This and all episodes of this podcast are available to study as a lesson on LingQ. Try it here.
André and Anders discuss the fact that Sweden has a royal family. How can such a medieval form of government coexist with an otherwise modern, enlightened and democratic society such as Sweden’s? We conclude that the charmingly harmless mannerisms of our royal family are the prime reasons they are embraced by the people.(André och Anders diskuterar faktumet att Sverige har en kungafamilj. Hur kan ett sådant medeltida statsskick samexistera med ett i övrigt modernt, upplyst och demokratiskt samhälle som det svenska? Vi drar slutsatsen att vår kungafamiljs charmigt harmlösa manér är den huvudsakliga anledningen till att de omhuldas av folket.)
Anders: Välkomna då till ännu en podcast med André och Anders.
André: Ja.
Anders: Den här veckan tänkte vi prata om någonting som ligger oss båda väldigt varmt om hjärtat faktiskt…inte. Nämen. Det svenska kungahuset.
André: Ja, just det.
Anders: Sverige är ju en av fåtalet monarkier på jorden.
André: Mm, ja, vi har ju några i, här i Europa kvar.
Anders: Ja, vi har Storbritannien.
André: Danmark
Anders: Norge?
André: Ja.
Monaco?
Anders: Monaco.
André: Och så är det några i Afrika också.
Anders: Swaziland.
André: Swaziland.
Anders: Kanada.
André: Kanada, ja precis.
Anders: Det finns ett gäng.
André: Men i alla fall. Huvudsaken är ju att de här kungahusen inte har någon direkt egentlig makt, utan de är mer som ambassadörer för länderna. Och hett medialt stoff.
Anders: Ja, det kan man säga. De är som en. De är ju som kändisar kan man säga.
André: Ja, de är ”kändis-kändisar”. De har liksom inte uträttat något, utan de är bara kända. Men i alla fall, det svenska kungahuset då. Vi har ju då kungen Carl XVI Gustav.
Anders: Ja, mm.
André: Och han är gift med Drottning Silvia.
Anders: Från Tyskland, de träffades under Münchenolympiaden. André:’72? Anders: 1972.
André: Och gifte sig ’76. Anders: 12:18, klockan 12:18 blev Silvia drottning.
André: Jaja, de har då tre barn som…
Anders: Ja, det har de.
André: Den är äldsta är då drottning Viktoria som då kommer att ärva…
Anders: Ja, kungafamiljen är ännu mer i ropet nu just för att kronprinsessan nu faktiskt har funnit sig en…
André: Karl.
Anders: En man. Daniel, som kommer bli…Kommer han bli prins då eller?
Han blir väl inte kung?
André: Nej, han blir prins.
Anders: Han blir prins till sin drottning? Och sen yngre än viktoria är Carl-Philip som…ja?
André: Vi behöver inte säga så mycket om honom.
Anders: Han gillar att köra rally, vad heter det? Bilar alltså…
André: Han gillar sådant här…
Anders: NASCAR…
André: Jordbruk.
Anders: Just det, han pluggar till lantbruk…Landskapsarkitekt.
André: Ja.
Och sen har vi då den yngsta.
Anders: Madeleine.
André: Partyprinsessan
Anders: Partyprinsessan
André: Som hon omnämns i kvällstidningarna.
Anders: Ja, men det har tonats ner lite nu på senare år. Det var mer när hon var i 19-20 årsåldern som hon var ute mycket i Stockholms innevärld.
André: Mm.
Anders: Och drack paraplydrinkar.
André: Precis. Ja.
Anders: Vad… Ja, alltså i Sverige är ju faktiskt kungafamiljen väldigt omtyckt?
André: Ja, kungafamiljen är lika omtyckt som sport.
Anders: Ja, det är den. Och jag tror inte att det är så att folk egentligen är så glada i statsskicket monarki utan det är mer att man känner att: ”Vi låter de”…
André: Hållas.
Anders: Hållas. Eller det är mer att man tycker det är lite småtrevligt att ha en sagokung, på något sätt, de är ju ganska, vad ska man säga? De är ju trevliga människor utåt sett, jag känner ju inte dem personligen men…
André: Det måste de ju vara på något sätt för de är…
Anders: Alltså de får verkligen på något sätt be om ursäkt för sig själva att de tar folks skattepengar och lever på dem utan att egentligen ha någon annan rätt till dem än en gammalmodig blodsrätt.
André: Arvsrätt.
Nämen, nä alltså de kan ju inte hjälpa att de är infödda, alltså föds in i den familjen det kan de ju inte göra.
Anders: Nej och som sagt. För att, om man nu ska ha monarki så får man ändå säga att de gör väl ett bra jobb på så vis att de inte…Skapar upploppsstämning liksom.
André: Men jag tycker det är så, det är märkligt att de, jag tycker att en ambassadör för Sverige skulle vara en mer ”folkets man”, nä men inte så…De är ju väldigt ”untouchable” på något sätt.
Anders: De lever ju verkligen i en…
André: I sin egen värld, och man känner ju inte någon gemenskap med dem.
Anders: Nä de är ju verkligen aristokrater, de är ju gamla…
André: Det finns en viss klick överklass som säkert tycker att de är jättehäftiga och ser upp till dem, men svenska folket som sådant tror jag inte känner den här…
Anders: Nej, det finns ju absolut ingen gemenskap så, man tycker mer att de är, i alla fall att kungen är, lite sött, lite gulligt…
André: Disträ…
Anders: Disträ och förvirrad ja. Han är en trevlig svärfar liksom.
André: Ja, vi har ju det där som typ alla kan när han skulle hålla tal i Arboga och han presenterade, eller han öppnade talet med att säga ”Kära Örebroare”.
Anders: Som är en annan stad, Örebro.
André: Ja, och det tog ett tag innan han fattade vad han hade gjort för fel.
Anders: Ja, precis.
Men det var ju gulligt, och charmigt. Och även, alltså populariteten har väl alltid varit jämn, högt…alltså högt?
André: Jag ska bara säga en annan sak också. Det finns ett klipp på Youtube också när han står och smygröker, och så kommer det fram någon, jag tror det är i samband med en Nobelfest, och de frågar kungen ”Har det varit en lyckad fest?” och han…Man ser att han är väldigt besvärad för att han…
Anders: För att han röker…
André: Ja och han bara ”Mmm” och så bara går han iväg.
[laughs]
Anders: Men efter tsunamikatastrofen där 2004-5? Något sånt. [laughs] Årtal.
I alla fall, då höll han ett, ja det var väl ett ganska bra tal, gripande tal, där han agerade litegrann som en fader åt folket, och det var ett initiativ han själv tog, alltså han hade inte egentligen behövt uttala sig på något sätt, men det valde han att göra, och det får man ge honom alltså. Som sagt, jag tror att folk är inte så himla intresserade av just statsskicket monarki utan snarare att man tycker att familjen som sådan förtjänar sin position, eller åtminstone har de inte varit tillräckligt…Eh…Man missunnar dem inte detta.
André: Nä, men det är väl ungefär samma sak som när elfte september hände i USA, då var det som att alla stod bakom George Bush på något sätt, och hans, han hade väl något tal där efteråt, då på något sätt så, när en sådan sak händer så lägger man alla meningsskiljaktigheter åt sidan och…
Anders: Man blir blind alltså? Nämen…Exakt ja, man, alla förenas då. Och…Ja, det finns ju en republikansk förening såklart i Sverige som…
André: Som vill avskaffa.
Anders: Som vill avskaffa.
André: Det finns en ”monarkisk” förening också.
Anders: Ja, det gör det. Royalister.
André: Royalister, ja precis.
Anders: Jag tycker det är en rätt rolig kamp som förs.
Jag vill minnas att när kungen till exempel fyllde femtio eller vad det var så bakade republikanska föreningen en tårta till honom och sådär, och delade ut tårta på stan åt folk samtidigt som de upplyser folk om det lite smått korkade att fortfarande ha en monarki år 2009. Man borde kanske snegla åt våra grannar Finland som är republik.
André: Ja, just det.
Anders: Och…Jag har svårt att se att kungahuset finns kvar om femtio år alltså.
André: Problemet är att det är en sådan otroligt, det är sådan otrolig tradition. Vi har ändå haft ett kungahus väldigt, väldigt länge.
Anders: Men finns det så många i vår generation, vi 90-talister, nämen vi 80-talister som bryr sig så mycket om? Alltså finns det verkligen royalister?
André: Du menar uttalade royalister?
Anders: Det kanske är mer problemet, eller problemet, de kanske får sitta kvar just för att folk är inte tillräckligt engagerade i avskaffandet, utan det bara består i all evighet.
André: Nä men som sagt, det där med ambassadörer är ju ganska bra ändå. Men frågan är om man inte kunde, frågan är, det känns som att statsministern gör ju det rätt mycket själv redan.
Anders: Ja, och diplomater.
André: Ute i Europa, hela tiden. Nu när vi är ordförande i EU, eller har ordförandeskap, så gör man ju det ändå på något sätt. Kungahuset är någonting man bara visar upp lite såhär…
Anders: Som en relik.
Och jag har också tänkt den tanken, tänk om Carl-Philip eller Madeleine eller för alla del Viktoria sa, ”Jag tar avstånd från monarkin”, vilken oerhörd respekt…
André: Det finns ju vissa personer av kunglig börd som har gjort det.
Anders: Ja, just det, det gör det. Och det finns även en prins som fick sin prinstitel fråntagen sig, för att…
André: För att han hade betett sig lite illa…
Anders: Han brände alla pengar…
André: Ja, och har haft många kvinnoaffärer. Ja just det. Det var väl någon av kungens…?
Anders: Ja, det var en Bernadottare, såklart.
André: Precis. Men i alla fall, det här med, än en gång, medias, alltså tidningars bevakningar av kungahuset, det är absurt tycker jag.
”Nu har Viktoria fyllt 32, och då ska de ha tre helsidor med hennes födelsedagsfirande på Öland liksom”.
Anders: Ja, varje år. Och så är det alltid samma artister.
André: Per Gessle.
Anders: Per Gessle. Thomas Ledin, och lite andra fullständigt intetsägande människor.
André: Och så klappar de på ettan istället för tvåan.
Anders: Ja, just det ja. Och så kommer Robert Gustafsson in och drar ett kul kungaskämt. Det gör han alltid.
André: Mm, ett rumsrent skämt.
Anders: Ja, men monarki eller inte?
André: Nej, säger jag.
Anders: Ja, jag säger nej också.
André: Men vi kommer inte bli av med dem i första taget.
Anders: Nej.
André: Tror inte jag.
Anders: Nej, det kommer vi verkligen inte. Ja…Hejdå [laughs].
André: Hej, hej.
Swedish LingQ Podcast 