André & Anders – Swedish Cinema

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

Ingmar Bergman, Greta Garbo and Ingrid Bergman were the first Swedes to make it big on the silver screen early in the last century. The legacy and legend of these true jetset personalities continue to fascinate. André and Anders provide a brief resumé of Swedish cinema, from the olden days up until newly hatched starlet Malin Åkerman’s recent success in Hollywood.(Ingemar Bergman, Greta Garbo och Ingrid Bergman var de första svenskarna att slå igenom stort på (eller bakom) bioduken. Arvet från och legenden om dessa verkliga jetsetpersonligheter fortsätter att fascinera. André och Anders erbjuder en kort resumé över svensk film, från den gamla goda tiden till den nykläckta stjärnan Malin Åkermans nyvunna framgångar i Hollywood.)

Anders: Mm, det var dags igen för en podcast med André och Anders.

André: Mm.

Anders: Och den här gången tänkte vi åtminstone försöka prata litegrann om svensk film.

André: Ja.

Anders: Jag inbillar mig att svensk film är värt att prata om.

André: Ja, det är det säkert. Jag har otroligt dålig koll på svensk film rent historiskt sett.

Anders: Mm, jag har inte heller så jättebra koll men man kan ju ändå…

André: Vi ska försöka fylla vissa luckor i våra medvetanden här.

Anders: Ja, vi kan börja den här resan mot upplysning genom att först nämna Ingmar Bergman då. Han måste ju vara den allra mest, alltså den mest betydande filmregissören någonsin i Sverige.

André: Ja, precis.

Jag kan ju bara, eftersom jag är mer intresserad av musik än film så kan jag ju bara nämna att den brittiska sångaren Scott Walker gjorde ju ett album, eller i alla fall en låt, baserad på Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”, ”The Seventh Seal”, och han var stort Ingmar Bergman-fan vet jag i alla fall. Bara en parantes, så att ja…

Anders: Ja, han…

André: Men i alla fall, han har ju haft en stor påverkan på andra regissörer också, Woody Allen vet jag väl att han har…

Anders: Ja just det.

André: …rätt stort fan av Bergman. ”Bergman”.

Anders: Han är ju internationellt erkänd åtminstone, på ett sätt som man kanske inte. Jo, jag tror man förstår vidden av hans berömmelse.

André: Mm.

Anders: Man kan säga, där börjar Sverige bli ett namn på film…

André: Men vad är det man gillar med Bergman? Är det svårmodet eller är det relationsdramat, eller dialogen eller vad är det egentligen liksom?

Anders: Antagligen är det väl för det första hans, alltså innehållet i filmerna, stoffet. Hans teman.

Existentiella och ångestcentrerade, universellt mänskliga teman. Men jag vet inte, jag har ju inte aning om hur hans själva film, alltså rent filmtekniskt hur, om han har varit banbrytande på så vis också?

André: Nänä, det behöver man ju inte…

Anders: Men det har han väl antagligen varit för att ha fått sådant genomslag.

André: Jag tror det är mer hans berättande liksom, eller så för att. Jag vet att han började skriva pjäser eller manus för…

Anders: Han kanske är dramatiker från början?

André: Ja, han är dramatiker från början, så han började med det vet jag, men sen övergick han till regisserandet. Jaja, vi kan ju gå vidare, vad har vi mer liksom?

Anders: Ja, om vi håller oss till de här gamla namnen i svensk film.

André: Ja just det vi har väl några skådisar också va?

Anders: Ja, några stycken. Vi kan börja med Greta Garbo. Hon är ju väldigt, väldigt känd.

André: Men för oss som är lite yngre så vet vi inte ett ”jota” av vad hon gjorde egentligen.

Anders: Jag tänkte först, ”det är hon som är med i Casablanca” men det är det ju inte alltså.

André: Nej, för det är Ingrid Bergman.

Anders: Ingrid Bergman, den andra stora

André: Som för övrigt inte är släkt med Ingmar Bergman alls väl?

Anders: Hon är nog inte det, nej?

[laughs]

André: Nej det är hon inte.

Anders: Och Greta Garbo och Ingrid Bergman, har jag fått för mig i alla fall, är kultfigurer internationellt.

André: Nu snackar vi alltså ’30-’40-tal. Ingrid Bergman var ju med i Casablanca ’42. Anders: Okej.

André: Läste jag.

Anders: Du kan dina grejer.

André: Jag kan ju det, jag har kollat upp det innan. Denna kultförklarade film.

Anders: Ja, de var med på Hollywoods, alltså i Hollywoods begynnelse.

André: Ja, det känns märkligt idag

Anders: Ja, man kan undra hur.

André: Hur det gick till.

Anders: Ja, hur tar man sig…?

André: Ja, precis.

Vi kanske kan röra oss lite mot nutiden så att vi vet vad vi pratar om lite mer i alla fall.

Anders: Ja, här i Sverige finns en annan regissör som är ganska, i alla fall inom Sverige uppskattad och erkänd, vid namn Roy Andersson som har gjort, ja han slog väl igenom med filmen ”En Kärlekshistoria” 1977, nej jag vet inte, det var någon gång på sjuttiotalet i alla fall, ’72? Som handlar, ja egentligen handlar det ju om, det handlar ju på ytan om en kärleksrelation mellan två 15-åringar i Stockholm, den stockholmska skärgården. [Laughs] Nej det gör det inte. Men tar även upp, vad ska man säga?

Ja, förljugenheten och livslögnerna och familjehemligheter och sådär som rådde i det svenska folkhemmet.

André: Ja.

Anders: Under den här perioden.

André: Är det inte två olika familjer där som krockar eller…?

Anders: Jo, det är lite klassgrejer också, det var ett tag sen jag såg den nu. I alla fall, väldigt bra film faktiskt. Och hans genombrott då.

André: Ja.

Anders: Det roliga med Roy Andersson är att han är ett stort namn trots att han gjort ett ganska få, alltså ett få antal filmer, det har gått väldigt många år mellan varje film för att han lägger ner sånt oerhört jobb på varje film.

André: Få men långa är de ju. Alla filmer är ju hur långa som helst.

Anders: Ja, och hans grej är ju att bygga kulisserna, han har ju en studio där han bygger varje kuliss tydligen med minutiös detaljrikedom liksom. Så det tar lite tid att göra varje film. Men vi kan ju nämna då ”Sånger från andra våningen” och ”Du levande” hette väl den senaste?

André: Yes, kanske kan prata lite om Lukas Moodysson också?

Anders: Lukas Moodysson ja just det.

André: Som slog igenom 1998 med ”Fucking Åmål” som…jag vet, jag kommer ihåg att det gjordes vissa paralleller till ”En kärlekshistoria” när den kom. För att det är ju en kärlekshistoria också då.

Fast där är ju problematiken att det är två tjejer som blir kära i varandra och hur det uppfattas i en liten småstad som heter Åmål, men det kan ju vara vilken svensk småstad som helst egentligen.

Anders: Ja, den var ju helt otrolig. Jag kommer ihåg när jag såg den, det var liksom rakt in i hjärtat, man känner igen sig i hela den mentaliteten liksom.

André: Ja, verkligen. Och han har ju gjort en del uppseendeväckande filmer efteråt också.

Anders: Ja, ”Lilja 4-Ever”.

André: Ja, som för övrigt är inspelad i det här huset vi sitter och spelar in detta i…

Anders: Jaså? Lite rolig kuriosa! Det visste jag inte om.

André: Om man kollar på den där. När Lilja kommer in i huset så är det den andra trappuppgången då.

Anders: Jaha, bodde du här när den filmades?

André: Nej, nej. Jag bodde i en annan stad då.

Anders: Okej.

Ja, vad har vi…Jo vi har också faktiskt på sistone fått ett helt gäng yngre regissörer som fått lite uppsving, åtminstone inom Sverige.

André: Mm.

Som förmodligen kommer få utomlands.

Anders: Ja absolut. Vi har Ruben Östlund som nu senast har gjort ”De ofrivilliga”.

André: Mm, som på något sätt har förnyat det här, alltså kameravinkels…

Anders: Ja, hans…Påminner väldigt mycket om Roy Anderssons stil, att sätta upp en kamera.

André: Och inte…

Anders: Och inte röra den. Väldigt effektfullt faktiskt.

André: Jag gillar det i början av den filmen att man bara ser, det är någon, det är på en fest liksom, ja en nyårsfest är det väl. Man ser bara människors fötter och så hör man någon krystad konversation.

Anders: Just det ja. Det är något…Ja, ja, precis ja.

André: Och så är det så jättelänge och så tillslut byter de vinkel eller scen eller vad det är. Man undrar ”Vad är detta liksom?”. Man fattar ingenting.

Anders: Man är som en fluga på väggen.

André: Ja, precis.

Anders: Sen har vi de som gjorde ”Farväl Falkenberg”.

Jesper Ganslandt heter väl han tror jag? Det är han som har gjort den nya Broder Daniel-filmen också va?

André: Ja precis.

Anders: Som släpps i dagarna?

André: Ja, den har premiär typ på fredag.

Anders: Okej, okej. Och sist men inte minst, vi kan ju ”namedroppa” några kända svenska skådisar som befinner sig i Hollywood just nu då. Malin Åkerman.

För mig okänd…

André: För mig också okänd…

Anders: Upp till för några månader sedan då hon tydligen fick ett erkännande i filmen, vilken var det nu? Jag kommer inte ihåg vilken film det var ens en gång men hon har i alla fall blivit väldigt väldigt uppmärksammad på sistone.

Sägas bör att hon inte har bott i Sverige på en sådär 20 år eller nåt sånt där. Men så fort någonting…

André: Då har hon något gemensamt med Annika Östlund [Östberg] då?

Anders: Ja, just det!

André: Vi kan prata lite mer…Vi kan säga Peter Stormare.

Anders: Peter Stormare, ja.

André: Han har varit med i ett gäng filmer.

Anders: Jaja.

André: Armageddon, Fargo…

Anders: Ja just det.

André: Ja, några till…

Anders: Han förekommer faktiskt oftare än man tror.

André: Ja, han har så här obskyra biroller.

Anders: Ja, han spelar alltid kriminell eller alkoholist, eller…

André: Eller tysk eller ryss eller…

Anders: Och så har vi ju klanen, kan man väl nästan säga nu, klanen Skarsgård.

André: Mm.

Anders: Med Stellan Skarsgård, pappa, Alexander Skarsgård som har varit med i…Ja just nu är han väl med i HBO-produktionen ”True Blood” va?

André: Han har ju även haft en biroll i ”Zoolander”.

Anders: Just det, just det. Och hans lillebror, eller storebror eller vad det är, Gustaf Skarsgård som inte har fått lika stort genomslag i Hollywood men som…

André: Nej, men han har ju fått desto mer i Sverige.

Anders: Mm. Filmer som ”Ondskan”.

André: Ja just det, där är han riktigt bra. Och ”Patrik 1.5”.

Anders: Är han med i den också?

André: Som än en gång tar upp homosexualitetsproblematiken.

Anders: Ja. Det är provocerande.

André: Här hoppar vi mellan högt och lågt.

Anders: Jaja.

Sådär fick vi en liten resumé över svensk film. Från Ingmar Bergman till Malin Åkerman.

André: Ja, precis.

På intet sätt heltäckande, men ändå på något sätt.

Jag blev lite upplyst i alla fall tror jag.

Anders: Ja, kan vi det.

André: Ja, det kan vi.

Anders & André – Summer of Love

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André just came back from playing a gig with his band at Sweden’s take on music festival Woodstock – the Hultsfredfestival. Hence, this week Anders and André discuss the phenomenon of festival going. Towards the end of the podcast, we explore traditional festival food “langos” and ask ourselves where all langos chefs go into hiding in the fall, after all festivals have ended?(André kom just tillbaka efter att ha spelat med sitt band på Sveriges svar på Woodstock – Hultsfredfestivalen. Anders och André diskuterar därför denna vecka fenomenet festivalbesök. Mot slutet av podcasten utforskas den traditionella festivalrätten ”langos” och frågan ställs var alla langoskockar gömmer sig under hösten, när alla festivaler är slut?)

Anders: Hej och välkomna till den elfte nu, elfte podcasten med André och Anders.

André: Ska vi… Ska vi prata om något idag eller?

Anders: Ja, det ska vi göra och du har ju precis kommit hem från att ha spelat på Hultsfredsfestivalen.

André: Just det, jag spelade där i ett band som heter ”Lisa Bouvier and the Pop Messengers” och det var ju en väldigt rolig upplevelse. Det är första gången vi spelar på en sådan pass stor festival som Hultsfred ändå är. Det är en festival med anor i Sverige.

Anders: Ja, det är det.

André: Och jag vet…Jag kommer ihåg att jag var på Hultsfred första gången ’97 som besökare, så det tog mig alltså 12 år innan jag kunde spela där. Anders: ’97? Ja, just det, ja det var tolv år sedan.

André: Ja.

Nämen det var en intressant upplevelse framförallt det här att ha ett artistband på armen och att kunna gå backstage och allt det där.

Anders: Att ha lite högre status på stället?

André: Ja, precis. Vad kan vi säga om festivaler allmänt?

Anders: Ja, det vi kan säga är väl att… Alltså har det inte poppat upp fler och fler festivaler på senare år?

André: Mm.

Anders: Tidigare var det Hultsfred i Sverige och sen var det Roskilde i Danmark.

De två…

André: Hultsfred var ju först i Sverige känns det som. Alltså…

Anders: Den första stora festivalen i Sverige?

André: Ja, precis men nu har det poppat upp liksom fler. Peace & Love, Arvikafestivalen. Anders: Emmaboda har ju i och för sig visserligen hängt med ganska länge också.

André: Fast den är ju lite mindre än alla andra. Den vill ju vara…

Anders: Ja, lite mer nischad så…

André: Ja, mot, precis, mindre band och så. Ja i alla fall.

Men på senare tid eller så, eller ja senare tid, men kanske de senaste tio åren så har det ju kommit mer och mer stadsfestivaler.

Anders: Mm.

Ja, man brukar väl skilja på, eller man kan skilja på, sådana här campingfestivaler och stadsfestivaler.

André: Mm.

Ja, precis.

Anders: Vad är skillnaden på de två?

André: Ja, det är väl den ena campar man på, och den andra sover man hemma i sin lägenhet kan man väl säga.

Anders: Ja, fast brukar det inte vara lite skillnad också på artister och stämning litegrann? Stadsfestival är lite mer skjuta…

André: Jo, stämningen kan jag hålla med om…

Anders: Skjuta chokladhjul.

André: Vinna teddybjörnar, åka pariserhjul.

Anders: Ja, det är lite mer sådana grejer. Det är lite mer familjefest, folkfest kanske.

André: Ja, men det säger väl sig själv att det är mycket lättare för familje…Eller barnfamiljer att gå på en stadsfestival.

Anders: Ja, precis och sen skulle väl inte en stad arrangera liksom en renodlat rockorienterad festival.

André: Nä, precis och jag tror man måste vara lite mer…

Anders: Bred?

André: Bred, ja precis. Nä om vi kan säga så, just Hultsfred är ju väldigt inriktad, eller ja inriktad, det är väldigt många… Besökarna där är ju ganska unga.

Anders: Mm.

André: Mm.

Och de tycker ju att det är fejk att inte bo i tält, eller så, det ska man göra.

Anders: Ja, det är…

André: Det är typ dödssynd att bo i husvagn eller…[Laughs]

Anders: Ja, det finns en husvagnscamping.

André: Ja det gör det.

Anders: Jag kommer ihåg alltså senast, eller jag har bara varit på Hultsfred en gång, men den gången jag var där så bodde jag i tält och…Men jag tyckte ändå att, alltså när man väl är på stället så inser man att det är ganska bekvämt ändå att ha med sig en husvagn.

André: Mm, sen finns det varianter med folk som campar i såhär, på en tomt liksom. I… Vid ett hus. Så man får både campingen och man får bekvämligheterna med ett hus.

Anders: Man hyr alltså en tomtplats?

André: Ja, ja visst.

Anders: Det är ju smart.

André: Det är väl många så här av de som bor där i Hultsfred som drar nytta av besökarna på något sätt.

Anders: Får lite…

André: I alla fall. Men i alla fall. Vad har vi? Vad kännetecknar liksom stämningen? Var skiljer sig stämningen, kan man säga?

Anders: Från en camping? En campingfestival från en stadsfestival?

André: Ja.

Anders: Är det inte på det stora hela mycket, mycket galnare på campingfestivaler?

André: Jo.

Anders: Jag känner att verkligen, verkligen… Det råder verkligen anarki alltså. Social anarki åtminstone.

André: Ja.

Anders: Roller är som bortblåsta.

André: Ja, man kan göra vad som helst nästan.

Anders: Ja, alla bara lever ut sina drömmar, eller…

André: Ja, men precis. Det är ju för att man är ute på någon form av, man är ju liksom hemifrån och så, ute i naturen…Medans i en stad känner man fortfarande de här på något sätt normerna eller så…

Anders: Mm, det finns fortfarande regler. Man kan fortfarande bli gripen, det kan man i och för sig bli på…

[Laughs]

André: Nämen framförallt om man går på Roskilde då i Danmark, som är en otroligt anrik festival och stor, där kan man ju verkligen känna det här att allting är tillåtet nästan.

Anders: Och den är väl ännu mer alltså…

André: Vakterna är ju inte…

Anders: De bryr sig inte så mycket om någonting…

André: Om typ, nä precis, om folk knarkar. Det spelar ingen roll.

Anders: Nä, exakt. Men alltså är inte, Roskilde är väl, alltså om man jämför Roskilde med Hultsfred, så är väl Roskilde, om man ska gradera dem i liksom termer av… Alltså, Roskilde är väl lite mer än Hultsfred en…Strävar väl efter någon form av genuinitet på ett annat sätt? Hultsfred har ju blivit väldigt, väldigt kommersiell ändå, alltså vad gäller sponsring och sådant.

Och Roskilde försöker väl vara lite mer såhär…

André: Ja, alltså hela deras…

Anders: ”Woodstock-aktig”.

André: Hela deras överskott går ju till välgörenhet för det första, bara en sådan sak. Medan Hultsfred slåss ju med ekonomiska bekymmer, har ju gjort de senaste tre…

Anders: Ja, det gick back i år också tror jag, jag läste.

André: Så de har väl någon form av identitetskris medans Roskildes identitet är liksom ganska intakt, eller så.

Anders: Ja.

André: Alltså det kommer alltid komma folk dit även om de kanske hade lite besökbortfall i år också. Jag vet inte.

Anders: Ja, men den är mer…

André: Jag tror aldrig de går med förlust direkt.

Anders: Nej, det gör de kanske inte…Nej det är väl…Nej jag vet inte…

André: Men det är lite intressant, man kan ju prata också om maten på festivaler.

Anders: Ja.

André: Jag vet att i Roskilde finns ju det här tänket om att det ska vara varierad kost så att de slänger in rivna morötter i varenda maträtt, det är otroligt roligt. Och bra.

Anders: Det ska vara nyttigt liksom.

André: Ja, medans i Sverige är det ju typ… Jag kommer ihåg nu på Hultsfred att jag drog mig för att köpa mat på området för att en kebab kostade typ 50-60 spänn.

Anders: Ja.

André: Och här i Malmö kostar den 25, så att…Nja.

Anders: Ja, jag minns eller…Alltså varje gång innan man åker på festival tänker man ”Det här året ska jag verkligen äta de där polarbröden och tub av ost…”

André: Alltså, jag höll mig ganska bra till det.

Anders: Du gjorde det?

André: Räkost och sådan här…Ja, någon form av bröd. Jag levde ganska bra på det.

Anders: Jag brukar alltid, alltså efter första kvällen brukar de bröden typ ligga i en vattenpöl i tältet och inte se så aptitliga ut.

André: Jag gjorde nog bara av med typ 200 spänn på hela festivalen.

Anders: Är det sant? Roskilde ’06 gjorde jag nog av med sju tusen. [Laughs]

Anders: På olika saker.

André: Ja, fast nu var jag där bara två dagar.

Anders: Ja, okej.

André: Förra året på Roskilde så var jag där en hel vecka, och då gick det ju betydligt mer pengar.

Anders: Ja, precis. Det är också en skillnad på…Roskilde är väl just känt för det att man åker dit innan festivalen ens börjar för att få bra tältplats.

André: Vi åkte ju dit på lördagen. Det öppnar ju, själva festivalen börjar ju på torsdagen, vi åkte dit på lördagen innan och stod och köade hela natten till söndagen och då öppnar de campingområdet typ på morgonen där. Så det var hårt.

Anders: Sen campar man tre dagar alltså, innan festivalen. Fyra…

André: Man campar ju mer än en vecka liksom. Det är helt sjukt, alltså det tär ju på kroppen något så fruktansvärt.

Anders: Ja, jag måste säga att jag är… Jag känner mig ganska mätt på, jag har inget behov av att åka på festival i dagsläget.

André: Nej, inte jag heller.

Anders: Det är inget jag längtar efter.

André: Det var väldigt kul att spela där, men man blir väldigt trött på att hänga på campingen efter ett tag. Fast det var kul också såklart, det var det ju, men två dagar räcker.

Anders: Ja, man blir rätt så. Det brukar vara kul som sagt, ja två dagar. Och då är det varannan dag det är kul.

André: Men, finns det något mer att säga?

Anders: Ehm.

André: Jag måste bara nämna det här med langos också.

Anders: Ja, just det.

André: Det är en…Framförallt på stadsfestivaler, alltså alla stadsfestivaler har ju ett langosstånd.

Anders: Vad är langos?

André: Det är alltså någon form av tunt bröd som är, jag förmodar att det är friterat va? Eller nåt.

Anders: Ja, jag vet inte. Jag tror aldrig jag har ätit langos.

André: Eller stekt i olja, i alla fall, och sen så slänger man på typ riven ost, rödlök och typ lite andra tillbehör, vad man nu vill ha…

Anders: Det är som en pizza liksom? En friterad pizza?

André: Ja, jag tror det är ungerskt från början. Men i alla fall…

Anders: Slog det igenom i Sverige innan kebaben och falafeln?

André: Nej, men de har verkat sida vid sida tror jag.

Anders: Har de det?

André: Ja, men langos, det går bara att köpa det på festivaler. Det går inte att köpa det annars.

Anders: Det är konstigt.

André: Det finns inga langosrestauranger liksom.

Anders: Det är konstigt, varför…

André: Det är… Det tycker jag är väldigt märkligt.

Anders: Att de ändå, ja, att det har blivit festmåltid.

[Laughs]

André: En marknad liksom för det så. Ja jag vet inte.

Anders: Konstigt.

André: Jag får fråga någon som säljer langos nästa gång när jag går på festival.

Anders: Ja.

André: Vad de gör när det inte är festival.

Anders: De kanske har semester.

André: Ja, det går så bra. De kan leva på den… Langosbeståndet…

Anders: Hela året. Ja? Det var det…

André: Ska vi sätta stopp där?

Anders: Ja, det gör vi.

André: Kan vi göra. Gött.

Anders: Hejdå.

André: Hej, hej.

André & Anders – The Swedish Pop Wonder

This and all episodes of this podcast are available to study as a lesson on LingQ. Try it here.

Since the glory days of pop group ABBA, and the days of the perhaps not so glorious, yet important, pop group Ace of Base, Sweden has come to develop into one of the world’s leading nations when it comes to music export. For its size, it has an impressive arsenal of professional and internationally recognized music producers and song writers, giving the world hit after smashing hit. André and Anders discuss the Swedish pop wonder.(Sedan ABBA’s gyldene dagar, och sedan den kanske inte så gyldene, men ack så viktiga, popgruppen Ace of Base, har Sverige kommit att utvecklas till ett av de ledande länderna i världen när det gäller musikexport. För sin storlek har det en imponerande arsenal av professionella och internationellt erkända producenter och låtskrivare som tillhandahåller världen med hit efter hit. André och Anders diskuterar det svenska musikundret.)

André: Okej välkomna till ännu en podcast med André och Anders. Förra podcasten så pratade vi om midsommar, och sill framförallt, och ett av företagen som levererar sill heter ju Abba här i Sverige.

Anders: Ja just det.

André: Mm, och då är ju inte steget långt till den svenska popgruppen ABBA, så vi tänkte prata lite om svensk musik i denna podcast helt enkelt.

Anders: Mm, Sverige är ju faktiskt ett ganska stort musikland.

André: Ja det är ju det.

Anders: Har blivit, man kan säga att innan ABBA var det väl kanske inte det?

André: Det var…Vi har ju…Vi hade visserligen vissa grupper på 60-talet som rönte vissa framgångar men…

Anders: Hepstars.

André: Hepstars, Tages, men jag är lite osäker på hur de stod sig liksom utomlands.

Anders: Jag tror väl mest att de var inom Sverige, var de inte det? De körde ganska mycket covers och sånt också?

André: Ja, och dessutom, alltså de kopierade ju väldigt mycket av Rolling Stones och Beatles sound och låtskriveri eller så.

Anders: Ja.

André: Ja, men…

Anders: Sen kom ABBA.

André: Sen kom ABBA, och ABBA var ju ganska utskällda från början för att vara kommersiella.

Anders: Ja, och lite töntiga sådär va? Jämfört med Tages och Hepstars.

André: Det tål ju att sägas att på 70-talet i Sverige så hade vi en ganska stark vänsterrörelse, kan man väl säga.

Proggrörelse som det heter, där man absolut inte fick liksom visa att man vill sälja skivor, eller göra hittiga låtar eller så, utan man skulle liksom vara förankrad i det…

Anders: Ideologiska.

André: Ideologiska, alltså musiken skulle vara väldigt politisk liksom.

Anders: Ja.

André: Texterna var tvungna att handla om konkreta politiska saker. Och att då göra en låt som heter ”Ring, ring” var väl kanske ganska provocerande i det klimatet.

Anders: Ja, det var det nog. Och också, jag menar deras utstyrsel.

Även om deras kläder och sådär var väldigt extravagant så var det ju inte på något sätt provocerande, det var ju inte glamrocksprovocerande sådär utan det var ju helt enkelt bara lite, ja, glättigt helt enkelt.

André: Ja, jovisst. Alltså det är ju svårt, om man jämför med dagens samhälle, dagens musikaliska klimat, så är det ganska svårt att se den…Att man kunde bli upprörd av ABBA liksom.

Anders: Ja, ja, precis, precis. Men sen, de slog ju igenom internationellt stort.

André: Med Melodifestivalen.

Anders: Mm, melodifestivalen.

André: ’72. Anders: ’72.

André: Med…kan du låten?

Anders: Ja, vilken var det? Var det…Det var ”Mamma Mia” såklart?

André: Nej.

[laughs]

Anders: Var det ”Dancing Queen”?

André: Nej.

[Laughs]

Anders: Vilken var det?

André:”Waterloo”.

Anders:”Waterloo” var det ju såklart! [laughs]

André: Alltså det var det internationella…

Anders: Ja, just det.

André: Men sen tror att de…De deltog väl ett år innan med ”Ring, ring” också?

Anders: Vann dem då också? Nej det gjorde de inte då nej.

André: Ja tror de kom trea.

Nu visar vi vår okunskap om sådana här, kalenderbitar-grejen…

Anders: Jaja.

André: Ja, men i alla fall. De bildades alltså ’72. Anders: Ja.

André: Och upplöstes ’82. Anders: En kort karriär alltså.

André: Ja, eller?

Anders: Ja, jag vet inte.

Men vi kanske bara kan använda ABBA helt enkelt som prototypen för det som senare skulle kunna, skulle bli…

André: Det svenska musikundret.

Anders: Ja, den svenska musikexportens, ja undret, ja, som det har kallats.

André: Som oftast…Politiker kallar det ju det oftast.

Anders: Ja, det började väl också med, 90-talets ABBA, Ace of Base, och så där, det var väl då de började mynta det här begreppet?

André: Ja, Roxette innan det.

Anders: Roxette.

André: Dr. Alban. [laughs]

Anders: Dr. Alban.

André: Nej, men precis.

Anders: Det finns en väldigt blomstrande musikscen i Sverige faktiskt.

André: Ja, det gör det.

Anders: Dels har man ju liksom den här, den kommersiella delen av svensk musikexport.

André: Ja, just det. De här producenterna och låtskrivarna som placerar låtar till utländska artister som .

Anders: Ja, Backstreet Boys, Spice Girls.

André: Britney Spears.

Anders: Britney Spears.

André: Ja.

Anders: Vad har vi där. Dennis Pop och Max Martin?

André: Ja, precis. Och även faktiskt…

Anders: Cheiron-studion.

André: Ja, även också sådana här artister som har lite mer, vad ska man säga, trovärdighet som till exempel, det fanns ett svenskt popband som hette Popsicle ju på 90-talet…

Anders: Ja, just det.

Slog de utomlands också?

André: Nej, men i alla fall. Han som skrev låtarna, Andreas Mattson, han som sjöng.

Anders: Ja… Niklas Frisk också.

André: Niklas Frisk, ja men alltså de skriver också låtar till såna här ”hitgrupper”, pojkband och flickband och så.

Anders: Ja, Brolle Jr, och så.

André: Ja, just det. Och A-Teens, och Carola har faktiskt Andreas Mattson skrivit låtar till.

Anders: Ja, ja.

En människa som, som person är ganska ”creddig” i brist på bättre ord eller, ja som du säger trovärdig.

André: Som har ett högt anseende bland…

Anders: I båda världar.

André: De som har någon koll på musik i Sverige, i alla fall.

Anders: Ja, just det.

Så att det är en del av…

André: Och sen har vi den här då liksom, independentscenen då. Indiescenen också.

Anders: Den är ju också väldigt känd faktiskt.

Svensk indie är ju ett, liksom, begrepp utomlands också.

André: Ja, definitivt. Och alltså det finns ju till och med dedikerade klubbar utomlands, alltså både i USA, England, Tyskland som bara inriktar sig på svensk indiepop som det kallas då.

Anders: Ja, precis.

André: Det är ju lite anmärkningsvärt.

Anders: Ja det är…

André: Och som svensk så är det svårt att förstå det faktiskt, tycker jag.

Anders: Ja, man pratade ju förr kommer jag ihåg i alla fall, alltså när det här var på tapeten så att säga, jag menar när det här fenomenet så att säga uppmärksammades i media så brukade man härleda det till att det inte…Till Sveriges tristess på något sätt, och vädret och så vidare, att ungdomar helt enkelt går in i replokalen och bildar ett band, att det där var en del av förklaringen, och den kommunala musikskolan.

André: Ja, och just att det finns så många trista småstäder i Sverige.

Anders: Ja.

André: Alltså för oftast är det så att de, om man säger de största…Alltså de som har rönt mest framgång är inte de…Det är många som kommer från mindre städer som liksom har flyttat till Stockholm eller Malmö som, för det är där den kreativa grogrunden har funnits.

Anders: Var inte det Stockholmssyndromet? Att inget av de största banden kom från Stockholm som man skulle kunna tänka sig.

André: Nej, det är bara inflyttade.

För jag menar bor man i Stockholm finns det nog mycket annat att göra, så man kanske inte väljer det där att gå in i en replokal och börja skapa musik, medans bor man i Älmhult [laughs], då har man inget bättre för sig liksom.

Anders: Nej, det var en tänkbar förklaring, jag tycker den låter rimlig också.

André: Ja jag tycker det.

Anders: Sen har det blivit lite av en klyscha faktiskt. Många nya band som i intervjuer framhäver just vilken vardagstristess de har genomlidit under hela sin uppväxt, alltså det har blivit ett attribut också på något sätt.

André: Ja, men faktum är att det är ju, just om vi tar klimatet, att det är en skillnad på, på något sätt, banden som kommer från kallare klimat och de som alltså, kommer från ett varmare. Jag tror faktiskt det.

Anders: Jo, det kan man…Det är precis som det norrländska språket och så är mer melankoliskt än skånskan, på samma sätt kanske den nordiska musiken är mer melankolisk än vad låt oss säga sydfransk musik är, är det en rimlig hypotes?

André: Precis, melankolin har ju också ofta tagits fram som ett liksom, Sveriges främsta redskap i…

Anders: I skapandet.

André: I skapandet, att det finns något speciellt i melodierna som är melankoliskt liksom.

Anders: Ja, en slags folksjäl som kommer till uttryck.

André: Ja, visst och det är också, just melodier är väl väldigt viktigt i svensk pop överlag.

Anders: Ja, det är det. Absolut. Melodin är nog, ja nästan…Ja det är ju inte viktigast men många…Jag tror melodin är väldigt säregen faktiskt, jag tror man kan spåra en svensk eller nordisk…

André: Melodisläkte liksom?

Anders: Ja, det tror jag faktiskt man skulle kunna göra.

André: Ja, men det är ju inte märkligare än att det finns…

Anders: Nordamerikanska rötter. Alltså nordamerikanska rockband/popband låter inte likadant som Skandinaviska popband.

André: Nej, och det låter inte likadant som arabiska band heller, eller musik.

Anders: Precis.

André: Så att, nä men visst, det är ju sant. För det är ju ofta det man har hört också från utländskt håll, när de pratar om svensk musik, att det är just det här; melodin och melankolin liksom.

Det bitterljuva i…Det finns i ABBA, det finns i Popsicle, det finns i många av indiebanden också. Alltså det finns något slags släktskap där.

Anders: Ja, det gör det. Och det där bitterljuva gäller ju också texterna litegrann tror jag. Alltså någon form av underfundighet ofta, lite sådär självmedvetet nästan. Nu ska jag inte tala för alla artister men jag har hört det från de källor jag har.

[laughs]

Anders: Nej men liksom…

André: Att det är någon form av vardagsrealism?

Anders: Det finns också en vardagsrealism och…

André: Det är inte ofta såhär texterna går ut på att man är störst bäst och vackrast.

Anders: Eller möjligtvis gör man det på ett ironiskt vis.

André: Ja.

Anders: Eller sådär. Jag vet inte det kanske inte är specifikt svenskt, men lite så…

André: Nej, det tror jag inte.

Anders: Jantelagsmässiga texter liksom.

André: Det finns ju även i lite brittisk pop också, samma grej.

Anders: Mm, fula killar gör popmusik för att få tjejer liksom.

André: Ja, nämen precis. Och det är roligt, för att jag har hört, vissa sådana här, framförallt killar då, brittiska sådana här singer-songerwriters som sjunger om svenska, att de vill flytta till Sverige, och svenska skivbolag. Det är lite roligt faktiskt.

Anders: Ja, det är väldigt…Det är underligt, men roligt att det blivit så.

André: Men det är väl samma sak som att en svensk kan vara en angofil liksom. Ha en hangup på Storbritannien och dess musik.

Anders: Ja, det är ju inte helt ovanligt. Andres Lokko.

André: Ja, precis. Yes.

Anders: Och det är ju inte heller konstigare än att tyskarna har sin techno liksom, kan man säga.

André: Nej.

Ja.

Det finns mycket att säga om detta, men vi får hålla oss inom tidsramarna.

Anders: Vi får hålla oss inom ramarna.

André: Då tackar vi för oss.

Anders: Tack, tack.

André: Hej!

André & Anders – A Midsummer Night’s Dream

Study the transcript of this episode as a lesson on LingQ, saving the words and phrases you don’t know to your database. Here it is!

These first and beautiful summer months are in Sweden a time of many traditional celebrations. This week, André and Anders talk about Midsummer, the ancient celebration of the longest day of the year. One might perhaps want to call it the bigger and better brother of the celebration of Valborg, discussed a few weeks ago. Better indeed, with regards to its dedication to food. Herring and strawberries crown this annual great party. (Försommaren är i Sverige en tid för många traditionella firanden. Den här veckan pratar André och Anders om den urgamla traditionen midsommar, firandet av årets längsta dag. Man skulle kanske kunna kalla midsommar den större och bättre brodern till Valborg som diskuterades för några veckor sedan. Bättre, helt klart, när det gäller maten. Sill och jordgubbar kröner denna årliga jättefest.)

Anders: Ja, då var det dags igen för ännu en podcast från Sverige med André och Anders.

André: Ja, just det.

Anders: Och idag tänkte vi…Vi har precis gått in i sommarmånaden juni. Och en ganska viktig del, ett viktigt datum, eller viktig dag, den här månaden är ju midsommarafton. Midsommarhögtiden som man firar.

André: Egentligen för att fira sommarsolståndet.

Anders: Precis.

André: Som då är egentligen årets längsta dag och kortaste natt.

Anders: Ja, precis.

André: Det här datumet brukar ju oftast infinna sig runt den 21:e juni så man lägger ju midsommar, midsommarafton infaller alltid på en fredag, så man försöker lägga den så nära den 21:e juni som möjligt.

Anders: Ja, och i år blir det då den 19:e juni.

André: Ja, just det.

Vad har vi att säga om midsommar? Det är en ganska viktig tradition för, ja, här i Sverige. Tillsammans med julen så är den ju den största högtiden.

Anders: Ja, det är väldigt, väldigt viktigt att fira midsommar.

André: Ja.

Anders: Den är nästan lika viktig som nyårsafton och julafton, skulle jag.

André: Ja just det, nyårsafton är ju rätt viktigt också.

Anders: Men…Ja, vi pratade ju om Valborg för några veckor sedan. På många sätt och vis är de ju lika varandra vad gäller syfte, alltså på något sätt, ”välkomna ljuset”.

André: Vi berörde vädret där ju, precis. Båda har ju väderanknytning.

Anders: Ja, och lite grann, ”nu är det den ljusa tiden på året”.

André: Jag tycker det är märkligt att den känns, det känns som att, att den längsta dagen infaller redan då (alltså midsommar), så tidigt. Sen går det nedåt igen, man tycker att det borde inträffa mycket senare, bara en liten parantes där…

Anders: Så egentligen är det alltså en, ”nu börjar vintern igen” liksom.

André: Ja men ungefär, men egentligen så börjar ju sommaren förhoppningsvis då, om det är en bra sommar.

Anders: Ja, det är ju det man lägger i firandet. André: Ja, jag gör det. Men i alla fall…

Anders: Men det som märker ut midsommar från Valborg, det är väl kanske mest maten, va?

André: Ja, det är det. Man äter inte lika mycket på Valborg.

Anders: Nej.

André: Eller det är inte lika fokuserat kring ätandet.

Anders: Det finns ingen traditionell Valborgsmat på samma sätt som det finns traditionell midsommarmat.

André: Nä precis. Vad har vi då på midsommarbordet?

Anders: Ja, det som först slår en är väl den inlagda sillen, va?

André: Ja just det.

Anders: I olika varianter.

André: Som kan komma i, ja precis, olika varianter, senapssill, löksill…

Anders: Ja, det finns en uppsjö av sillsorter nu för tiden kan man säga.

André: Ja, det gör ju det verkligen.

Anders: Har verkligen…Alltså, från början var det väl bara inlagd sill helt enkelt utan smak över huvud taget, förutom den inlagda.

André: Det låter på dig som att du vill ha tillbaka, gå tillbaka till ursprungs…

Anders: Ja, jag kan tycka att det finns en del onödigt moderna smaker. Eller, det känns verkligen som att man försöker införa så många nya sillsorter som möjligt för att…jag vet inte.

André: Mm, men är det inte så att folk tröttnar på den ursprungliga sillen och vill ha något nytt?

Anders: Jo, det kanske är jag som är konservativ på den fronten, men det blir lite som att äta en ”remake” av originalet liksom.

André: Ja, jag gillar senapssillen bäst faktiskt.

Anders: Den gillar jag med.

André: Den är schysst är den.

Anders: Men den har väl ändå funnits sen 70-talet eller nåt…nä, jag vet inte. [skratt]

André: Hittar du på nu?

Anders: Ja det hittade jag på. Men den har varit med i hela mitt liv i alla fall. Den är OK.

André: Men i alla fall.

Man äter ju färskpotatis också.

Anders: Ja.

André: Och den här traditionen med att äta färskpotatis och sill, den är ju ganska ung egentligen. Man har gjort det sen 20-talet i storstäderna.

Anders: Mm.

André: För innan dess…Innan ville man ju inte dra upp potatisen innan de var helt färdigvuxna.

Anders: Nej, nej.

André: Det är onekligen en viss skillnad att äta färskpotatis gentemot vanlig potatis.

Anders: Ja, den är faktiskt godare tycker jag.

André: Så är de lite små och gulligare också

[laughs]

Anders: Jag äter ju aldrig potatis annars.

Jag äter färskpotatis en gång om året.

André: Åh fan… [the word ”fan”, when used out of context is most often considered a curse-word, much like “damn” is in English. Used by André in this conversation, it expresses a common and well-known type of jargon, the meaning being more along the lines of “I’ll be damned! ?”, “You don’t say?” or “Tell me about it!”. As a rule of thumb, be careful using this word in most other contexts! It sounds rude and vulgar when used inappropriately. ]

Anders: Förutom pulvermos då, men det kanske inte räknas?

André: Eh, nä.

Anders: Nej.

André: Ja, och till detta vill man kanske ha lite…Eller man brukar man oftast äta lite gräddfil och gräslök för att det inte ska bli så torrt. Och sen kanske man grillar någonting, en stor stek eller korv eller veggoburgare om man är vegetarian.

Anders: Ja, ja det gör man.

André: Vad dricker man då till detta?

Anders: Ja, ofta är det väl så att man…Alltså, till själva maten kan man ju dricka vad som helst, öl eller vad man nu dricker. Men traditionellt brukar man också ta sig en liten nubbe, eller snaps som det heter.

André: Mm, ren sprit alltså

Anders: Ja, precis.

Brännvin i en…Ja, några centiliter brännvin helt enkelt.

André: Ja, och sen värmer det gott i kistan.

Anders: Japp.

André: Oftast.

Anders: Ja.

André: Men ja, vi kan ju gå över till efterrätten då också lite snabbt bara.

Anders: Ja.

André: Så att vi har gått igenom hela bordet.

Anders: Såhär dags i juni så har ju jordgubbar, svenska jordgubbar faktiskt, hunnit…mogna…

André: Mm.

Anders: Så ofta innehåller ju efterrätten någon form av jordgubb.

André: Ja, du har ätit…Du sa innan att du hade ätit jordgubbstårta. Jag brukar oftast köra på jordgubbar med mjölk och glass.

Anders: Ja, det brukar jag köra till lunch ibland faktiskt under sommaren. Bara jordgubbar med mjölk liksom

André: Ja, det är schysst är det.

Anders: Det är nog olika, men någon form av jordgubbe brukar man ha under midsommar i alla fall.

André: Mm.

Vad gör man då på midsommar, förutom att äta och dricka?

Anders: Ja, det viktigaste, det mest utmärkande är väl att många, åtminstone…Alltså, åtminstone brukar ju, är det inte kommunen, brukar väl ha någon samlingsplats ute på någon äng eller sådär där de har upprättat en så kallad midsommarstång. Alltså, det måste ju vara någon kristen, något kristet ursprung i det, för det ser nämligen ut som ett stort kors klätt i buskage, alltså, man klär ett stort kors med kvistar och blommor och sådär och så hänger man två ringar ofta va, på den horisontella delen av korset?

André: Ja, alltså från början är ju midsommar en förkristen högtid, men sen gjorde ju den kristna kyrkan så att midsommarfesten är ett firande till den…

Anders: Johannes Döparens dag va?

André: Ja, den 24:e juni. Vi kanske kan forska om den där midsommarstången.

Anders: Det får vi göra. Jag gissar att den har någon form av…Alltså i och med att den är korsformad eller vad man ska säga.

André: Ja precis. Men i alla fall man dansar ju runt den här? Det sade du kanske?

Anders: Ja, det gör man. Och då dansar man ju hedniska danser.

[laughs]

Anders: Nä, men man dansar väl samma danser ofta som man dansar kring julgranen under julfirandet, alltså traditionella låtar och visor som ”Små grodorna”

André: Mm.

Och oftast är det så att de äldre deltagarna, eller de som vill hålla på traditionerna, har ju oftast någon form av folkdräkt kan man väl säga.

Anders: Ja.

André: Jag vet inte riktigt ursprunget till detta heller, men det är väl inte så vanligt bland yngre personer, eller? Ungdomar?

Anders: Nej, det är konstigt det där med midsommar egentligen. Man samlar någon nationalkänsla i kombination med det kristliga och det hedniska på samma gång. Fantastiskt egentligen…

André: Ja, precis.

Anders: Och sen utöver det här dansandet runt midsommarstången, i alla fall, jag tror det är rätt vanligt att man leker lekar överhuvudtaget.

Alltså, man kanske spelar kubb…

André: Ja, krocket!

Anders: Man kanske spelar krocket, eller bockia eller boule.

André: Ja, det är väldigt sant…

Anders: Eller, ja någon form av femkamp kanske, tävling, tipsrunda.

André: Triathlon.

Anders: Triathlon…

André: Marathon.

Anders: Marathon…

André: Nä, jag skojar bara. Det är väldigt sant.

Anders: Så att det är ju på många sätt och vis…Vad ska man säga?

Det är som en mer fulländad Valborgsmässoafton kan man säga, Valborg är på något sätt försmaken på midsommarafton. I och med att de flesta är lediga.

André: Valborg är lite som en förfest till midsommar.

Anders: Ja, det kan man faktiskt säga.

André: Den är inte lika…

Anders: Den är inte lika, man har inte lika höga förväntningar på Valborg som midsommar.

André: Nej, och man kan avstå från den! Det är viktigt! Man kan faktiskt…Det kan man inte göra med midsommar på samma sätt.

Anders: Nej, precis. Det är väldigt viktigt att ha planer, ofta.

André: Ja.

Anders:”Vad ska du göra på midsommar?”. Det är en större fråga.

André: Precis, det frågar man ju. Det är en väldigt stor fråga. Ja, men ska vi säga så?

Anders: Ja, det gör vi.

André: Då tackar vi för denna gången!

André & Anders – Right or Wrong?

Study this episode and any others from the LingQ English Podcast on LingQ! Check it out.

In the early 1990’s Sweden was hard hit by a storm of right wing extremism finding its way through the country. It had a more polished, sophisticated and seemingly harmless presentation than ever before, attracting in addition to its usual teen angst strata, people not explicitly identifying themselves as racists. Today, as a new decade approaches, does Sweden need to buckle up for yet another such storm? André and Anders discuss the new polished facade of previously openly racist party Sverigedemokraterna and worries about a second coming of right wing extremism in Sweden and the rest of the European Union. (I början på 90-talet slogs Sverige av en storm av högerextremism. En mer polerad, sofistikerad och till synes harmlös presentation attraherade väljare som inte tidigare kunnat tänka sig att rösta på sådana krafter. Behöver dagens Sverige ännu en gång förbereda sig för en sådan storm? André och Anders diskuterar den nya polerade fasaden hos det tidigare öppet rasistiska partiet Sverigedemokraterna och oroar sig över en ny våg av högerextremism i Sverige och i resten av EU.)

Anders: Den här gången…

André: Tänkte vi vara lite politiska…

Anders: …politiska igen. Fast ingen av oss är egentligen aktivt…

André: Nä, vi bara så här gnäller utan att göra något åt det

Anders: Ja, vi är två rättshaverister [laughs] I alla fall, jo det är ju så här igår så, för några år sedan så skrev en svensk författare vid namn Gellert Tamas en bok om svenska seriemördaren John Ausonius, även kallad Lasermannen som i början av 90-talet, jag tror det var från hösten 91 till sommaren 92, gick omkring på Stockholms gator och helt enkelt sköt invandrare med lasersikte. Det var en ganska hemskt tid

André: …orolig tid…

Anders: Gellert Tamas kopplade den här Lasermannens dåd till en tid av helt enkelt främlingsfientlighet…

André: Ja, precis…

Anders: Den rasistiska rörelsen hade otroligt, den var på frammarsch kan man säga. Inte bara den vulgärt rasistiska rörelsen som Sverigedemokraterna…

André: …utan den smygrasistiska…

Anders: Den smygrasistiska, bland annat partiet Ny Demokrati, men Bert Karlsson och Ian Wachtmeister hehe…

André: Som kom in i riksdagen 94 va?

Anders: Ja jag tror det.

André: Eller 90?

Anders: Ja, det var nog 90 tror jag, jag vet inte…

André: Ja 90 var det. Ja precis. De har ju på något sätt vissa kopplingar till dagens Sverigedemokrater, att de inte är öppet rasister men det finns ändå där under ytan.

Anders: Precis, det är smygrasism…

André: Då snackar vi om att begränsa invandringen…framför allt då från icke-västeuropeiska länder…

Anders: Det är förpackat i ett ideal att gå tillbaka till den gamla svenska folkhemsidyllen.

André: Precis, och behålla vissa värdekonservativa ideal.

Anders: Och det som slog mig igår när jag såg om den här, det gjordes alltså en SVT, en film, en dramatisering av den här Gellert Hamas bok…

André: Den är väl i typ tre delar?

Anders: Ja, tre delar…

André: Sveriges Television…

Anders: Sveriges Television gjorde en dramaserie om Lasermannen och den här tiden. Och igår när jag såg om den så tänkte jag, oj det är ju faktiskt, det finns ju ganska många likheter från början av 90-talet och som det ser ut nu kan man säga när det åter igen är dags för val, både EU-parlamentsvalet och riksdagsval…

André: Ja, då har vi alltså Sverigedemokraterna som man är lite, jag är lite orolig för dem, även om jag inte tror att de kommer att komma in i riksdagen.

Det finns alltid en risk…

Anders: Likheterna med Ny Demokrati är ju slående. Det roliga är eller det ironiska är att på den tiden (alltså på 90-talet) var ju Sverigedemokraterna ett sådant där vulgärt högerparti…

André: Ungefär som Nationalsocialistisk Front, heter de va?

Anders: Ja, jag har för mig det. Och Bevara Sverige Svensk…Nationaldemokraterna…

André: Nationaldemokraterna, just det. Det finns några sådana små…

Anders: De tillhörde ju den delen av partier som man inte riktigt tar på allvar, medan de nu på något sätt har blivit rumsrena…

André: Rumsrena, inom citationstecken…

Anders: Precis, som Ny Demokrati var på sitt sätt…

André: Man kan ju berätta lite kort om hur Sverigedemokraterna har behandlats av de andra etablerade partierna i Sverige.

De har ju nästan varit, man har ju fryst ut dem…

Anders: Ja, tack och lov är det ju ingen som vill ta dem på allvar av de andra partierna…

André: Nä, vi kan ju nämna kort att förra valet som ägde rum 2006, så fick de ju ändå vissa betydande kommunplatser, Landskrona exempelvis, där de fick typ, vad var det, 20%…

Anders: Ja det var något sånt…

André: De fick ganska höga siffror. Det var anmärkningsvärt men de kom inte in i riksdagen…

Anders: Nu när det är dags i så har de fortfarande samma, de är fortfarande, kan man säga gå de väl framåt va, gör de inte det? Åtminstone är det känslan man får i klimatet i samhället.

André: Jag tycker inte jag märker av det så mycket här i…alltså, i Malmö, det är en annan sak lite här känns det som…

Anders: Ja ja.

André: För att…Det är väl för att man bor i ett invandrarområde kanske, eller så. Så att man känner inte av den där vardagsrasismen på något sätt, på samma sätt. Men den finns säkert ute i landet, antar jag.

Anders: Ja, alltså…

André: I stugorna.

Anders: Ja, säkert, och faktum kvarstår ju att Sverigedemokraterna är ju ett de facto rasistiskt parti, alltså. Det var ju nyligen det här, radio…Det gjordes väl något radioprogram va, ett inslag, Kaliber i P1, ett sådant här granskade journalistiskt…journalistiskt granskande program. Hade de inte smyginspelat Sverigedemokrater?

Jag tror de hade infiltrerat partiet faktiskt och spelat in, smyg-spelat in samtal, mellan ganska högt uppsatta partimedlemmar där man pratade med en oerhört rasistisk och främlingsfientlig jargong…

André: Fast…

Anders: …medan man på ytan ger det här Astrid Lindgren-intrycket liksom.

André: Ja, just det, just det. Fast det där är svårt alltså. För att…Nu ska jag inte försvara Sverigedemokraterna, men att spela in några så, att…Och sen att dra slutsatser för hela partiet på grund av vad några säger, det kan man inte göra heller, men samtidigt döljer det sig väldigt mycket under ytan, känns det som.

Anders: Ja, det påpekades ju också, de blev ju kritiserade för det journalisterna, och även den typen av rasism – tyvärr – är ju inte reserverad för Sverigedemokrater…

André: Nänä, den finns…

Anders: …Valstuge…var det inte någon liknande incident?

André: Nej, Moderaterna…Janne…

Anders: Precis, det var någonting…för, fem-sex årsedan va?

André: Ja, det var alltså en journalist som mer eller mindre pressade ur en…en partideltagare från Moderaterna att han var rasist, var det inte så?

Anders: Ja, jag kommer inte riktigt ihåg det, men…

André: Nä…han filmades med dold videokamera?

Anders: Precis. Jag tror att det kan råda en ganska cynisk inställning till människor generellt bakom alla partiers kulisser.

André: Ja, definitivt…

Anders: Där man tänker i termer av…ja, ganska manipulativ stämning, cynisk i alla fall…

André: Men, vad tror du om EU-valet då?

Alltså rent, kommer de komma in där överhuvudtaget?

Anders: Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är som sagt så att känslan, klimatet är sådant att man tror det. Men frågan är hur de faktiska siffrorna ser ut? Jag är inte tillräckligt…

André: Nej, man kan bara göra mätningar. Nu kanske vi i och för sig får…nu äger ju valet rum den 7:e juni. Så detta…När den här podden läggs upp så kanske det är avgjort? Så det kanske är lite inaktuellt att säga så…

[laughs]

André: Nej, jag hoppas verkligen inte att de kommer in. För det finns så mycket, det blåser en främlingsfientlighets-vind i Europa.

Anders: Ja, det gör det verkligen.

André: Om vi tar våra grannländer, Danmark med Danskt Folkeparti där. De har ju lite samma värderingar som Sverigedemokraterna. Där är det mycket mer påtagligt att man vill…alltså, de har ju det här med att begränsa invandringen och…ja, så att…

Anders: Alltså, det är ju helt enkelt vackert paketerad rasism. Egentligen, kan man ju nästan…

André: Ja, nationalism…

Anders: Ja, vilket känns…

André: Nej, jag tycker…

Anders: …förlegat liksom…

André: Ja, jag tycker nationalism är otroligt förlegat.

För att det…eller så, att hänga upp sig vid det, det är klart att det kommer alltid finnas, det finns kulturella skillnader och så, det gör det ju men man ska ju inte behöva…jag tycker det är dumt att hänga upp sig på det…jag tycker man ska försöka mötas istället för att hålla på [laughs]

Anders: Ja men alltså det känns…alltså att prata om det nu liksom…när EU har en så lång historia, och när världen ser ut som den gör, alltså…Det är inte längre relevant att prata om nationer…

André: Världen är ju global nu, för att låta lite pretto. Men alltså, internet…

Anders: Det känns som tillbaka till medeltiden liksom, att värna om sitt territorium, på något perverst sätt. Nämen [laughs].

Det känns väldigt väldigt gammeldags helt enkelt.

André: Ja, nu har vi fått ur oss det.

Anders: Ja.

André: Nu kan vi gå vidare med våra liv.

André & Anders – A layman’s humble perspective on integrity

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André and Anders try humbly to get involved in domestic politics, discussing three recent developments in legislation, all somehow relating to individual freedom and integrity; The IPRED-law, the FRA-law and the trial against the individuals behind torrent-site Pirate Bay. In short, a layman’s perspective on integrity.(André och Anders försöker sig på inrikespolitik när de diskuterar tre relaterade händelser i Sverige; införandet av Ipred-lagen, FRA-lagen samt rättegången mot Pirate Bay. Kort sagt, en lekmans trevande perspektiv på integritet)

Anders: Idag ska vi prata om tre relaterade händelser…

André: I Sverige…

Anders: Ja…

André: …som på något sätt har…och liksom…påverkar den personliga integriteten hos medborgaren…

Anders: Ja precis, det är någonstans en gemensam nämnare kan man säga…

André: Ja, även om de handlar om lite olika saker…men, ja…vi…de här tre händelserna är alltså då…först och främst införandet av den så kallade IPRED-lagen…

Anders: Precis…

André: Och sen har vi då också…

Anders: FRA-lagen…

André: Just det, och till sist men inte minst…Pirate Bay-rättegången…

Anders: Precis, som en bakomliggande fond kan man säga…

André: Ja…snyggt…

Anders: Ja, tack…

André: Vi börjar, ska vi börja med IPRED-lagen och diskutera den lite…

Anders: Ja, det kan vi göra.

Jag måste medge att jag är ganska dåligt påläst på just IPRED, men vad kan man säga att den går ut på i korthet då?

André: Ja, det handlar ju alltså om att film- och skivindustrin får alltså rätt att…få ut liksom information bakom ett IP-nummer, är det inte så?

Anders: Jo, alltså om de har, om de misstänker att en användare…om de har skälig bevisning för att en användare delar ut upphovsrättsskyddat material…

André: Då kan den som abonnerar på detta IP-nummer…ja, de kan få ut personinformation…

Anders: Just det ja, de kan begära ut personlig information om den abonnenten från bredbandsleverantören…

André: Ja, just det. Och detta är ju lite alarmerande för…tycker jag i alla fall…

Anders: Ja…

André: Eftersom…ja, det inskränker ju integriteten väldigt mycket och det sätter ju också skräck i människorna att man inte känner sig säker kan man väl säga…

Anders: Nej, att man ständigt löper risk att vara övervakad…

André: Ja…

Anders: Eller att, ja helt enkelt ha ögonen på sig…

André: Mm…och det finns ju då dem som är…motståndare till den här lagen hävdar ju att det är en ganska verkningslös lag egentligen för att man kan på olika sätt, man kan ju skydda sig mot den här lagen genom att alltså surfa anonymt på nätet genom olika tjänster. Det är ju till exempel…den här torrent-sidan Pirate Bay ska ju lansera en tjänst där man för, jag tror det är 5 euro i månaden, kan surfa anonymt…alltså att man inte kan se ens IP-nummer helt enkelt…

Anders: Det går alltså inte att spåra personen bakom IP-numret kan man säga?

André: Nej, det är vad jag fattar det som…men den tjänsten är fortfarande i beta-stadiet men den ska lanseras väldigt snart tror jag…

Anders: Ja…

André: Och vad var det mer? Ja, jo, det var väl det just att…

Anders: Alltså lite av liksom…mycket av motståndet går väl ut på att man med en lag försöker stoppa en utveckling i samhället…

André: Ja, just det…

Anders: Att man på något sätt ser den gamla typen av spridning av kultur, alltså CD/DVD, hårdvaruformatet helt enkelt som det enda rådande, och att den nya tekniken så att säga…ja den hämmas ju på något sätt av införandet av sådana här…den här typen av lag som IPRED liksom, snarare…de anser väl att man snarare bör anpassa…att det bör utvecklas tjänster som bygger på den här nya tekniken…

André: Ja, det har ju han sagt…nu kommer jag inte ihåg vad han hette, men han som…en av dem som står bakom Pirate Bay, är att liksom…det han hade velat se var ju att skivbolag och filmbolag liksom hade anammat just den…den tekniken och att de inte egentligen behövt finnas…för nu finns dem ju för att de fyller ett syfte…

Anders: Precis…

André: Och att…det är något…det är en organisk, naturlig liksom…utveckling som inte går att stoppa…

Anders: Nej, människor vill ju ladda hem musik…

André: Och människor ja…de vänjer ju sig vid att det är gratis också…

Anders: Ja…och jag tror inte heller att människor hade varit så främmande…

André: Liksom, vad väljer man?

Man väljer att…man kan välja att betala 5 euro i månaden eller att gå och handla senaste Jennifer Aniston-filmen för tre hundra spänn [laughs]…

Anders: Ja, precis, och att dessutom behöva ta den promenaden ner till…

André: …till videobutiken…

Anders: Ja…

André: Nej, precis…folk är ju bekväma och…så kommer det alltid att vara liksom…

Anders: Ja, och att införa en sådan här lag då som hämmar den utvecklingen snarare än att anpassa marknaden efter behovet, det är ju det som är det största problemet…utöver att det i viss mån också är integritetskränkande på så vis att självständiga aktörer blir myndighetsutövare…alltså privata…privata företag helt enkelt får ju någonstans en viss makt över individen…

André: Ja, just det…

Anders: …på ett sätt som tidigare bara varit reserverat för statliga instanser. Även om det…det måste visserligen gå via…rätts…

André: …väsendet…

[laughs]

Anders: Jag låter mer initierad än vad jag är…

André: [Laughs] Ja…precis…men det finns ju alltså en…en…jag vet inte hur…vilket motstånd den här lagen kommer få…det finns ju i alla fall en sida som heter (stoppaipred.nu) som är som en wikipedia-sida som då, ganska mycket, lobbar emot IPRED-lagen så klart…men vad har vi för fördelar med den egentligen? Det är at…den här…branschen säger ju att man ska värna om upphovsmakarens, ja…rättigheter…

Anders: Ja…

André: Men, jag känner ju spontant att…om vi säger en artist har ju aldrig tjänat några stora pengar på skivförsäljning egentligen…

Anders: Nej, alltså inte den…den typen av artist som gagnas av nedladdning så att säga…

André: Mm…mm…Är nog inte så intresserade av…

Anders: Av en IPRED-lag såklart…

André: Nej det…

Anders: Och, framförallt dem artister som…liksom…ja, jag vet inte på något sätt kan man se en uppdelning tycker jag mellan…typ av artist som ansluter sig antingen till ”försidan” eller ”motsidan”…

André: Ja, ja…nu ska vi inte lägga någon…subjektiv värdering i vad som är bra och dålig artist…artisteri…

[Laughs]

Anders: Det finns ju rent objektivt bra musik…

[Laughs]

André: Ja, det är en annan diskussion helt enkelt…men i alla fall, om vi pratar IPRED-lagen så kan vi ju också göra en koppling till den här då… den andra händelsen som vi ska prata om idag, det är ju då alltså Pirate Bay-rättgången…

Anders: Ja…

André: Och, det är en rättegång som inleddes den 16 februari 2009 i Stockholms tingsrätt och den föregicks av en husrannsakan mot det Stockholmsbaserade webbhotellet PRQ som då, som jag förstår det, ja server…

Anders: Som ”hostar” Pirate Bay helt enkelt…

André: Ja, precis, som är då en bit-tracker som det kallas…alltså en…en…ja, vad är en torrentsida egentligen?

Anders: Ja, det är väl det som är problemet också…

[Laughs]

Anders: På ett sätt att man…när men man kan ju på den här sidan söka efter material som man vill ladda hem och då få…helt enkelt…en länk till en torrentfil…

André: Ja, alltså det finns ju då ett program man använder för att ladda ner saker via en torrentsida, och det här programmet…hän…eller liksom…

Anders: Jo, ja, hänvisar är nog rätt…

André: Kopplar upp sig mot torrent…ja, den tekniska…

Anders: Det är ju det som också har varit lite av problemet…

André: Det är väl det som är just kärnan i det här…var själva anstiftandet till brott ligger…för att det dem har anklagats för är ju att det är medhjälp till upphovsrättsbrott då…

Anders: Ja…

André: Pirate Bay, den här torrentsidan…och…man…

Anders: De hävdar ju mer att de bara…

André: Att de är…

Anders: ….de har bara verktyget helt enkelt…

André: De är som en sökmotor egentligen, de är som Google…fast…

Anders: Precis…

André: Google har ju också liksom länkar till…

Anders: Till torrentfiler…

André: Upphovsrätts…Ja, det också…

Anders: På ett sätt…

André: Men till all slags upphovsrättsskyddat material har de ju länkar till…

Anders: Mm…

André: Det finns ju mp3-filer som…

Anders: Ja, det finns en liknelse som de gjorde i rättegången tror jag med att…det skulle vara som om biltillverkare skulle hållas ansvariga för brott som begås med bilar…alltså om en bil används för…som transportmedel från ett rån till exempel…

André: Ja…

Anders: Att det skulle vara medhjälp…alltså att bilföretaget på så sätt har hjälpt rånarna…

André: Ja, för att dem har försett dem med bilen… [laughs]

Anders: Försett dem med bilen att utföra brottet…litegrann så är väl deras argument tror jag…

André: Ja…

Anders: Och dessutom att dem inte tillhandahåller det själva upphovsrättsskyddade materialet utan helt enkelt bara förser folket med…med…verktyget för att nå till…det bör ju sägas också att mycket…mycket lagligt material…alltså material som inte är upphovsrättsskyddat på samma sätt utbyts ju just via denna tjänst…exempelvis olika Linux-distributioner och…

André: Tekniken är ju väldigt, väldigt bra…för att den…det som är bra med den är ju att man kan koppla upp sig mot flera användare samtidigt och på så sätt hämta ner filen snabbare egentligen, alltså man tar en…ja…själva datan kan man liksom splitta upp och ta från olika håll samtidigt, det är inte bara en server man kopplar upp sig mot egentligen, utan det är flera…

Anders: Mm…

André: Men, ja…

Anders: Jag vet inte vad som hände med den här? Den har fortfarande inte…domen har inte…

André: Den har inte avkunnats än, precis…men det skulle vara vilken dag som helst egentligen den, eller om det är in i maj tror jag det är…

Anders: Ja…

André: Som den förkunnas och ja…vad tror du? Vad tror du?

Anders: Jag tror ju absolut inte att de kommer fällas…

André: Nej, jag tror inte heller det…

Anders: …åtminstone är det den känslan man får när man läser om det hela…

André: Jag tycker det är väldigt märkligt att just Pirate Bay…alltså att de anklagas för att jag menar det finns ju hundratusentals torrentsidor på nätet, och jag menar okej, det är väldigt mycket…alltså så här att det är kopplat till ett visst land och svensk…den svenska tingsrätten kan ju ge sig på Pirate Bay för att de är svenska, alltså så, men jag menar…

Anders: Ja, att de är…ja precis, att dem är baserade i Sverige…men dem kanske inte är det längre i och med att de flyttade väl till Holland eller något?

André: Ja, det gjorde dem…

Anders: Eller nej, jag vet inte…

André: Det är många turer här…

Anders: Men hur är det här då relaterat till integritetskränkande och individens frihet…

[Laughs]

Anders: …måste vi också fråga oss…

André: Friheten att inte kunna ladda ner torrents längre, om Pirate Bay stängs, nej…

Anders: Ja, precis…

[Laughs]

André: Nej, men det är en känsla bara att det finns en…

Anders: Ja, det är relaterat till IPRED…

André: Det är ju fildelning, alltså, det handlar ju om fildelning i alla fall och det…huruvida man ska inskränka den fildelningskulturen och det gör man ju om Pirate Bay stängs ner och dör… Anders: Ja…

André: Sen om det är bra eller dåligt det kan man ju fråga sig…

Anders: Ja…

André: Hursomhelst, vi kan ju gå vidare till den tredje händelsen då som…

Anders: FRA…

André: Ja, FRA-lagen, det är ju alltså en annan lag här då som infördes…när infördes den egentligen? Den trädde i kraft den 1:a januari 2009…det här handlar ju inte så mycket om fildelning egentligen, men det handlar ju om…

Anders: Individens frihet…

[Laughs]

Anders: …och integritet…

André: Ja det gör det faktiskt…sen…det handlar ju om…

Anders: Det var ju sen, liksom terrorismen…

André: Mm…

Anders: …blev så påtaglig efter 11:e september kan man säga…

André: Ja…

Anders: …och hela den kultur som uppstod kring…kan man inte säga att det är en svensk Patriot Act nästan?

André: Ja…kanske…fast inte lika…

Anders: Inte lika hård…

André: Det här handlar ju mer om information, alltså kabelburen trafik som går över Sveriges gränser egentligen, alltså…”Lagändringen innebär i korthet att en myndighet…regeringen bestämmer”…alltså då, FRA står ju för Försvarets Radioanstalt, det är den här myndigheten då, ”som ges rätt att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser”…och det innefattar ju då alltså telefon och, ja bredband…alltså internettrafiken helt enkelt….

Anders: Ja…

André: Och, det här…alltså regeringen hävdar ju att det egentligen handlar ju bara om att man vill på något sätt bevaka Sveriges…

Anders: Säkerhet…

André: Ja…

Anders: Bevara…eller ja, precis…helt enkelt få ett bättre verktyg att komma åt verksamhet…

André: Suspekta verksamheter…

Anders: Exakt…

André: Men…

Anders: Men…hur utformades den? Det var ju många turer kring det, det var ju oerhört stort motstånd?

André: Mm…anledningen till att motståndet fanns…det här, det kan man ju säga, det handlar ju verkligen mycket om integriteten för att, stora delar av de svenska medborgarna kände ju att de skulle bli övervakade medans det kanske inte…alltså jag vet ju inte, det är ju väldigt mycket som försigår i det dunkla…så att man kanske är övervakad just nu när vi sitter och pratar här…

Anders: Ja, sannolikt…

André: [Laughs] Sannolikt…ja men…det lade ju sig väldigt snabbt för att, i och med att, regeringen hävdade att så var inte fallet alls och att…

Anders: Ja, det skedde väl någon förändring också…

André: Och sen då…ja precis…

Anders: …som var…lite lite mjukare på något sätt…

André: Att det handlade om…ja precis…vilket, alltså den här lagen innefattar ju så många olika…segment om man säger så…

Anders: Ja, det är oerhört svårt också för en vanlig medborgare som mig att förstå vad det i praktiken kommer att innebära…

André: Ja…

Anders: Liksom, jag vet mer eller mindre bara att det kommer ges större möjlighet att övervaka suspekta individer på något sätt… André: Ja…vad man nu…

Anders: …lägger i suspekt…

André: Ja, precis…det handlar väl mycket om utlandet alltså…det är där det känns lite läskigt på ett sätt att…även om inte jag blir övervakad så, det känns ändå läskigt att ”ja men vad håller de där ryssarna på med” liksom? Eller så…

Anders: Ja, det är lite så…

André: Det var väl något med Ryssland har jag för mig att…

Anders: Ja, det var det kanske…

André: Ja, så att…

Anders: Ja, men återigen, det är svårt för…att sätta sig in i…alltså i det rent…för folket att…veta vad det innebär och också att på ett bra sätt kunna angripa det hela, när man inte…

André: Ja, alltså det…i alla fall…nu hade jag en väldigt bra tanke här som jag tappade…

Anders: Ja, det gör inget, för den finns antagligen lagrad någonstans…

[Laughs]

André: Jag ringer FRA och frågar…

Anders:”Vad tänkte jag nyss?”

André: Ja, precis…[Laughs]…Nej, hursomhelst…jo det jag skulle säga var att alla de här tre händelserna då, Pirate Bay-rättegången, införandet av FRA-lagen, och IPRED-lagen har ju i alla fall föregåtts av väldigt stora protester…

Anders: Mm, mm…

André: Och det är lite där jag känner att demokratin håller på att naggas i kanten på något sätt för att det känns som att oavsett vad man…hur många som än säger att ”Nej, det här är inte bra, och det här vill vi inte ha” så inför regeringen det ändå liksom…

Anders: Ja, ja…

André: Alltså, det är där jag känner att…kanske inte integriteten men på något sätt att…ja…

Anders: Jag förstår, förstår vad du menar…friheten helt enkelt på något sätt…

André: Mm…att de kan göra vad som helst egentligen…

Anders: Ja, alltså…man ser faran i hur snabbt saker och ting kan förändras och hur det ena kan leda till det andra…och innan man vet ordet av så har det gått för långt, och så långt att det inte längre går att påverka…

André: Nej…

Anders: Nu låter det som att man är en, liksom, konspiratoriskt lagd individ…

André: Nej, nej men det är…

Anders: Det är bara intressant att tänka sig…

André: Det är ju en känsla man har liksom…det…här i Sverige så har vi ju ofta haft en tilltro till staten, att de vet bäst…

Anders: Mm…

André: Oftast, alltså genom historien har det ju varit så…men det känns lite som att nu håller det på att luckras upp lite att de…

Anders: Ja, verkligen…

André: Att de har…regeringen och staten har uppvisat…alltså…ett flertal gånger gjort handlingar som strider mot demokratin, jag vet inte…

Anders: Jo, men lite så, en känsla av…

André: Det är en känsla, ja…Sen det är klart man kan ju inte ha en folkomröstning om varenda liten grej det är ju såklart…

Anders: Ja, men de här…

André: Knepigt, men…

Anders: Ja…ja, nä men ska vi runda av här då, eller?

André: Jag tycker det. Vi kanske inte har blivit klokare men vi har, ja…

Anders: Har ändå uträttat något kanske…

André: Ja, tack för oss!

Anders: Tack, tack.

André & Anders – IKEA, as Swedish as it gets

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

André and Anders talk about their hometown of Älmhult where global furniture giant IKEA saw its beginnings in the 1940’s. Even though IKEA today is one of the biggest furniture companies in the world, Älmhult remains a small and tightly knit community. (André och Anders pratar om sitt barndomshem, Älmhult. Här började en gång i tiden det som skulle komma att bli ett av världens största möbelföretag, IKEA. Idag är Älmhult fortfarande en liten och gemytlig liten ort.)

André: Välkomna till vår fjärde podcast, idag ska vi berätta lite om vår lilla hemstad, min och Anders hemstad, Älmhult. Och vi tänkte också prata lite om det som de flesta människor förknippar Älmhult med, nämligen IKEA.

Anders: IKEA

André: Ja, precis, IKEA möbelföretaget. Men vi kan börja lite med den lilla tätorten Älmhult. Den har väl ett invånarantal på ca…

Anders: Niotusen invånare tror jag i tätorten ungefär, eller?

När jag bodde där, vilket var för, ja det var väl snart 6-7 årsedan tror jag, då fick jag alltid höra att det var åtta tusen invånare…

André: Ja, och femton i kommunen.

Anders: Ja, så man kan väl gissa att det kanske är nio och ett halvt i tätorten och sexton och ett halvt i kommunen,

André: Ja [laughs]

Anders: I runda svängar och fullständigt taget ur luften…

André: Mm. Ja.

Det är alltså ingen speciellt, stor…stort ställe. Det är väl ett ganska tryggt samhälle för barn att växa upp i.

Anders: Ja, det är mycket villor. Alltså, ett villa…en by uppbyggd av villor, villaområden så att säga, som omger ett…en kärna, en bykärna.

André: Ja, precis.

Med ett rödljus. Anders: Ja, en korsning.

André: En korsning. Men sen…alltså…det är väl helt okej att bo där tills man är…alltså nu ska jag inte skriva någon på näsan här, men i alla fall för mig var det så att jag flyttade därifrån när jag var typ nitton. För då kände jag att jag hade fått nog av Älmhult, för att den gav mig inget längre. Så att…det är ju så att man kan ju inte välja var man växer upp direkt.

Anders: Nej.

André: Det är svårt.

Anders: Precis, men man kan ju ändå säga att Älmhult för att vara en sådan liten ort ändå har…den är ganska…välkänd ändå på grund av IKEA.

André: Ja, det är ofta så när man pratar med nya bekantskaper och man säger att man är från Älmhult, då så brukar de alltid nämna IKEA i samma andetag kan man säga.

Anders: Ja, lite skämtsamt.

André: Och det kan ju bli lite tröttsamt när man har fått höra det, typ sådär, hundratusentals gånger.

Anders: Ja.

André: Men…

Anders: Det blir ju så…

André: Det är väldigt intressant i alla fall, om vi kan leda in det på IKEA lite…att om vi säger att man är i Älmhult och man står vid det här stora varuhuset så är det ju väldigt såhär…det är ju väldigt fint och hightech just där i det området…

Anders: Ja det är det…

André: Med…

Anders: Mycket glasväggar och…

André: Ja, och väldigt mycket nybyggda saker och…sen kommer man lite utanför mot…bara gå, så är det liksom samma så här gamla, gammal bebyggnad, slitna hus…

Anders: Gult tegel…

André: Ja, gult tegel och…det blir sån stor kontrast där på något sätt har jag känt…

Anders: Ja, det är väldigt konstigt… Älmhult är ju liksom nästan en internationell ort, trots att den är i grund och botten en småländsk ort i obygden

André: Ja…

Anders: Ändå, folk pendlar från Malmö och det bor väldigt många människor utifrån som har flyttat dit just på grund av att IKEA…

André: Det är ju väldigt många, liksom, människor som kommer på besök i Älmhult…

Anders: Mm, ständig rörelse av människor…

André: Som bor på värdshuset som ligger bredvid varuhuset då…

Anders: IKEA värdshus…

André: Ja, just det, just det…

Anders: IKEA då…världens största möbelföretag, är det inte det? Nej.

Det kanske bara är vi som blivit matade med den bilden…det är ju onekligen stort men det kanske inte är störst…

André: Ja, nej….Alltså, vi är ju så inkörda på det att vi tänker just så att det är det största…

Anders: Ja…

André: Men jag vet faktiskt inga andra möbelföretag som kommer i närheten, men jag ska inte säga något, det kanske det finns men…

Anders: Men, är dem det enda som säljer just möbler omonterat? De kläckte idén, men har de patent på den liksom?

André: Nej, det tror jag inte…alltså vem som helst får väl sälja möbler som är opaketerade, det är inte så att Ingvar Kamprad kommer och stämmer någon…

Anders: Nej just det, var ska man dra gränsen? Det där är paketerat…

André: Nej men alltså det är ju ändå ett välkänt företag, överallt alltså…Det nämns ju i liksom amerikanska sitcoms som ett begrepp…

Anders: Ja…

André: På något sätt ändå…

Anders: Precis, det är som den svenska synden, IKEA, och svenska köttbullar, det är de tre…

André: Ja, och svenska köttbullar serveras på IKEA-restauranger runtom i världen liksom…

Anders: Ja…

André: Och man har ju även en speciell…jag tror det heter ”Sweden Store” i varje utländskt före…ja… I varje varuhus finns det en liten butik där man kan köpa diverse svenska varor, sill och…

André: ABBA sill, knäckebröd, julmust…är det inte typ också choklad?

Anders: Jo…

André: Marabou…

Anders: Marabou-choklad ja…

André: Ja…i alla fall vi kan ju återkoppla till det här att då…som ni förstår är ju då IKEA en väldigt viktig beståndsdel i Älmhults vardagsliv…

Anders: Ja…alla har någon förankring eller anknytning till…

André: Antingen om man har en förälder som jobbar där, eller om man jobbar där själv, eller har jobbat där, alltså…

Anders: Eller funderar på att börja jobba där…

André: Ja, det är ju…jag har ju jobbat där till exempel…jag har jobbat i IKEA-restaurangen och såhär stått i disken där man står vid ett…det är ju ett rullband där man sätter alla sånahär brickor på…som…folk har satt…ätit på då…och då kommer det in…alla de här…

Anders: Alltså, smutsiga…

André: Smutsdisken kommer in på ett band och så ska man då plocka ner det och diska det i ett diskrum…

Anders: Jaja…

André: Ja…det är…väldigt…

Anders: Lingon, kom jag på nu…

André: Lingon?

Anders: Antagligen mycket lingon på dem tallrikarna?

André: Ja! Det är väldigt mycket sås, potatis, och köttbullar och lingon…

Anders: Ja…

[laughs]

Anders: Det kan jag tänka mig…

André: Och sen var det såhär att det här bandet det var ganska långt, det gick inne i någon slags tunnel och sen blev det alltid såhär på ett ställe…stopp ibland, så at…för att det var någon kniv som fastnade i bandet så att det blev ju liksom stopp och alla brickorna ramlade ner på golvet och glas gick sönder…så där fick man alltid gå in och städa liksom såhär…

Anders: Inne i tunneln, liksom?

André: Ja, inne i tunneln, det fanns en dörr in där…

[Laughs]

Anders: Det är hightech, alltså…

André: Ja, jag portionerade också till kunderna…och det tyckte jag inte var jätteroligt…

Anders: Vad gjorde du sa du?

André: Alltså, man portionerar maten till kunderna, man står där…och särskilt under lunchrusningen så kunde det bli ganska hektiskt…

Anders: Jaja, det kan jag tänka mig…för då kommer alla IKEA-anställda som ska äta i IKEA-restaurangen, och dessutom kunder som är där för att handla på IKEA…det är i allihop…

André: Och då är det så att man ska lägga upp pytt-i-panna eller något sådant, och så lägger man upp för mycket pytt-i-panna, och så kommer någon kökschef och gnäller på en att man har lagt upp för mycket pytt-i-panna…

Anders: Är det inte mycket också utifrån kunderna? ”Åh, jag får en köttbulle till”…

André: Jo, det försöker ju alltid liksom…ja…

Anders: Snylta till sig… André: Ja precis…

Anders: Ja, det ligger ju också i det småländska blodet, det här snåla…girigheten på IKEA…också svenskt…

André: Ja…

Anders: Ja…vad kan man göra mer på IKEA?

André: Man kan handla möbler…

Anders: Möbler…

André: Alla hus…ja men husgeråd och…växter…

Anders: Ja, växter har dem också ju…och jag hörde någonstans att dem…jag läste någonstans att dem funderar på att introducera…alltså dem har ju vitvaror redan…men att dem även funderar på att introducera tv-apparater och den typen av elektronik.

André: Ja, alltså för deras…så länge det har någon form av inredningskoppling så kan de ju göra det utan att liksom rucka på sin affärsidé…

Anders: Mm…

André: Fast det hade varit väldigt kul att se en tv-apparat som man fick montera själv…

Anders: Ja, just det…

André: Eller sätta ihop själv…för det är ju ändå deras affärsidé att man får det omonterat liksom för att hålla kostnaderna nere…

Anders: Ja precis…hur hade det gått egentligen…

André: Man får liksom en…ja, en ruta och en…lite komponenter…”sätt ihop det här”…och sen en liten ritning som man inte förstår…

Anders: Nej…

André: Det är alltid så när man sätter ihop någonting på deras varor, det är alltid någonting som går fel, det är alltid någon liten mutter som fattas…

Anders: Gärna en insektsnyckel…

André: Ja, det har man ju typ hundra stycken efter ett tag…

Anders: Ja, nä men det hade varit roligt tycker jag om man kunde köpa sig en TV på IKEA…eller roligt och roligt men…

André: Musikinstrument…

Anders: Ja…

André: Jaja, anyway… har vi något mer att säga om IKEA? Har du någon relation till detta företag? Ja, det har du ju såklart eftersom du är från Älmhult…

Anders: Ja, jag är ju uppvuxen i Älmhult…nej jag vet inte…dem har ju ett ganska starkt, alltså ett positivt varumärke tydligen enligt undersökningar och sådär…många som vill börja jobba där när man gör undersökningar bland studenter på universitet och så…

André: Mm…

Anders: Men…ja, nej jag har inget emot IKEA…jag hyser inget förakt eller…ja…[Laughs]

André: Det är bra, det blir ett bra slutord…vi har inget förakt mot IKEA!

André & Anders – The Celebration of Valborg

Want to study this episode as a lesson on LingQ? Give it a try!

André and Anders talk about the Swedish tradition of Valborg. Celebrated annually on the last day of April it signifies the end of winter and arrival of spring. People gather to eat, drink and socialize. This year, André went to Lund to join in on the traditional student festivities that take place in the park. Anders stayed in Malmö with friends for a BBQ. (André och Anders pratar om Valborg. Varje år, den sista april, firar svenskarna vårens ankomst med mat, dryck och umgänge. Detta året åkte André till Lund för att delta i studentfestligheterna i stadsparken medan Anders stannade i Malmö för grillning.)

Anders: Välkommen till den tredje podcasten med André och Anders!

André: Hej, hej!

Anders: Idag ska vi prata om den svenska, eller ja den skandinaviska högtiden, Valborg…

André: Ja, just det…

Anders: …som precis ägt rum här i krokarna, i Sverige.

André: Ja precis, i torsdags. Vad har vi att säga om Valborg då?

Anders: Ska vi ta en liten kort historik?

André: Ja, precis, för de som inte vet vad denna fina högtid är.

Anders: Nej, det är alltså en högtid som man firar den sista april varje år.

André: Mm.

Anders: Och det är en tradition som grundar sig på den…[Laughs] helgonet den Heliga Valborg.

André: Som vi inte…

Anders: Som vi inte har en aning om…

André: Vet så mycket vad hon gjorde egentligen…men hon var helig, och…

Anders: Ja en helig kvinna

André: Ja precis…

Anders: Eh…och, eh…ja det här firandet uppstod efter hennes död år 779 efter Kristus.

André: Men man firade inte den…det var inte den sista april då…det började man med senare?

Anders: Nej…till och börja med är det en hednisk tradition tror jag, som man firade för att bränna bort det gamla, vintern, och för att välkomna…välkomna våren helt enkelt.

André: Våren ja, det nya…

Anders: Jag vet inte vad de menar med ”bränna bort”? Brände man gammalt bråte och sånt från vintern? Eller typ, mat och grejer? [Laughs] Nej det gjorde de kanske inte, men…

André: Nä, men det känns på något sätt symboliskt att man bränner bort…alltså…det har ju varit kallt och snö…och då bränner man någonting för att få bort snön, symboliskt sett…

Anders: Man smälter bort vintern kanske…

André: Ja, precis.

Anders: Men kremering som sådan är ju…

[Laughs]

Anders: …är ju liksom en rituell markör för något nytt, eller, i många sammanhang.

André: Jag tror det kan vara så faktiskt. Men…ja.

Anders: Ja, så att då är det…men sen flyttade…när Sverige blev kristet i början av tusentalet…tror jag faktiskt…

André: Ja…

Anders: Efter Kristus givetvis…

André: [Laughs] Ja, jo…

Anders: Så…flyttade man den här traditionen till den sista april för att knyta an till den Heliga Valborgs död, då…jag vet inte om hon dog den trettionde april men av någon anledning flyttade man det…

André: Mm, det är väl ett bra datum för att fira våren, eller så, egentligen…

Anders: Ja…

André: För…ja, visserligen…

Anders: Ja, maj är ju liksom på något sätt vårens…

André: Ja, det känns som att det är den första riktiga vårmånaden. Man vill gärna att april ska vara varm och skön, men den är ju oftast aldrig det…

Anders: Oftast är den väldigt kall och oskön…

André: Ja, och väldigt blandat väder…

Anders: Ja, så kallat ”aprilväder”.

André: Ja, precis! En term som jag tror finns på rätt många språk.

Anders: Jaså? Det är inget svenskt?

André: Jag hörde det någonstans, men det heter inte just aprilväder, utan det heter kanske någonting annat, men den…den…just det…

Anders: Innebörden, liksom?

André: Den innebörden av just aprilväder, att det är skiftande och, ja…det regnar ena dagen och är fem grader kallt och så är det tjugo grader varmt nästa…

Anders: Ja…det fenomenet…

André: Ja, visst.

Anders: Var var vi? Jo, och sen första maj också, är ju också här i Sverige i alla fall, en väldigt politisk dag, så det har väl också…

André: Det tror jag också…

Anders: …i anslutning till det här…jag vet inte om det var…nä det är klart, det har väl med arbetarrörelsen att göra [Laughs]

André: Jo, så klart. Men det är väl inte bara i Sverige heller?

Anders: Nä, det är säkert en världslig…

André: Ja, jag tror det.

Men den…nuförtiden är ju första maj en helgdag, men det var den inte innan va? Eller?

Anders: Jo, det har alltid varit en röd dag, tror jag…fast nu…

André: Den har det? För jag har för mig att man gjorde något byte av helgdag?

Anders: Ja, man gjorde en förändring. Min farmor pratade om detta häromdagen…

André: Jaha?

Anders: …och då kom vi fram till att det är pingst, jag tror det är pingst som man har ”avrödifierat” (You won’t find this word in a word book, but this is what the government do when they decide that a holiday should be a regular workday instead. This word was sort of made up by Anders on the spot)

André: [Laughs] Alltså, gjort till vardag…

Anders: Ja, gjort till vardag som det heter på svenska…

André: Ja…och sen nationaldagen…

Anders: Nationaldagen har nu blivit en röd dag…

André: Ja just det…

Anders: Till mångas förvåning…

André: Förtret.

Anders: Förtret också ja.

André: För det tål ju att sägas att vi inte har så stor…

Anders: Nationalism [Laughs]

André: Nej, vi har ju inte så stor koppling till nationaldagen. Vad är det man firar? Gustaf Vasas kröning, eller vad det är, något sånt?

Anders: Ja, det hade lika gärna kunnat vara knäckebrödets dag eller något sånt…

André: Så då har vi…för oss svenskar är det ju betydligt viktigare att fira just Valborg och…Midsommar…för att…

Anders: Ja, det är rätt konstigt. Undrar om det kan bero på vädergrejen där? Att folk är så himla måna om att välkomna vackert väder och…

André: Ja, fira att det är…nu är det bra väder…

Anders: Ja…

André: Midsommardag…eller ja, midsommarafton är ju liksom, nu är det…

Anders: För mycket av de här högtiderna kretsar ju kring väder också…

André: Ja…

Anders: Så här blir vädret på Valborg, så här blir vädret på midsommar, på ett annat sätt tror jag än vad det är i andra länder, där det alltid är vackert väder…

André: Oh, ja, precis…det är ju så…i alla andra länder är det alltid vackert väder, förutom i Sverige…[Laughs]

Anders: Sverige är täckt av ett stort mörkt moln av regn och åska.

André: Ja, men det är ju så också att det är ju vårt största samtalsämne när vi ska kallprata med någon, när vi inte känner en person då är det vädret man oftast börjar prata om…

Anders: Ja det är det.

André: Hur det ska bli imorgon och hur det har varit, och så. Ja, men ska vi fortsätta lite på Valborg då?

Anders: Ja, vad gjorde du under Valborg till exempel?

André: I år så var jag i Lund, denna universitetsstad, studentstad, som vi faktiskt nämnde lite kort i förra podcasten om Malmö, då…och där brukar man fira Valborg genom att man samlas i…den stora stadsparken som ligger i centrala Lund och sen så…oftast är det så att man…ja, det är väldigt många studenter där och så, och man går dit på…runt tio på morgonen och börjar…dricka och ”picknicka” och sen, sen sitter man där typ hela dagen

[Laughs]

André: …och blir solbränd och full

Anders: Och dricker och picknickar.

André: Ja precis, medans…ja…och sen brukar man väl…om man är student så brukar man väl oftast gå till någon nation på kvällen, studentnation. Och är man inte student så går man till en privat fest och…

Anders: Eller går man också…

André: Eller går man hem…

Anders: Det brukar vara så mycket folk i rörelse. Man kan nästan, ofta kan man ju faktiskt ta sig in på en nation utan att vara student…

André: Nja…

Anders: Eller inte nation, men korridor menar jag…

André: Ah! Det kan man göra.

Anders: Korridorsfest, som ofta äger rum också…

André: Ja…nä men det är just detta med studentstäder i Sverige att man har någon form av valborgstradition och…ritual…eller, ja…

Anders: Ja, jo men det har man ju…mycket sådär…

André: Mycket gosskörer som sjunger i kyrkan och sådär…

Anders: …ja och studentmössan på…

André: Champagnefrukost har man väl också?

Anders: Ja, precis, champagnefrukost, sillfrukost…

André: Som man har på studenten…

Anders: Ja, jag tror det kanske varierar från universitet…ja i Uppsala har man champagnefrukost, står det här, redan klockan sju på morgonen faktiskt…medan man i Lund har en så kallad sillfrukost…

André: Men det…just det champagnefrukost är ju kopplat till just student…studentaktiviteter för det har man ju även när man slutar gymnasiet liksom, när man tar studenten där…då har man ju champagnefrukost…

Anders: Och man har en så kallad champagnegalopp…har man inte det också under Valborg?

André: Champagnegalopp? Okej…[Laughs]

Anders: Har jag läst någonstans…alltså att man…man springer…man springer en galopp…

André: Ja, okej…

Anders: [Laughs]

André: Ja, det låter studentikost…

Anders: Det låter rimligt!

André: …och spexigt!

Anders: Ja, det gör det…jo jag är ganska säker på detta…jo! Här står det: ”Man rusar nerför Karolinabacken i Uppsala till champagnegalopp”, vad nu det innebär, jag vet inte vad en champagnegalopp är men…det har ju med champagne att göra…och…

André: Jag tänker bara på en sådan aktivitet när man springer med en sked i munnen och så har man ett ägg…

Anders: Ja liknande…

André: Det låter som en sån…

Anders: En tokrolig studentaktivitet helt enkelt…

André: Mm, men…vad gjorde du själv då?

Anders: Jo, jag satt i Pildammsparken här i Malmö och grillade…med några kompisar…tog det ganska lugnt…jag valde att inte åka till Lund det här året…just för att det brukar vara så himla…ja, man måste vara på humör tycker jag för att kunna delta i de studentaktiviteterna…

André: Ja, det är sant…

Anders: Så att jag…men det var rätt så trevligt i Malmö också faktiskt…lite öar av grillande…samlingar…så…jag tycker…jag vet inte…Valborg är ju ändå en ganska trevlig högtid…

André: Ja, det är det…det, alltså…det är ju som så oftast i Sverige att man…tar man en ursäkt för att dricka så får, eller så…det är ju oftast så högtiderna…det är ju det de går ut på här…

Anders: Det hamnar ju där alltid…

André: Eller så är det väl överallt egentligen, att…alla högtider går ut på att man ska äta och dricka så mycket man kan…[Laughs] ungefär…

Anders: Ja, precis…frosseri…

André: Ja, men så här…Thanksgiving, jul…

Anders: Och det är väl kul…

André: Ja, det är ju faktiskt det…

Anders: Det är väl livets mening?

André: Ja. Ja men…ska vi sätta stopp där kanske?

Anders: Ja, det gör vi. Tack för den här gången.

André: Tack, tack!

André and Anders – A brief introduction to Malmö

This and all episodes of this podcast are available to study as a lesson on LingQ. Try it here.

“I think I like this city”.André and Anders talk about the city of Malmö. Located in the very south of Sweden it is considered a portal to the rest of Europe and has become a centre of great cultural diversity. (André och Anders pratar om Malmö. Belägen i sydligaste Sverige talas det ofta om staden som en port till Europa. Idag är den ett centrum för stor kulturell mångfald.) 

Anders: Vad ska vi prata om idag, André?

André: Vi ska prata om vår stad, Malmö, som vi bor i. Vi kommer ju inte härifrån från början utan både jag och Anders kommer ifrån ett litet samhälle som heter Älmhult, men det är så litet så att det är inte ens värt att nämnas…

Anders: Knappt värt att nämnas.

André: Nej.

Utan vi ska istället prata om den intressanta och mångfacetterade stad som Malmö är. Och, ja var ska vi börja? Det är alltså Sveriges tredje största stad, och…vad har vi? Hur mycket invånare har vi? 260 000 invånare…

Anders: Ja…285…

André: Nej, du!

[Laughs]

André: Så kul ska vi inte har det.

Anders: Nej, okej…tätorten, 260. Ja…

André: Så att den är väl en, en…vad ska man säga? Med…

Anders: Med svenska mått mätt så är det ju en ganska stor stad.

André: Ja, den har ju både en känsla av småstad och storstad på samma gång…

Anders: Mm.

André: …utifrån vårt perspektiv då…

Anders: Ja.

Det kan man säga.

André: Den är ju ganska kompakt kan man säga. Det går att ta sig, liksom, överallt.

Anders: Det är lätt att…Man kan ju promenera nästan var man än ska, om man har någorlunda bra kondition och…skor.

André: Ja.

Anders: Eh…men jag vet inte.

Innan jag flyttade till Malmö så hade jag väntat mig att den rent ytmässigt skulle vara större, alltså, den känns på något sätt stor när man är i den, fast när man vet om att den är ganska liten så försvinner ju såklart den känslan av att den är stor också…

André: Ja, fast…den är ju ganska stor egentligen…man håller ju sig i vissa regioner av staden…

Anders: Ja, det finns ju ställen man inte har utforskat…överhuvudtaget…

André: Som…vi har ju till exempel såhär lite kranskommuner, som Limhamn, som är en…en liten by av Malmö som…som känns som en liten…liten småstad.

Anders: Ja, det känns som en separat tätort.

André: Där kan man säga, där bor ju mycket pensionärer och ja…folk med lite, kanske lite högre inkomst.

Anders: Välbeställt folk helt enkelt…

André: Rätt dyrt att bo där, helt enkelt.

Anders: Ja.

André: Det ligger ju ganska nära havet.

Eller ja, hela Malmö ligger ju nära havet, men just Limhamn gör ju det ännu mer…

[Laughs]

André: Men….hursomhelst…

Anders: Ja…

André: Men oavsett, vi har ju….vad var det det stod här att…Malmö hade den lägsta snittinkomsten i hela Sverige?

Anders: Ja, precis.

André: Och det är ju en väldigt…splittrad stad kan man säga.

Anders: Ja, jag måste säga att innan jag flyttade till Malmö så bodde jag ju i Lund, några mil ovanför Malmö…

André: Ja, och det är en helt annan…

Anders: Helt annan upplevelse…och min bild av Malmö när jag bodde där var att det skulle vara lite av en smutsig, nergången stad sådär…

André: Jag hade samma bild faktiskt…första gången jag kom till Malmö så tyckte jag det var väldigt…ruffigt här…

Anders: Ja…jag hade inte heller…

André: Och jag gillade inte egentligen Malmö så mycket…

Anders: Inte jag heller. Det kändes som en tråkig stad, helt enkelt. En ”betongstad”…

André: Mm…nergången stad…

Anders: Ja, verkligen.

André: Vi kan ju säga det att Lund är ju då…universitetsstaden nummer ett i Sverige, tillsammans med Uppsala då, som ligger 6 mil ovanför Stockholm. Och Lund är ju väldigt…väldigt sluten stad, för just studenter. Alltså, är man student så kan man ha ganska roligt där, men är man inte student så är det som vilken småstad som helst egentligen…

Anders: Ja, precis.

André: Hursomhelst. Malmö.

Vad har vi mer att säga om Malmö? Just det, det är en väldigt, det bor väldigt många olika nationaliteter här…alltså mång…multikulturell…

Anders: Ja, väldigt, väldigt blandad stad befolkningsmässigt.

André: Och…eh…

Anders: Vilket är…

André: Det är trevligt. Väldigt trevligt är det.

Anders: Framförallt Möllevången är ju verkligen ett ställe där man kan få…ja, träffa många olika människor…om man går på krogen eller vad…

André: Ja, eller om man går på torget och handlar frukt en lördagmorgon.

Anders: Ja, det är schysst stämning där då…

André: Ja, det är väldigt trevligt.

Det känns…Möllevången är ju då en del av Malmö som är just i den här…i centrum av den här då mångkulturella delen av Malmö.

Anders: Ja…

André: Där det bor, där liksom…

Anders: Tidigare var det väl lite av arbetarkvarter, var det inte det?

André: Jo, jo precis, den ruffiga arbetardelen. Anders: Och det är det väl till viss del fortfarande…

André: Ja, mm…det kan man väl säga egentligen…Möllevången har ju stämpel på sig att vara lite farlig och så…och att man inte ska gå själv där efter klockan 12 och så…att det är där mest brott händer och så…men det är som vanligt kanske lite överdrivet…

Anders: Ja, verkligen.

André: Hursomhelst…hursomhelst så är det en uppdelning av Malmö lite att det finns…den norra delen om man säger så, kan man väl säga, från…om vi säger centralen, tågcentralen och neråt…är ju som vilken svensk stad som helst egentligen…vi har våra gågator, vi har HM, vi har köpcentrum, vi har Åhléns, klädvaruhus…

Anders: Burger King och…

André: Ja, McDonalds, och hela den prylen. Snabbmats…massa sådana ställen…

Anders: Ja, det var ju den delen av Malmö man hade i åtanke innan man flyttade hit också…

André: Ja, det hade man.

Anders: Helt enkelt en vanlig, möjligtvis något nergången, stad.

[Laughs]

André: Men sen om man promenerar lite nedanför den här delen då, så kommer man till ett…ja då kommer man till Möllevången kan man säga…och där förändras det lite…då känns det som att man inte är i Sverige längre utan att man är i…jag vet inte var…att man är i en blandning mellan Bagdad…och Rom.

[Laughs]

Anders: Ja, det känns verkligen som…ja som en ständig utlandsvistelse, som en semester nästan, att gå omkring på gatorna kring Möllan.

André: Jag tror att Malmö är en stad som passar dem som vill flytta utomlands men har separationsångest från Sverige…

Anders: Ja…

André: …man får lite båda delarna där.

Anders: Ja…

André: Sen har vi ju…vi har ju den…vi har ju en slags falafelkultur här också… Anders: Mm…

André: Med…det är ju just det här med att den är så etniskt mångfacetterad…så har det blivit det att man kan…man kan i stort sett äta sig mätt här för 15 spänn…och det är ju väldigt bra om man är fattig och…

Anders: Vilket man ju är oftast…

André: Som man är, ja…[Laughs] Eh…

Anders: Ja…

André: Ja, nej…har du något mer att säga?

Anders: Nej, egentligen inte…

André: …om denna fina stad? Nej, då sätter vi väl stopp där.

Anders & André – The Homecoming of Annika Östberg Deasy

Study this episode and any others from the LingQ Swedish Podcast on LingQ! Check it out.

André and Anders informally rant about the recent and long anticipated homecoming of Annika Östberg Deasy, a Swedish woman sentenced in 1981 to 25 years to life for the first degree murder of a California law officer.(André och Anders pratar informellt om Annika Östbergs sedan länge väntade hemkomst från fängelset i Kalifornien. Har svensk medias bild av denna kvinna som ett offer för omständigheter någon förankring i hennes faktiskt kriminella historia? Och finns det kanske en reell skillnad vad gäller laglig, kanske till och med moralisk, rättvisa mellan Sverige och Kalifornien? Allt detta diskuteras på ett inte alls bildat men förhoppningsvis någorlunda underhållande sätt.)

André: Ja, välkommen till vårt första program här i den här serien om att lära sig svenska

Anders: Precis

André: Mitt namn är André

Anders: Och jag heter Anders.

André: Gött.

Anders: …och det här är alltså det första programmet i The Linguists svenska serie.

André: Yes. Okej. Vad ska vi prata om idag, Anders?

Anders: Jo, idag ska vi prata om Annika Maria Östberg Deasy, ”the one and only”. För er som inte vet vem Annika Östberg är, så kan vi berätta att hon är en svensk-amerikansk kvinna som de senaste 15 åren, skulle jag vilja säga, har förekommit lite då och då i svensk media…

André: Ja, precis.

Anders: …med anledning av att hon dömts till livstids fängelse i Kalifornien.

André: Precis.

Och detta är något som har förekommit i media under hela vår uppväxt och man, ja, man vet vem hon är om man är svensk helt enkelt.

Anders: Ja, och framförallt nu…det är aktuellt just nu också därför att bara för någon vecka sedan eller sådär så blev hon ju faktiskt frigiven från fängelset och är nu tillbaka i Sverige efter 28 år i Kalifornien.

André: Precis, precis…Hon kom ju till…hon är ju uppvuxen i Stockholm, Sveriges huvudstad. Och hon kom dock till Kalifornien på 60-talet med sin mamma. Och…men…

Anders: Hennes mamma som gift sig med en Amerikansk man, med det lite roliga namnet faktiskt, Braxton Pollard den tredje.

André: Ja, precis, för oss är det ett väldigt roligt namn. [Laughs] Men sen gick det ju snabbt väldigt snett där eller hur? Hon rymde väl eller…?

Anders: Det gick inte så bra…

André: Hon blev lämnad av sin mamma helt enkelt och fick bo hos släktingar till den här Braxton, om jag har förstått saken rätt…

Anders: Ja, som jag har fattat det så var det bara allmänt problematiskt i familjen…

André: Ja…

Anders: Framförallt mellan Braxton och Annika, alltså en känslomässigt kall relation

André: Ja precis…hon dömdes till ungdomsfängelse som 12-åring…och…men redan som 13-åring så flydde hon till det glada hippelandet San Fransisco och började ägna sig åt strippning och prostitution…

Anders: För att inte nämna…heroin.

André: Ja…precis, precis. Eh…vad hände sen? Jo, som 15-åring så…fick hon väl en son va? Med…Green Johnston?

Anders: Japp, även han som introducerade henne till heroinet, läser jag här.

André: Ja precis.

Ja.

Den här sonen kan man ju tillägga dog i en bilolycka 1985 så att…ja…så kan det gå.

Anders: Ja.

André: Sen började ju själva brottskarriären ta fart om man säger. Eh…hon har dömts till lite småbrott. Vad har vi på listan? Stöld bland annat, och grejer…

Anders: Ja, lite stöld…tre dagars fängelse för det. Narkotikabrott, tre års villkorlig dom, och även utköp av alkohol till minderåriga.

André: Mm, där ser man…

Anders: 12 månaders villkorligt. Men man kan väl säga att kanske…ja…på riktigt, riktigt… stort brott äger väl rum 1972 när en av Östbergs grannar, som jag har förstått det, knivmördas i en trappuppgång och…där Östberg två år efter mordet begås hävdar att det är…att det var hon, inte hennes dåvarande pojkvän som…

André: Ja, just det.

Hon tar på sig alltså det här brottet för att rentvå honom, om jag har förstått saken rätt.

Anders: Ja. André: Ja, och det fick hon, vad fick hon?

5 år…?

Anders: Ja, villkorlig dom i 5 år, för dråp då…så en minst sagt stökig…

André: Men sen lugnade hon ner sig lite, var det inte så? Hon blev hemmafru på 70-talet där sen?

Anders: Japp, hon träffade någon man som hon levde med någorlunda…någorlunda…vad ska man säga? I linje med vad man skulle kunna kalla ett bra liv…

André: Ja, precis. Men sen har vi ju då…det som, det som hon är mest känd för i Sverige är ju det som hände 1981 helt enkelt? Anders: Ja, precis.

Då Östberg och hennes pojkvän Bob Cox alltså, som tydligen bestämt möte med en pensionerad restaurangägare, Joe Torre, i Stockton Kalifornien…för att sälja lite stulet kött…

[Laughs]

Anders: Som man gör.

André: Jaja, det är ju en vanlig aktivitet sådär i den undre världen i Kalifornien, där.

Anders: Precis. Ehm…men när den här försäljningen ska ske så upptäcker de att de har inte tillräckligt med kött att sälja…och då bestämmer de sig för att råna Torre för att kunna köpa…pengar till heroin

André: Ja, just det. Där har vi den onda drogen igen som förstör så många liv. Anders: Ja, det gör den. Och, ja…den här Bob Cox då…pojkvännen, det slår lite slint för honom så han skjuter helt enkelt Joe Torre till döds, varpå Annika och Bob Cox stjäl hans plånbok och bestämmer sig för att lämna Amerika, helt enkelt att fly.

André: Mm.

Anders: Men Östberg, känner att innan hon lämnar landet vill hon träffa sin son.

André: Ja, just det. Anders: Så då beger de sig till Clearlake, i Lake County.

André: Mm. Anders: Vilket väl, jag antar är fortfarande i Kalifornien. André: Ja, det skulle man ju kunna tänka sig. De lär ju inte ha hunnit så jävla långt.

Anders: Nej, det är klart.

André: Ja, vad händer där?

Anders: Där få de punktering, och…bråkar med varandra. Och, en polisman, Richard Helbush, stannar till. Han är på väg hem för att avsluta sitt nattpass. Ehm…för att hjälpa de här punkterade…bilresenärerna.

André: Mm. Anders: Men även den här gången kan man väl säga att det slår lite slint för Bob Cox som skjuter Helbush i ryggen och i bakhuvudet, och de stjäl även den här mannens plånbok. André: Och sen börjar väl polisen att ana oråd där för att…han rapporterar inte tillbaka…eftersom han är död, eller vad det är…

Anders: Ja, precis, och de hittar hans döda kropp, och de blir biljakt och sådär…tills de båda slutligen grips.

André: Mm, det är sånt man ser på de här tv-programmen, biljakt.

Anders: Ja, Cops liksom.

André: Ja precis, det är ett väldigt poppis program i Sverige.

Anders: Japp.

André: Ja, det är häftigt att bli fascinerad av den amerikanska brottskulturen här…Jaja, hursomhelst, just det…

Anders: Ja, och där kan man säga att där börjar Annika bli liksom känd för…

André: Rikskändis helt enkelt i…

Anders: Ja, eller hon blev inte riktigt känd förrän…eller känd och känd…men hon blev inte riktigt uppmärksammad i media förrän säkert en…ja…sju tio år efter att morden begås…

André: Just det.

Och varför är det så egentligen?

Anders: Ja, jag tittade…som jag har förstått det…jag tittade på en dokumentär av Tom Ahland igår, som research inför det här lilla programmet kan man säga…och där antyds det att svenska myndigheter inte var särskilt intresserade av att…av att…hjälpa Annika och att det fanns något motiv att helt enkelt försöka tysta ner historien.

André: Ja, just det. Anders: De kände att hon var inte tillräckligt rotad i Sverige. André: Nej, hon var inte tillräckligt svensk helt enkelt…kanske…

Anders: Ja, lite så…

André: …och det kan man kanske förstå, på ett sätt. Eftersom hon har bott i USA sen 60-talet liksom, och kommit dit väldigt tidigt. Så hon lär ju ha mer koppling till USA än Sverige, tycker ju jag i alla fall.

Anders: Hon bryter ju på Amerikanska.

André: Ja, precis…

Anders: Och, eh…dessutom…eh…ja, hennes brokiga historia, bidrog också till att…

André: Det är ingenting man vill liksom…ta tag i…

Anders: Nej, det måste finnas…tydligen speciell anledning sådär för att myndigheter ska engagera sig i en medborgares…brottsstatus…utomlands…

André: Hursomhelst, vi kanske skulle hoppa till dagens datum då. Vad som har hänt den senaste tiden, det är ju därför vi pratar om det här ämnet, egentligen…

Anders: Ja…

André: Och det är ju att hon har då…kommit hem, eller ja…

Anders: Jo, hon har landat…

André: Hon har landat i Sverige efter många om och men.

Det har ju varit i alla fall de senaste då…kanske…vad ska man säga, 10, 15, 20 åren har det väl varit påtryckningar att hon ska avtjäna sitt straff i Sverige, är det inte så?

Anders: Jo, så har det varit. Men i Kalifornien har man varit väldigt väldigt…

André: Benhård.

Anders: Ja, benhård. Man har inte…jag vet inte. I Sverige har det ju framställts som att hon har suttit inne som en mer eller mindre oskyldigt dömd.

André: Ja, att hon har blivit ledd liksom, på ett viljelöst sätt av den här Cox egentligen.

Att hon har tagit på sig skulden utan att egentligen vara skyldig liksom…

Anders: Ja, den tekniska bevisningen visade ju också att det var Cox som avfyrade skotten.

André: Ja, precis. Anders: Men sen för att undvika dödsstraff så erkänner Annika Östberg sig skyldig till morden. André: En slags uppgörelse där…

Anders: Ja, med åklagaren på något sätt. ”Guilty plea” eller vad det heter.

André: Där kan man ju göra viss jämförelse med…det skulle ju aldrig ha hänt i en svensk domstol att man gör någon sådan uppgörelse…

Anders: Nej, ”dealar” sig till…

André: Nej, precis att bara för att man erkänner så blir man…så får man någonting i utbyte, det är inte riktigt så det funkar här…

Anders: Nej, det är det som har varit lite skillnaden…svenska myndigheter har suttit litegrann i…de har inte kunnat ta tag i det på samma sätt, därför att det är helt enkelt två olika sätt att titta på rättvisa tror jag…i USA är det lite mer hämndbetonat kanske, eller åtminstone är det en aspekt som spelar en viss roll i hur man bedömer en människas straff. Hämndbiten.

Medan man i Sverige mer tittar väl på, kanske den samhällsekonomiska aspekten och förmågan som individen har att anpassa sig till samhället.

André: Ja, precis…det är ju…jag vet inte riktigt, jag har inga siffror på det där, men det känns ju som att man kanske är lite mer intresserad av att ja…sätta folk i vård, att på något sätt återanpassa människor…medans…ja…

Anders: Man mera…precis…ett öga för ett öga, kanske…

André: Kanske! Kanske, nu ska vi inte vara fördomsfulla på det sättet riktigt…! Nej, det ska vi inte vara!

[Laughs] André: Precis, men alltså, precis…Mediabilden har varit väldigt mycket sådan i alla fall…att… Anders: Ja, jag läser här, en journalist, Ossin Cantwell, i Aftonbladet, ”Annika Östberg framställs som oskyldig i tidningar, radio och tv. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Rapporteringen om kvinnan som dömts för två mord och ett dråp är inget av de snyggare kapitlen i svensk journalistisk historia”

André: Nej, kan ju tillägga då att Aftonbladet är ju Sveriges största kvällstidning.

Anders: Ja. André: Men, den har väl…ja…ja precis…det är ju svårt att komma fram till en rättvis bild här kanske, egentligen. Det är ju väldigt mycket oklarheter som liksom ligger som ett moln runt de här brotten och så och så…men…

Anders: Det enda är ju att det är ett faktum att hon inte sköt männen.

André: Ja, det är ett faktum.

Anders: Men det är också ett faktum att hon har en ganska kriminell bakgrund, en bakgrund som kanske har förbisetts av svensk media.

Som har framställt henne som en…ja helt enkelt ganska oskyldig…och…ja som ett offer för omständigheter. Vilket hon också i viss mån är, kan man ju tänka sig.

André: Ja, det är klart, det är ju…hon har ju haft en väldigt brokig uppväxt. Och det är ju oftast människor som har dåliga familjeförhållanden i sin liksom…uppväxt, sin barndom och ungdom…faller ju ofta för…ja precis…brottslighet och…

Anders: Och heroin.

André: Heroin, framförallt.

[Laughs] André: Nej, har du något avslutningsord? Anders: Ehm…”Free Annika!”

[Laughs] Anders: Nä men jag vet inte. André: Flyg henne tillbaka till USA. Nej…

Anders: [Laughs] Jag tycker bara det är intressant. Jag har faktiskt. Som sagt, under hela min barndom har jag också känt att jag har…blivit matad med bilden att hon är en oskyldigt dömd kvinna, men samtidigt…

André: Vi kan väl säga avslutningsvis att…en mediabild är ju oftast väldigt ensidig oavsett vad det handlar om.

Det är ju oftast väldigt svårt att få en nyanserad bild av det…kvällstidningar eller, ja…media i stort skriver om för att…de vill ju egentligen bara sälja lösnummer. Så att…

Anders: Ja, det kan vara summan av kardemumman.

André: Det kan det vara. Då tackar vi för oss.

Anders: Ja, tack tack!