”, efter alla…

Anders: Sköna…

André: …gemytliga get-togethers i Köpenhamn.

Anders: Ja.

De behöver den pausen kanske.

André: Jag tycker vi har rett ut det här helt enkelt. Till fullo.

Anders: Danmark och Sverige är…

André: De är som två…

Anders: De är som ”Spara och Slösa”.

André: Förklara ”Spara och Slösa”

Anders: Spara och Slösa är väl, jag vet inte vem som skrev den

André: Sparbanken!

Anders: Det är säkert någon statlig grej.

André: Jag tror det är Sparbanken,

Anders: Är det det?

André: Alltså den som nu heter Swedbank. På det gamla goda 80-talet så tror jag att det var Sparbanken som hittade på det där Spara och Slösa

Anders: Det handlar om två systrar, en serie var det eller en bok eller något. Om två tvillingsystrar, va? Där den ena var himla slösaktig och den andra var allmänt präktig och sparsam. Och sen vann ju alltid Spara, för att hon…

André: Såklart. Det kan ju ha varit något statligt också.

Anders: Ja, jag undrar…

André: Det känns som det. Pappa staten han kommer och…

Anders: Ja, det kändes nästan så. Jaja.

André: Danmark är Slösa och vi är Spara. Det säger vi. Gött.

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André: Ja, nämen jag är ju väldigt sugen på det här ämnet, framför allt att, jag gillar ju inte sport.

Anders: Du gillar inte idrott alltså?

André: Nej. Alltså jag gillar ju ut…Det kan vara gött att utföra idrott. Redan här motsäger jag mig själv. Jag gillar ju inte själva företeelsen, alltså den sociala och mediala cirkus som är kring sport. Och framförallt då fotboll och ishockey och sånt här som är ganska stort i Sverige.

Anders: Det kan jag, då kan jag hålla med om det, eller ja det kan jag göra på ett sätt. Men jag är lite tvärtom. Eller egentligen inte, men jag gillar inte ens att utföra sport.

André: Nej, jag gör inte det heller. Jag har inte gjort det på typ 15 år. Jag spelade golf ett tag.

Anders: Gjorde du det?

André: Ja.

Anders: Det är en ju en himla sportig sport också…

André: Promenerade och så. Nämen…

Anders: Jag har faktiskt ett förflutet inom sportvärden.

Jag spelade fotboll när jag var barn. Jag spelade fotboll, jag spelade innebandy, jag spelade badminton. Och jag var med i sån här idrotts…Friidrottsskola var det nog som man gick i några veckor.

André: Jo, alltså jag har nog ungefär samma syn på sport som jag har på religion, alltså att det är en, någonting som ger, skapar mening åt folk i ett gruppsammanhang. Man slipper liksom tänka, utan man kan bara ge sig hän åt det här fotbollslaget, eller den här guden. Alltså så. Man slipper egentligen ta itu med sig själv. Eller så.

Anders: Det är en distraktion alltså?

André: Ja, och det är inget fel med det egentligen, men, alltså man kan ju definitivt ha en personlig tro eller så och man kan utöva, det är ju gött att utöva sport.

Anders: Man kan spela i ett Korplag?

André: Ja, precis. Men hela den här gruppdynamiken som uppstår och de sociala koderna och sånt, ogillar jag skarpt.

Anders: Ja, det gör jag med. Det är synd att det ska behöva oundvikligen…Alltså sport är ju på något sätt ändå den mest inskränkta världen vad gäller normer. Alltså det har aldrig någonsin funnits en homosexuell världskänd fotbollsspelare. Ännu mindre en hockeyspelare liksom. Friidrottare? Eller?

André: Nej, jag vet inte. Jag har ingen…

Anders: Och hade det varit så att någon i Barca, eller något annat känt fotbollslag gick ut med det, vad hade hänt då tror du? Hade det gått liksom?

André: Nej, jag vet inte. Var det inte någon som kom ut? Nej, jag kommer inte ihåg.

Anders: Nedtystat…

André: Den är väldigt homofientlig känner jag. Kanske framförallt fansen. Alltså det finns många puckade fans.

Anders: Ja, det gör ju det…

André: Fanatiska människor verkligen.

Anders: Men på ett sätt skulle man kunna jämställa den hysterin med, är det inte bara ett generellt mänskligt fenomen?

Att människor gillar att ägna sig åt saker i grupp? Religion, sport, men även låt oss säga musik alltså.

André: Jo, absolut.

Anders: Och då skulle jag vilja säga att det finns musik som, ja som hårdrock, metal där själva grejen…

André: Jaja, absolut, det är precis samma sak. Själva företeelsen är nästan viktigare än musiken i sig.

Anders: Ja, det är den kollektiva urladdningen som är det viktiga, kanske…

André: Ja, men liksom såhär, människor kan inte umgås och bara vara sig själva utan de måste ha någon form av ”connection” alltså samlingspunkt.

Anders: Ja, det måste ju vara det som är… Det har säkerts gjorts massa studier på gruppdynamik i sportsammanhang, alltså sportpsykologi, idrottspsykologi.

André: Ja, definitivt.

Anders: Det kanske man borde läsa lite innan man uttalar sig.

André: Ja, du som är psykolog.

Anders: Ja, i synnerhet jag som läser psykologi.

André: Det borde väl finnas någon sådan, just gruppsykologifalanger där som…?

Anders: Ja, det finns ju idrottspsykologi liksom. Men det kanske mer, handlar mer om hur man får individen att prestera och så…

André: Och lag.

Anders: Och lag. Men ja…

André: Nä, men just det här, det får folk att sluta tänka känner jag. Nä, men att känna sig själv eller så.

Anders: Ja, man kan fokusera på något annat och andra.

André: Ja.

Fast det kanske är bra egentligen, jag vet inte. Det kanske är dumt att hela tiden vara så individualistisk.

Anders: Ja, jag menar, vad tycker du om marathonlöpare och sånt?

André: På något sätt känner jag större sympati för dem.

Anders: Du gör det ja?

André: Jag tror inte jag är en så bra gruppmänniska, utan det är nog det.

Anders: Det är en annan grej när man tänker efter. De typer av sporter som är väldigt individuella, kan man säga det? Eller ja, det kanske man inte kan?

André: Ja, men på något sätt tycker jag det är bättre.

Anders: Ja, men samtidigt som de sporterna inte kanske premieras lika mycket.

Alltså tjänar en marathonlöpare lika mycket som en klubbspelare i fotboll liksom?

André: Nej…

Anders: Alltså, de som är riktigt, riktigt individuellt…Nej, i och för sig, ja… Nej, det är klart eftersom de inte lika publik…

André: Men jag tycker att det finns en… Om man jämför till exempel fotboll och ishockey med tennis och golf så är ju tennis och golf lite finare sporter om man säger så. Medan fotboll och ishockey känns mer som arbetarklassporter, i alla fall ur ett…De som är intresserade av det så att säga…

Anders: Ja.

André: Medan folk som är intresserade av golf och tennis känns mer som en övre medelklass…

Anders: Ja, vad beror det på?

André: Jag vet inte.

Anders: Det kanske har att göra med att… Ja, individen är hyllad på ett annat sätt…Individualismen hyllas på ett annat sätt…

André: Mm, fast det gör den ju i lagsport också, då brukar man ju oftast lyfta fram en spelare som man ger lite extra, alltså Zlatan till exempel. Medans det är ju hela laget som gör, som får det att funkar.

Anders: Ja, det ser man ju verkligen när Zlatan spelar i det svenska landslaget.

André: Mm, nä men precis. Han kommer ju inte alls till sin…

Anders: Eftersom de andra inte vet vad de ska göra.

André: Nä, men precis. Så att det är lite löjligt. På något sätt känner jag större sympati för de individuella sporterna eller så även om jag inte är intresserad…

Anders: Ja, jag kan tycka att det är konstigt. Det har ju såklart med vad som är roligt att titta på…Jag kan bli lite…Jag har en gammal klasskamrat som jag inte längre har någon kontakt med nu, men som ägnade sig väldigt mycket åt terränglöpning och sånt, alltså tränade otroligt mycket, hans liv var att ut och springa ensam i de småländska skogarna i flera timmar liksom, varje vecka. Och idag är han Sverigeelit, han blev ju verkligen duktig, men det är ju ingen som vet vem han är. Och även om han blev Sverigeetta så skulle han ju behöva jobba deltid på något annat jobb för att kunna försörja sig som den idrottare som han ändå är. Och jag tror nog att han tränar fler timmar i veckan än vad Zlatan gör.

André: Jag tror nog det har att göra med också hur pass tittarvänlig en sport är. Alltså, terränglöpning, det är ju inte kul att kolla på liksom, på samma sätt som tennis är underhållande.

Anders: Nej.

André: Det finns en helt annan spänningsfaktor där.

Anders: Sporter med bollar är onekligen roligare att titta på, underligt nog.

André: Det är ju ingen som pallar kolla på ett helt marathonlopp.

Anders: Nej, det är möjligtvis folk som själv är marathonlöpare.

André: Det ser man ju om, friidrottsbevakning på TV…Man klipper in till marathonloppet ibland, när det har hänt någonting, när någon har tappat…stupat.

Anders: Blivit utmattad.

André: Ja, medans…Men jag menar en marathonlöpare är ju minst lika stor hjälte som en 100 meterslöpare.

Anders: Ja.

André: Men 100 meter är ju otroligt mycket roligare att kolla på.

Anders: Ja, det är det ju. Fast, inte jättekul att kolla på heller tycker jag.

André: Nej, det tar ju 9 sekunder och sen så…

Anders: Sen är det över. Men vilka laddade 9 minuter sen.

André: Va?

Anders: Vilka laddade 9 minuter det ändå är.

André: Ja…precis…

Anders: Sekunder!

André: Minuter! Då är man dålig!

Men i alla fall.

Anders: Det här var bara ett slag mot sport helt enkelt. Eller?

André: Ja, fast inte själva utövningen, utan…

Anders: Inte själva utövningen. Mer, man kan förundras över den hysteri…

André: Ja, framförallt hur mycket medialt utrymme den får. När jag tycker att andra uttrycksformer borde fått mer…

Anders: Mer utrymme.

André: Mer utrymme. Som till exempel musik…

Anders: Ja, det är ju inte ofta man strecksänder en festival, eller Roskildefestival, i public service-TV.

Medan man sänder 5 timmars Vasalopp varje år.

André: Mm. Och hela den här grejen med att idrottsföreningarna får så mycket pengar och, att man ska skola in ungdomar i fotbollsverksamhet i tidig ålder. Men det finns ingen motsvarighet för att…Ja, det finns kommunal musikskola, men den är ju otroligt…

Anders: Som vänder på varje krona liksom…

André: Ja.

Nej, jag tycker det är fel.

Anders: Sport är fel.

André: Nej, det skulle jag inte vilja säga men.

Anders: Nä.

André: Ja, vi kommer väl inte så mycket längre…

Anders: Allt är okej.

Om man vill utöva sport så får man göra det.

André: Ja.

Anders: Okej. Säger vi. Hej.

André: Hej.

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André: Idag ska vi prata om ett väldigt spännande ämne.

Anders: Ja, det märkte vi nu när vi…

André: När vi höll på och…

Anders: Repetera.

André: Ja, precis. Nä vi ska prata lite om de olika generationerna i, ja Sverige såklart, det är det enda vi kan relatera till. Men…

Anders: Skillnader på olika generationer.

Framförallt, skillnader mellan 70-talister, 80-talister och 90-talister.

André: Ja, för att det är väl det vi kan relatera till egentligen. För vi är ju båda 80-talister då.

Anders: Ja, jag är ’85:a. André: Och jag är ’80:a. Född ’80. Anders: Och redan där tycker jag man känner en stor skillnad. Vi snackade ju lite om det.

André: Mm, det gör man.

Anders: Någonting har hänt i Sverige, vilket är självklart, att ett land utvecklas kulturellt. Men det är ganska tydligt, på något vis är det inte det? 90-talister är ett annat väsen än 80-talister?

André: Mm, jag skulle vilja peka på framförallt tekniken som är en bidragande orsak till skillnaden där.

För jag är inte uppvuxen med att ha en dator och en Internetuppkoppling utan jag vet hur det är att leva utan Internet, även om jag är Internetberoende idag så kan jag känna den här, kan jag veta skillnaden liksom hur det var innan.

Anders: När var första gången du surfade på Internet? Eller första gången du besökte Swipnet?

André: [Laughs] Jag besökte Aftonbladets sida ’94 tror jag. Anders: Så tidigt ändå?

André: Ja, jag var väldigt tidigt ute.

Anders: Ja.

André: Så att…Men jag har alltid varit intresserad av datorer och så. Men jag vet att det fanns ju folk i min klass eller min åldergrupp som inte använde datorer förrän långt senare, så att…Som liksom blev helt nollställda när de såg en dator.

Anders: Ja, men det är ju definitivt en skillnad. Folk som är födda 1990 liksom, alla de har ju sedan de blev medvetna varelser vid 6-7 årsåldern så där använt datorer.

André: Ja, och de måste ju på något sätt också ha lärt…De har ju använt datorn i sitt lärande på ett helt annat sätt än vad vi har gjort. Vi har ju liksom fått dras med böckerna hela tiden.

Anders: Ja, och där kommer man ju in på en sak som är ganska intressant: alltså huruvida 90-talisters allmänbildning och generella kunskapsnivå är lägre än exempelvis 70-talisters?

André: Ja.

Anders: Jag kan känna hur den gradvis har…

André: Försämrats?

Anders: Försämrats. Du är lite mer allmänbildad än vad jag är. [Laughs].

Och jag är lite mer allmänbildad än vad alla 90-talister är.

[Laughs]

André: Ja, generaliserar där…

Anders: Och då kan man fråga sig om Internet då, det bidrar ju givetvis till att det finns en tillgång till information.

André: Mm, man känner att man inte behöver lära sig alla årtal längre kanske. När kungarna föddes och dog och så.

Anders: Och sen kanske man inte heller riktigt behöver integrera det i sitt, alltså riktigt riktigt integrera informationen i sig själv, alltså göra den till sin egen, till kunskap liksom.

André: Nej, visst.

Anders: Man behöver faktiskt inte kunna någonting egentligen…

André: Nej.

Anders: …kan jag tänka mig är mentaliteten.

André: Och 90-talisterna är ju liksom, i och för sig det var ju vi också, men de har ju haft en otrolig trygghet kan jag känna också, i sin uppväxt kanske, alltså för det finns liksom inget, som du säger, kalla kriget längre…

Anders: Nej…

André: Och det har ju inte jag känt heller, jag har känt mig väldigt trygg i min uppväxt, det är ju inte det…Men samtidigt så…

Anders: Men det tror jag faktiskt också är en faktor att förr, förr i tiden, nä men alltså, under 70-talet, om man var ungdom så att säga under 70-talet då måste det ju ändå ha varit viktigare att hänga med i vad som hände på jorden och i världen, i och med att det var så himla laddat politiskt och att man antagligen hade ett helt annat intresse för att vara omvärldsorienterad än vad man har idag när man bara kan sitta och ”streama” filmer.

André: Ja, det såklart, jag tror att 70-talisterna har blivit påverkade av sina föräldrar i alla fall i det, det politiska klimatet. Sen på 80-talet så blev det ju någon form av avpolitisering kan man väl nästan känna.

Anders: Ja.

Jag tror att det går att…

André: Jag har aldrig blivit inbankad liksom med några ideologier av mina föräldrar liksom direkt.

Anders: Inte jag heller, jag har aldrig blivit inspirerad, alltså politiskt inspirerad. Men det kanske säger någonting om mina föräldrar mer än vad det gör om tiden, det vet jag inte. För att om jag tänker mina äldre syskon skulle jag vilja säga är, de får rätt på långt många fler TP-frågor (TP here refers to the board game Trivial Pursuit) än vad jag någonsin kommer få under hela mitt liv på en enda TP-kväll.

André: Ja.

Anders: Och jag har förundrats över detta, vad skillnaden är. Jag skyller det på skolsystemet.

André: Ja, just det, det var någon reform där va?

Anders: Jag har för mig att det var en reform i skolsystemet 1994 eller något sånt där som gjorde att man började arbeta på ett helt annat sätt. Mina minnen från skolan, alltså grundskolan, från, ja låt oss säga från, ja vi kan ta hela högstadiet för det första.

André: Ja.

Anders: Som på något sätt, som man tycker borde vara portalen in till högre lärande.

André: Vi kan ju säga det att högstadiet är från när man är 13…

Anders: 13-15.

André: Ja, 13-16, precis.

Anders: ”High school”.

André: Blir det det?

Anders: Nej, det är gymnasiet.

André: Nej, ”high school” är gymnasiet.

Anders: Det är ”middle school” däremot tror jag.

Men i alla fall. Mina minnen från den tiden är att det enda vi gjorde var ”egna arbeten” hette det. Vi fick tre veckor på oss att producera ett arbete, skriftligt arbete. Och då minns jag att redan då gick man in på Internet och, ”googlade” gjorde man inte, man använde Altavista eller vad det hette och mer eller mindre plagierade någonting från Internet, alltså man hittade informationen väldigt lätt men samtidigt skulle jag vilja säga att jag har bristande kunskaper i…

André: Du har inte fått lära dig, eller, ja att ifrågasätta kanske, tänka kritiskt? Eller det kanske, det var bara någonting du skulle göra?

Anders: Jag skulle bara göra något ja, skriva ett ”eget arbete” om, ja vad ska vi säga, Berlinmuren eller något.

Och det är inte, jag tror inte det är samma grej alls som att få en gedigen lärarledd undervisning i vad som hände.

André: Nej, och lära sig slå upp i böcker, hitta källor och så.

Anders: Nej. Och då kan jag bara tänka mig hur det är för 90-talisterna. För det lär ju inte ha blivit bättre sen dess. Svenska skolan har ju verkligen försämrats.

André: Jag bara tänkte på en helt annan sak, nu vet jag inte hur dagens skola är överhuvudtaget, jag ska inte säga någonting.

Anders: Dålig.

André: [Laughs]. Ja.

Som sagt. Men idag finns det såhär, det finns ju mobiltelefoner med Internet.

Anders: Ja, jag har hört. Jag har inte sett en själv men…

André: Nej, precis den här nya flugan. Men i alla fall, jag tänker bara såhär, säg att en elev sitter och gör ett prov, den kan ju bara ta fram en mobiltelefon och surfa upp svaret. Eller blir mobiltelefonerna omhändertagna på proven då?

Anders: Nej, det blir dem inte för då kan man ju, jag tror att då kan läraren hamna i fängelse för integritetskränkning.

André: Nej, men en sådan sak tycker jag. Tekniken har gjort så att man kan fuska lättare. Förr i tiden fick man ju skriva upp svaren i handen så att säga.

Anders: Ja, exakt. Nä men det är intressant.

Det är ju inte bara att fuska på prov liksom, utan det handlar om att fuska för sig själv också. Det finns alltid en genväg till allting.

André: Definitivt.

Anders: Kan man säga. Och det måste ju göra någonting med…

André: Men samtidigt kan jag tycka…

Anders: Själsligt också…

André: Ja, men samtidigt kan jag tycka att, jag har mycket kritik mot skolan, alltså just att, att mycket man lär sig där är, känns inte onödigt, men det känns som att det blir, det är för mycket korvstoppning. ”Det här ska du lära dig bara för att…”

Anders: Ja, det finns ju en annan extrem liksom…

André: Ja.

Anders: Alltså att kunna alla Sveriges floder.

André: Ja, men hur mycket har man använding av det sen i vuxenlivet?

Anders: Nej, man har ju inte direkt användning för det, men åtminstone har man ju kanske byggt upp något form av nät av kunskap som gör att man kan, alltså man ser någon form av helhet på ett annat sätt, istället för att bara kaosartat bombarderas med information…

André: Mm.

Anders: …som dessutom inte är, ja, nej jag säger inte att den typen av inlärning, alltså vad ska man säga, det här automatiskt lära sig utantill-sättet är bättre än det nuvarande, men…

André: Ja, det känns ju som att eleverna idag har, eller alltså, man har för mycket att göra.

Anders: Ja, man distraheras.

André: De kan aldrig fokusera på någonting specifikt utan det ska bara vara en stor…

Anders: Jag tror att därför har de också blivit nihilister hela gänget.

[Laughs]

Anders: Utan att…

André: Så har det alltid varit. Det har alltid funnits en falang av ungdomar som bara skitit i plugget liksom.

Anders: Jo, visserligen. Men ännu värre idag. [Laughs].

André: Nej, jag vet inte.

Anders: Nej, vissa dagar kan man bara känna att det finns, att det har blivit sämre…

André: Vi kan ju säga att upprinnelsen till din avsky för ungdomar beror på att du blev…

Anders: Bestulen…

André: Bestulen häromdagen.

Anders: Ja, av ett gäng ungdomar som tog min mobiltelefon.

André: Det är ju klart att man blir arg. Men det kunde ju lika gärna varit ett gäng 80-talister. Eller?

Anders: Nej, det tror jag inte.

André: Nej, de är så snälla hela bunten. De har aldrig gjort en fluga förnär.

Anders: Nu ville de ha min mobiltelefon så att de kunde surfa på den. Något jag aldrig gjort på den själv.

André: Men har vi någon slutsats här?

Du tycker att folk blir fördummade? Mer och mer dumma i huvudet alltså?

Anders: Ja, jag tror att tillgången till information, gör att folk helt enkelt slutar bryr sig om varandra och om världen.

André: Mm.

Ja.

[Laughs]

Anders: Japp, det var det.

André: Det var det.

This and all episodes of this podcast are available to study as a lesson on LingQ. Try it here.

Anders: Välkomna då till ännu en podcast med André och Anders.

André: Ja.

Anders: Den här veckan tänkte vi prata om någonting som ligger oss båda väldigt varmt om hjärtat faktiskt…inte. Nämen. Det svenska kungahuset.

André: Ja, just det.

Anders: Sverige är ju en av fåtalet monarkier på jorden.

André: Mm, ja, vi har ju några i, här i Europa kvar.

Anders: Ja, vi har Storbritannien.

André: Danmark

Anders: Norge?

André: Ja.

Monaco?

Anders: Monaco.

André: Och så är det några i Afrika också.

Anders: Swaziland.

André: Swaziland.

Anders: Kanada.

André: Kanada, ja precis.

Anders: Det finns ett gäng.

André: Men i alla fall. Huvudsaken är ju att de här kungahusen inte har någon direkt egentlig makt, utan de är mer som ambassadörer för länderna. Och hett medialt stoff.

Anders: Ja, det kan man säga. De är som en. De är ju som kändisar kan man säga.

André: Ja, de är ”kändis-kändisar”. De har liksom inte uträttat något, utan de är bara kända. Men i alla fall, det svenska kungahuset då. Vi har ju då kungen Carl XVI Gustav.

Anders: Ja, mm.

André: Och han är gift med Drottning Silvia.

Anders: Från Tyskland, de träffades under Münchenolympiaden. André:’72? Anders: 1972.

André: Och gifte sig ’76. Anders: 12:18, klockan 12:18 blev Silvia drottning.

André: Jaja, de har då tre barn som…

Anders: Ja, det har de.

André: Den är äldsta är då drottning Viktoria som då kommer att ärva…

Anders: Ja, kungafamiljen är ännu mer i ropet nu just för att kronprinsessan nu faktiskt har funnit sig en…

André: Karl.

Anders: En man. Daniel, som kommer bli…Kommer han bli prins då eller?

Han blir väl inte kung?

André: Nej, han blir prins.

Anders: Han blir prins till sin drottning? Och sen yngre än viktoria är Carl-Philip som…ja?

André: Vi behöver inte säga så mycket om honom.

Anders: Han gillar att köra rally, vad heter det? Bilar alltså…

André: Han gillar sådant här…

Anders: NASCAR…

André: Jordbruk.

Anders: Just det, han pluggar till lantbruk…Landskapsarkitekt.

André: Ja.

Och sen har vi då den yngsta.

Anders: Madeleine.

André: Partyprinsessan

Anders: Partyprinsessan

André: Som hon omnämns i kvällstidningarna.

Anders: Ja, men det har tonats ner lite nu på senare år. Det var mer när hon var i 19-20 årsåldern som hon var ute mycket i Stockholms innevärld.

André: Mm.

Anders: Och drack paraplydrinkar.

André: Precis. Ja.

Anders: Vad… Ja, alltså i Sverige är ju faktiskt kungafamiljen väldigt omtyckt?

André: Ja, kungafamiljen är lika omtyckt som sport.

Anders: Ja, det är den. Och jag tror inte att det är så att folk egentligen är så glada i statsskicket monarki utan det är mer att man känner att: ”Vi låter de”…

André: Hållas.

Anders: Hållas. Eller det är mer att man tycker det är lite småtrevligt att ha en sagokung, på något sätt, de är ju ganska, vad ska man säga? De är ju trevliga människor utåt sett, jag känner ju inte dem personligen men…

André: Det måste de ju vara på något sätt för de är…

Anders: Alltså de får verkligen på något sätt be om ursäkt för sig själva att de tar folks skattepengar och lever på dem utan att egentligen ha någon annan rätt till dem än en gammalmodig blodsrätt.

André: Arvsrätt.

Nämen, nä alltså de kan ju inte hjälpa att de är infödda, alltså föds in i den familjen det kan de ju inte göra.

Anders: Nej och som sagt. För att, om man nu ska ha monarki så får man ändå säga att de gör väl ett bra jobb på så vis att de inte…Skapar upploppsstämning liksom.

André: Men jag tycker det är så, det är märkligt att de, jag tycker att en ambassadör för Sverige skulle vara en mer ”folkets man”, nä men inte så…De är ju väldigt ”untouchable” på något sätt.

Anders: De lever ju verkligen i en…

André: I sin egen värld, och man känner ju inte någon gemenskap med dem.

Anders: Nä de är ju verkligen aristokrater, de är ju gamla…

André: Det finns en viss klick överklass som säkert tycker att de är jättehäftiga och ser upp till dem, men svenska folket som sådant tror jag inte känner den här…

Anders: Nej, det finns ju absolut ingen gemenskap så, man tycker mer att de är, i alla fall att kungen är, lite sött, lite gulligt…

André: Disträ…

Anders: Disträ och förvirrad ja. Han är en trevlig svärfar liksom.

André: Ja, vi har ju det där som typ alla kan när han skulle hålla tal i Arboga och han presenterade, eller han öppnade talet med att säga ”Kära Örebroare”.

Anders: Som är en annan stad, Örebro.

André: Ja, och det tog ett tag innan han fattade vad han hade gjort för fel.

Anders: Ja, precis.

Men det var ju gulligt, och charmigt. Och även, alltså populariteten har väl alltid varit jämn, högt…alltså högt?

André: Jag ska bara säga en annan sak också. Det finns ett klipp på Youtube också när han står och smygröker, och så kommer det fram någon, jag tror det är i samband med en Nobelfest, och de frågar kungen ”Har det varit en lyckad fest?” och han…Man ser att han är väldigt besvärad för att han…

Anders: För att han röker…

André: Ja och han bara ”Mmm” och så bara går han iväg.

[laughs]

Anders: Men efter tsunamikatastrofen där 2004-5? Något sånt. [laughs] Årtal.

I alla fall, då höll han ett, ja det var väl ett ganska bra tal, gripande tal, där han agerade litegrann som en fader åt folket, och det var ett initiativ han själv tog, alltså han hade inte egentligen behövt uttala sig på något sätt, men det valde han att göra, och det får man ge honom alltså. Som sagt, jag tror att folk är inte så himla intresserade av just statsskicket monarki utan snarare att man tycker att familjen som sådan förtjänar sin position, eller åtminstone har de inte varit tillräckligt…Eh…Man missunnar dem inte detta.

André: Nä, men det är väl ungefär samma sak som när elfte september hände i USA, då var det som att alla stod bakom George Bush på något sätt, och hans, han hade väl något tal där efteråt, då på något sätt så, när en sådan sak händer så lägger man alla meningsskiljaktigheter åt sidan och…

Anders: Man blir blind alltså? Nämen…Exakt ja, man, alla förenas då. Och…Ja, det finns ju en republikansk förening såklart i Sverige som…

André: Som vill avskaffa.

Anders: Som vill avskaffa.

André: Det finns en ”monarkisk” förening också.

Anders: Ja, det gör det. Royalister.

André: Royalister, ja precis.

Anders: Jag tycker det är en rätt rolig kamp som förs.

Jag vill minnas att när kungen till exempel fyllde femtio eller vad det var så bakade republikanska föreningen en tårta till honom och sådär, och delade ut tårta på stan åt folk samtidigt som de upplyser folk om det lite smått korkade att fortfarande ha en monarki år 2009. Man borde kanske snegla åt våra grannar Finland som är republik.

André: Ja, just det.

Anders: Och…Jag har svårt att se att kungahuset finns kvar om femtio år alltså.

André: Problemet är att det är en sådan otroligt, det är sådan otrolig tradition. Vi har ändå haft ett kungahus väldigt, väldigt länge.

Anders: Men finns det så många i vår generation, vi 90-talister, nämen vi 80-talister som bryr sig så mycket om? Alltså finns det verkligen royalister?

André: Du menar uttalade royalister?

Anders: Det kanske är mer problemet, eller problemet, de kanske får sitta kvar just för att folk är inte tillräckligt engagerade i avskaffandet, utan det bara består i all evighet.

André: Nä men som sagt, det där med ambassadörer är ju ganska bra ändå. Men frågan är om man inte kunde, frågan är, det känns som att statsministern gör ju det rätt mycket själv redan.

Anders: Ja, och diplomater.

André: Ute i Europa, hela tiden. Nu när vi är ordförande i EU, eller har ordförandeskap, så gör man ju det ändå på något sätt. Kungahuset är någonting man bara visar upp lite såhär…

Anders: Som en relik.

Och jag har också tänkt den tanken, tänk om Carl-Philip eller Madeleine eller för alla del Viktoria sa, ”Jag tar avstånd från monarkin”, vilken oerhörd respekt…

André: Det finns ju vissa personer av kunglig börd som har gjort det.

Anders: Ja, just det, det gör det. Och det finns även en prins som fick sin prinstitel fråntagen sig, för att…

André: För att han hade betett sig lite illa…

Anders: Han brände alla pengar…

André: Ja, och har haft många kvinnoaffärer. Ja just det. Det var väl någon av kungens…?

Anders: Ja, det var en Bernadottare, såklart.

André: Precis. Men i alla fall, det här med, än en gång, medias, alltså tidningars bevakningar av kungahuset, det är absurt tycker jag.

”Nu har Viktoria fyllt 32, och då ska de ha tre helsidor med hennes födelsedagsfirande på Öland liksom”.

Anders: Ja, varje år. Och så är det alltid samma artister.

André: Per Gessle.

Anders: Per Gessle. Thomas Ledin, och lite andra fullständigt intetsägande människor.

André: Och så klappar de på ettan istället för tvåan.

Anders: Ja, just det ja. Och så kommer Robert Gustafsson in och drar ett kul kungaskämt. Det gör han alltid.

André: Mm, ett rumsrent skämt.

Anders: Ja, men monarki eller inte?

André: Nej, säger jag.

Anders: Ja, jag säger nej också.

André: Men vi kommer inte bli av med dem i första taget.

Anders: Nej.

André: Tror inte jag.

Anders: Nej, det kommer vi verkligen inte. Ja…Hejdå [laughs].

André: Hej, hej.

Study the transcript of this episode as a lesson on LingQ, saving the words and phrases you don’t know to your database. Here it is!

André: Hej, här har vi Anders och André igen.

Anders: Hej, hej.

André: Vi sitter här och svettas i den svenska högsommaren.

Anders: Och lyssnar på barnen och fåglarna som kvittrar utanför fönstret.

André: Mm. Vi tänkte prata lite om semester idag, och allt vad det innebär.

Anders: Ja, det är ju semestertider.

André: Mm.

När jag var mindre eller såhär så var det alltid en stor diskussion om, med mina föräldrar, när man skulle ta ut semestern på året, vad som var bäst alltså, för att man vet ju inte det, man måste ju bestämma det ganska tidigt på året. Ska man ta ut den i juni eller augusti liksom.

Anders: Eller juli.

André: Eller juli. Och, vad tror du? När är det egentligen sämst väder i Sverige?

Anders: Jag tror att det är sämst väder i, jag tror inte det är bra att ta ut semestern i juni.

André: Nej, det tror inte jag heller.

Anders: Jag tror att bäst är nog faktiskt slutet av juli så att det överlappar in i början av augusti, det är nog bäst tror jag.

André: Ja, augusti.

Jag tror man kan lita på augusti lite där. Jag tror det har stabiliserat sig då. Fast, så som vi har det nu så är det ju jäkligt varmt här. Nu är det ju…

Anders: Ja, det som har semester nu har verkligen prickat in…

André: Ja, precis så det är ju gött.

Anders: Men i och med att det är så ostadigt väder i Sverige då så är det väldigt viktigt att planera sin semester.

André: Ja, precis.

Anders: Vare sig man…Ja, dels då när man ska ta ut den men också vad man ska göra. En viktig fråga är ju ofta, ska man stanna i Sverige eller ska man åka långt bort där det är garanterat fint väder?

André: Ja, alltså vanligtvis så, många gör ju så att de åker iväg till någon långväga ö ute i, utanför Afrikas kust. Nämen…

Anders: Ja.

André: Som till exempel det populära resmålet Mallorca, som har varit nästan som en liten svenskkoloni under alla år.

Anders: Ja, det har det.

André: Och…

Anders: Grekiska öar också. Rhodos…

André: Rhodos. Kreta…

Anders: Kreta.

André: Kos…

Anders: Kos.

André: Ja.

Anders: Det var de tre.

André: De tre precis. Men…

Anders: Och även. På senare år, eller ja, de senaste, vad tror du, sju-tio åren? Thailand, och Asien. Malaysia…

André: Ah, Thailand. Thailand har ju verkligen på något sätt…

Anders: Det har blivit det nya Mallorca nästan.

André: Ja, märkligt. För att…

Anders: Alltså Mallorca och Rhodos och den där biten, de fick ju lite dålig stämpel. I och med att, som du sa, det blev lite, det var nästan som att stanna hemma, det blev liksom ingen exotisk upplevelse att åka till Mallorca eller Rhodos.

André: Nej, nej visst.

Anders: Men jag har hört att Mallorca och de här ställena har försökt att tvätta bort sin lite ”turistiga” stämpel genom att…

André: Pöbelstämpeln! Nämen…

Anders: Ja, precis, genom att, jag vet inte, jag antar att de har förlorat turister till Thailand och sådär och att de kanske försöker numera rikta in sig på ”genuinitetskortet” eller vad man ska säga.

[A lawnmower drives by in the background]

André: Ja, nu är det en gräsklippare som går här utanför.

Anders: Sommarjobbande…

André: Ja, precis de får sådär 16 spänn i timmen för att klippa gräset utanför mitt hus…[Laughs] Vad var det jag tänkte på? Frågan är vad har…? Jag har varken varit i Thailand eller på Mallorca, men vad har Thailand att erbjuda som inte Mallorca har? Vad är det som har gjort att de, att svenska familjer har börjat åka till Thailand? Det måste vara…

Anders: Det måste vara…

André: Priset på något sätt. På spriten.

Anders: Priset, ja säkert. Ja, men säkert priset.

Alltså att det blev tillgängligt. Men det kändes, känns, kändes, i alla fall antagligen lite mer exotiskt också att åka till Thailand väl? Än att åka till Mallorca eller…

André: Ja, ja precis. Det är säkert något…

Anders: Det är ju en annan kultur. Och annan natur. Och annan del, ett annat hörn av världen.

André: Ja, ja. Vi behöver inte fördjupa oss i det.

Anders: Nej.

André: Men, men som sagt.

Anders: Om man stannar i Sverige då?

André: Ja, precis, för att det gör ju folk nuförtiden. För att det finns ju något som tydligen kallas finanskris nuförtiden så att folk har väl inte råd att åka iväg till Thailand längre så mycket som de kunde innan.

Anders: Man har en så kallad ”hemester”, som Aftonbladet beskriver det.

André: [Laughs] Ja precis. Och vad gör man i Sverige på sommaren? Nu kan man ju göra jättemycket, man kan ju åka till Falsterbo strandbad och bada och nästan kännas som att det är Medelhavet, för att…

Anders: Ja, när det är sådant här väder så kan man ju få…

André: Fast det kanske är ganska kallt i vattnet fortfarande, men…

Anders: Men…Ja, visserligen.

[Laughs]

Anders: Men alltså ja, mycket handlar väl om man väljer att semestra i Sverige så är det inte ofta en slags, man försöker finna en naturupplevelse, tillbaka till naturen?

André: Om man bor i staden.

Anders: Ja, precis stockholmare åker ut på landet, som det kallas, allting utanför.

André: Skärgården.

Anders: Ja, skärgården kan man åka till också. Allting utanför Stockholm då är väl landet nästan. Vilket…

André: Komma bort från stadens jäkt och stress.

Anders: Jaja, det jäktiga innerstadslivet. Ja, då åker man ut till en röd stuga med vita knutar, va?

André: Ja, det gör man.

Anders: Ofta.

André: Mm, precis, den ska ligga i ett lite så här lummigt grönområde med tallar runtomkring och så.

Anders: Nära till ett vattendrag.

André: Liten sådan bäck som rinner lite idylliskt ner för en slänt.

Anders: Ja, och en härlig liten lanthandel där en gammal man har arbetat i alla tider.

André: Ja, grosshandlarn!

[Laughs]

André: Som är död sen flera år tillbaka.

Anders: Ja.

André: Men, detta är ju inte det enda sättet att semestra. För om man är tysk, vad gör man då? Dessa tyskar gillar ju att invadera Sverige på sommaren.

Anders: Ja, väldigt, väldigt många tyskar har väl köpt upp småländska torp, mitt inne i den småländska skogen?

André: Och vad vill de se i den småländska skogen?

Anders: Jag har också undrat det, för Tyskland har väl ingen avsaknad på natur precis?

André: Nej, jag tänkte på det. Jag var nere i München för några veckor sedan och det var ju jättemycket natur där, alltså det var natur överallt, även i staden.

Anders: Ja, och ganska, den ser ganska svensk ut, eller snarlik…

André: Men de kanske inte har så jäkla mycket barrskog? Nej, jag vet faktiskt inte.

Anders: Ja, det är möjligt.

André: Men i alla fall om man kör genom Småland eller så, så ser man ju att det är väldigt mycket, såhär, vägkrogar och sånt som är inriktade på just det här tyska, att locka tyskar…För att de har, såhär…Det är någon fascination för älgar de har i alla fall.

Anders: Ja, det är underligt alltså.

André: Det är så här ”Ät älggryta för 119 spänn!” och ”Gå på älgsafari!”.

Anders: Ja, det är konstigt alltså. Och vilken marknad det också är att sälja, ja olika former av älgprydnader, och älgleksaker och…

André: Ja, precis.

Anders: Ja, det är roligt.

André: Men, i alla fall. Vi hade ju en annan punkt här. Husvagn!

Anders: Ja, husvagnssemester!

André: Det har ju alltid varit populärt i, genom alla tider i Sverige. Har du bott i husvagn?

Anders: Nej.

André: Jag har gjort det någon gång när jag var väldigt liten.

Anders: Det verkar ganska mysigt.

André: Jag tyckte det var ganska mysigt. Framförallt när man sitter där inne och det regnar ute, så kan man sitta och spela kort, UNO eller något sådant.

Anders: Ja.

Läsa Kalle Ankas pocket. Jag tycker det låter faktiskt ganska, ja, mysigt helt enkelt.

André: Mm, men har inte du någon idyllisk semester som du brukar tänka tillbaka på?

Anders: När jag tänker på semester så tänker jag, på tal om tyskar då, när jag och min familj bilsemestrade i Tyskland, alltså körde helt enkelt autobahn genom hela Tyskland [Laughs].

André: Ja, jag har också gjort det. Ner till Österrike någon gång gjorde vi det, kommer jag ihåg.

Anders: Ja, jag vet inte. Jag tyckte det var kul också liksom. Men, kanske lite väl många timmar på vägen alltså. Även om man då kunde sitta och lyssna på sin Walkman och sådär.

André: Ja.

Anders: Men…

André: Och så stannar man på sådana här sunkiga rastställen…

Anders: Ja.

André: Jag kommer ihåg vi åkte till någon sådan, vi åkte till någon by, detta var på sommaren alltså, någon by i Österrike som egentligen säkert får 90% av sin turistnäring på vintern liksom. Så det var egentligen, ja det var helt dött där på sommaren.

Så åkte man upp så i en lift till alperna där, bergen.

Anders: Jaha, det var en alpby?

André: Ja, precis.

Så det kändes väldigt märkligt att vara där på sommaren, för att det ska egentligen vara snö där och så, man ska åka skidor och så.

Anders: Ja, det gjorde jag faktiskt…

André: Men jag åkte väldigt mycket skidor när jag var liten också.

Anders: På sommaren?

André: På sommaren. Nej på… Anders: På vintern.

André: På vintern då.

Anders: Förra sommaren så, nej vänta för två-tre somrar sedan, så gjorde jag faktiskt en liknande sak med min mor och far. Jag vandrade på Mont Blanc, heter det va?

André: I Frankrike?

Anders: Ja.

Också…

André: Vad coolt!

Anders: Men det var ju, trots att det var i juli sådär, så var det ju liksom snöstorm, så man kände sig väldigt, väldigt äventyrlig.

André: Men det är väl snö där uppe året om väl?

Anders: Ja, på vissa ställen.

André: Ja.

Anders: Detta på tal om semester. Ska vi hoppa i nu då? Ta ett dopp?

André: Ja, vi gör det.

Vi ses!